skor­na ­ och värl­den

Jesper Ing­e­valds­son om hur vå­ra skor speg­lar sam­häl­lets ­ut­veck­ling.

Plaza Uomo - - INNEHÅLL - AV JESPER ING­E­VALDS­SON

”PÅ 1950-TA­LET FANNS DET ETT FEM­TI­O­TAL SKO­MA­KA­RE I BORÅS.”

JAG STÅR I käl­la­ren hos Hojs Sko­ma­ke­ri i Borås till­sam­mans med äga­ren Jör­gen Stål­born och in­spek­te­rar en gi­gan­tisk stans­ma­skin. Den fick lyf­tas in med lyft­kran in­nan man bygg­de gol­vet ovan­för när sko­ma­ke­ri­et star­ta­des 1932 av Jör­gens gam­mel­far­far Le­an­der Holm. Ma­ski­nen an­vän­des för att stan­sa ut lä­der­su­lor, då fö­re­ta­get på den här ti­den till­ver­ka­de en hel del skor själ­va. Så såg det ut i de fles­ta sko­ma­ke­ri­er­na runt om i lan­det un­der förs­ta hal­van av 1900-ta­let. Man gjor­de re­jä­la, träp­lig­ga­de, durksyd­da el­ler rand­syd­da skor med lä­der­su­la som sål­des till ge­me­ne man, och av des­sa vår­da­des de se­dan ömt och su­la­des om och re­pa­re­ra­des så många gång­er som det ba­ra var möj­ligt. Hojs ha­de som mest tret­ton sko­ma­ka­re an­ställ­da, och på 1950-ta­let fanns det ett fem­ti­o­tal sko­ma­ke­ri­er ba­ra i Borås. Skor var hård­va­lu­ta. Det här var som sagt skor för ge­me­ne man, men de sto­ra klasskill­na­der­na som fort­fa­ran­de råd­de – fram­för allt in­led­nings­vis un­der 1900-ta­let – syn­tes ock­så i skor­na. Rik­tigt väl­bär­ga­de män bar be­spo­ke-skor med su­per­tun­na su­lor där he­la främ­re de­len av skon låg platt i mar­ken. Det­ta för att vi­sa att man var så be­le­vad att man in­te be­höv­de gå så myc­ket i var­da­gen, blott sit­ta med sin cog­nacs­ku­pa och sam­metska­vaj i en av hu­sets sa­long­er.

Ovanstå­en­de gäll­de allt­så en­bart män. Kvin­nor bar prak­tis­ka skor för hem­met el­ler som vack­ra ting när de var ut­an­för det, sär­skilt när kor­ta­re kjol­läng­der ac­cep­te­ra­des blev skor­nas ut­se­en­de vik­ti­ga­re. Men även kvin­nor tog väl hand om si­na skor.

SÅ KOM - och 70-ta­len och all­ting för­änd­ra­des. Den fria ka­pi­ta­lis­men och kon­su­mis­men på­bör­ja­de sitt in­tåg, och värl­den bör­ja­de glo­ba­li­se­ras. På ba­ra 20 år ha­de den mass­pro­du­ce­ra­de skon med gum­mi­su­la som lim­ma­des fast i ovan­de­len ta­git över helt. I Borås fanns ba­ra Hojs och nå­got en­sta­ka an­nat sko­ma­ke­ri kvar, och man till­ver­ka­de inga skor själ­va läng­re. I prin­cip all svensk sko­pro­duk­tion la­des ner.

Den här ut­veck­ling­en fort­sat­te se­dan un­der 1980- och 90-ta­len när klas­sis­ka kva­li­tets­skor för­pas­sa­des allt läng­re bort från folks med­ve­tan­den, till för­mån för snea­kers, tygs­kor och bil­li­ga ”fins­kor” i lä­de­ri­mi­ta­tion. Allt till­ver­kat i Asi­en. Att den här ty­pen av skor går sön­der ef­ter en sä­song spe­lar ing­en roll, för de är ju så bil­li­ga att det ba­ra är att kö­pa ett par nya.

Slit och släng – och så om igen.

Den öka­de jäm­ställd­he­ten och att var­da­gen för kvin­nor och män lik­nar varand­ras allt­mer gör ock­så att ty­pen av skor som an­vänds av re­spek­ti­ve kön mer och mer lik­nar varand­ra.

I län­der som Ita­li­en och Eng­land där man fort­sat­te gö­ra klas­sis­ka kva­li­tets­skor på hem­ma­plan fanns sko­ty­pen kvar i hög­re ut­sträck­ning, om än i mins­kad om­fatt­ning.

SE­DAN DÅ, NYTT mil­len­ni­um, kli­mat­kris, fi­nan­s­kris. Folk bör­ja­de tän­ka på mil­jön, på håll­bar­het, på de kom­man­de barn­bar­nen. Ren­tré: kva­li­tets­skor­na. De se­nas­te tio åren har in­tres­set för tra­di­tio­nellt kon­stru­e­ra­de skor av hög kva­li­tet ökat dra­ma­tiskt. På hyl­lan med re­pa­re­ra­de skor hos Hojs Sko­ma­ke­ri är en stor an­del den här ty­pen av skor, och Jör­gen Stål­born be­rät­tar att för­sälj­ning­en av bland an­nat Croc­kett and Jo­nes mång­dubb­lats. Al­la i bran­schen jag pra­tar med sä­ger sam­ma sak.

SAM­TI­DIGT SOM VI ser tren­den med att fler tän­ker håll­bar­het och kva­li­tet, så gäl­ler det långt ifrån al­la. In­di­vi­du­a­lis­men ser man tyd­ligt; det finns fler oli­ka ty­per av skor än nå­gon­sin ti­di­ga­re.

Och det hand­lar in­te om att det var bätt­re förr. Folk bar bätt­re skor och tog hand om dem för att de in­te ha­de nå­got val. Un­der 1980-90-ta­len var det sam­ma sak, ba­ra tvärtom. Då var i prin­cip det en­da vi kun­de väl­ja på slit och släng-gre­jer. Skor­na är barn av sin tid. Pre­cis som vi.

jesper ing­e­valds­son dri­ver skoblog­gen www.sho­e­ga­zing.se.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.