Foul­kes bäs­ta råd vid köp av ko­stym

Plaza Uomo - - INTERVJU -

”Frå­ga din ­skräd­da­re hur den kom­mer att se ut om tio år.”

Nicks få­fänga har ibland lett till en bild av ho­nom som en ex­cent­ri­ker och ga­len klädjun­kie.

– När folk från Fi­nan­ci­al Ti­mes ­el­ler Va­ni­ty Fair ring­er och vill ha ett jobb på tour­bil­lon-kloc­kor har de ing­en aning om att jag till ex­em­pel har skri­vit en bok om spel­be­ro­en­de i USA el­ler gent­le­män i trench­coats. När jag bör­ja­de skri­va var det ing­en som bryd­de sig sär­skilt myc­ket om det jag var in­tres­se­rad av.

Ef­ter Ox­ford bör­ja­de Nick ­liv­nä­ra sig på sitt skri­van­de, först som ­vinre­cen­sent och där­ef­ter på det ena ud­da ­äm­net ­ef­ter det and­ra. Bläc­ket från Nicks pen­na har flu­tit på bra att dö­ma av ­me­ter­höga ­tra­var av böc­ker som han ­för­fat­tat i ­äm­nen som The Car­ly­le, ­Dunhill, Tag Heu­er, sla­get vid Wa­ter­loo och ­Ja­mes Bond. Foul­kes har skri­vit om en mängd sa­ker och det pub­li­ce­ras med få ­un­dan­tag på det glan­si­gas­te och tjoc­kas­te papp­ret och i ex­klu­siv för­pack­ning.

Foul­kes le­der oss in i det ar­kiv­lik­nan­de kon­to­ret som har ett högt föns­ter som ger rik­ligt med ljusin­släpp. ­Väg­gar­na syns knappt för de över­fyll­da bok­hyl­lor­na. Skriv­bor­det är dränkt i ­ci­garr­lå­dor, kni­var och fi­gu­rer vid ­si­dan om en li­ten lap­top som är det en­da ­tek­no­lo­gis­ka in­sla­get för­u­tom en do­ku­ment­för­stö­ra­re och en Black­ber­ry.

Sam­ma or­ga­ni­se­ra­de ka­os gäl­ler för Nicks gar­de­rob som är rå­gad med ­Char­vet-skjor­tor, Cu­ci­nel­li-jac­kor och Ru­bi­nac­ci-ko­sty­mer.

– Jag har all­tid äls­kat klä­der till en ­gans­ka så ohäl­so­sam grad. Var­i­från det kom­mer vet jag in­te rik­tigt. Min mor­far ha­de stor in­ver­kan på mig. Och her­ti­gen av Wind­s­or. Men det är ba­ra klä­der; jag bär dem för min egen skull och har ing­et som helst in­tres­se av att jäm­fö­ras med and­ra.

Det är för­fat­ta­ren Foul­kes som ta­lar – ing­en mo­denörd el­ler kläd­fan­tast som ­ef­ter­strä­var att bli om­nämd som sti­li­kon i po­pu­lär­kul­tu­rens fin­rum. Hans verk är skri­van­det, och han ta­lar hell­re histo­ria och no­vell­sam­ling­ar än per­fek­ta mått på en dub­bel­knäppt ko­stym (som han i och för sig all­tid har bu­rit, långt fö­re Da­vid Beck­ham och Ry­an Gos­ling).

– Även om Dic­kens och ­Wo­de­house fort­fa­ran­de till­hör någ­ra av mi­na ­fa­vo­ri­ter – det är ju be­rät­tan­de när det är som bäst – har jag all­tid valt att skri­va om okon­ven­tio­nel­la äm­nen. Mest på grund av att jag är rädd att miss­lyc­kas med ett äm­ne nå­gon re­dan har skri­vit om. När ing­en läst om det ti­di­ga­re finns det säl­lan myc­ket att kla­ga på och ing­en kan upp­täc­ka hur då­lig jag fak­tiskt är, ­sä­ger Nick på sitt öd­mjukt brit­tis­ka sätt.

Vi möts någ­ra da­gar se­na­re hos Ter­ry Has­te, Nicks skräd­da­re i May­fair. Nick stor­mar in, för­se­nad, ef­ter ett be­sök hos Car­ti­er på and­ra si­dan ka­na­len och är iförd en ljus­grå päls, ma­rin­blå tre­de­lad krit­strecks­ran­dig ko­stym med guld­ked­ja till fick­uret som häng­er ur höft­fic­kan, bru­na loa­fers och svart lä­der­port­följ. Ing­en in­ne på skräd­de­ri­et hö­jer dock blic­ken i be­und­ran för Nick i hans stass ef­tersom de är va­na att se ho­nom så här till var­dags.

Nicho­las Foul­kes är en man som kan myc­ket mer än vad man kan ana sig till. Med ruf­sigt hår, flac­kan­de blick och svor­do­mar hag­lan­des titt som tätt, ger han of­ta ifrån sig kom­men­ta­rer och svar med as­so­cia­ti­o­ner som krä­ver sin för­kla­ring di­rekt. Men det mesta fal­ler på plats när man spen­de­rar tid med ho­nom. Det blir tyd­ligt när en man sti­ger in i bu­ti­ken från Sackvil­le Stre­et – Nick släng­er ett öga mot man­nens ko­styms knapp­hål och ut­bris­ter snabbt:

– You had that ma­de by A-Man Hing Che­ong in Hong Kong, right?

Nicks gar­de­ro­brymm er klä­der­från Char­vet, Cu ci­nel­li och

Ru binacci.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.