Bern­hard Roet­zel

Författare till fle­ra böc­ker in­om klas­sisk stil och herr­mo­de. Hans bok Gent­le­man­nen är värl­dens mest läs­ta på om­rå­det och har över­satts till 18 språk.

Plaza Uomo - - MANUAL -

Bern­hard, var­för skil­jer sig stil och kon­struk­tion så pass myc­ket åt mel­lan län­der?

– Först och främst mås­te vi ha i åtan­ke att det an­tal va­ri­a­tio­ner som fö­re­kom­mer i dag är väl­digt få jäm­för med vad som fanns från slu­tet av 1800-­ta­let fram till 1930-ta­let. Stu­de­rar man ­bil­der från den ti­den samt and­ra ­käl­lor så ser man att skräd­dar­na i var­je ­eu­ro­pe­iskt land er­bjöd en stor ­va­ri­a­tion av ­sti­lar för al­la sä­song­er un­der året. Idén att bä­ra lät­ta och mju­ka som­mar­ko­sty­mer är ing­et nytt alls. I ­mo­de­sek­tio­ner­na på ­mu­se­um som V& A i Lon­don ­el­ler ­Louvren i Pa­ris så hit­tar man väl­digt mju­ka och lät­ta lin­ne- och bo­mulls­klä­der från 1700-ta­let.

– Re­du­ce­ring­en av an­ta­let kon­struk­tio­ner kom ef­ter and­ra världs­kri­get. Jag an­tar att kli­ma­tet spe­la­de in, men tro­ligt­vis ock­så he­la idén och tan­ken om ele­gans. Sti­len på de brit­tis­ka ko­sty­mer­na var myc­ket in­spi­re­rad av hög­tids­klä­der och uni­for­mer. Ko­sty­mer­na ­för­vän­ta­des ge ett lik­nan­de in­tryck och där­av var kon­struk­tio­nen gans­ka styv och ri­gid.

– Skräd­dar­na i söd­ra Italien å ­and­ra ­si­dan an­vän­de mju­ka kon­struk­tio­ner och tek­ni­ker, som går till­ba­ka till slu­tet av 1800-ta­let ef­tersom kli­ma­tet helt en­kelt kräv­de lät­ta­re klä­der. Sti­len i söd­ra Italien är djupt ro­tad i den es­te­tik och tek­nik som fanns un­der 1700- och 1800-ta­let.

Finns det nå­gon spe­ci­ell stil som fun­ge­rar ext­ra bra med nå­gon typ av tyg?

– Jag ser in­te det­ta sam­band. De oli­ka sko­lor­na för skräd­de­ri fun­ge­rar li­ka väl med al­la oli­ka ty­per av tyg. Jag skul­le till och med gå så långt att sä­ga att de ty­ger vi nor­malt sett tän­ker oss när vi pra­tar om oli­ka klä­der och de­ras skräd­de­ritra­di- ti­o­ner fun­ge­rar bäst tvärt om. Jag äls­kar de lin­ne-,si­den- och bo­mulls­ko­sty­mer som An­der­son & Shep­pard bru­ka­de gö­ra åt Prins Char­les på 80- och 90-ta­let.

Skul­le du sä­ga att det finns en tyd­lig ­ame­ri­kansk stil att ta­la om?

– Många bra skräd­da­re bru­ka­de job­ba i USA även om lan­det ha­de en väl­digt god fär­dig kon­fek­tion- och mått­söm­nads­in­du­stri se­dan slu­tet av 1800-ta­let. Det fanns dus­sin­tals av ut­märk­ta skräd­da­re som ser­va­de pro­fes­so­rer­na och ivyl­ea­gue-stu­den­ter­na och hund­ra­tals i ­stor­stä­der­na. Al­la sto­ra in­du­stri­män och stjär­nor gick till skräd­da­re. Det är dock svårt att de­fi­ni­e­ra en ame­ri­kansk stil. Jag träf­fa­de för tio år se­dan Bill Fiora­van­ti i NYC och han be­rät­ta­de att han ha­de gjort ko­sty­mer för Rock Hud­son i Pil­low Talk. De ko­sty­mer­na var ame­ri­kans­ka på ett ­un­der­bart sätt kan man sä­ga. Sen så kom det många bra skräd­da­re från ­Eu­ro­pa ­un­der 30-ta­let. Vis­sa av skräd­dar­na på Sa­vi­le Row i Lon­don bör­ja­de gö­ra tur­né­er i USA ti­digt. Själ­va es­sen­sen av ame­ri­kanskt skräd­de­ri le­ver an­tag­li­gen kvar ge­nom kol­lek­tio­ner­na hos Ralph Lau­ren, Pur­p­le La­bel och Ox­ford Clot­hes. Ame­ri­kansk skräd­dad stil as­so­ci­e­rar jag med fyr­ti­o­tals loo­ken men med nå­got vi­da­re byx­or med press­veck och en mjukt kon­stru­e­rad ka­vaj. Ka­vaj­längd, slag­bredd och slip­sens ­ut­se­en­de va­ri­e­rar med det mode som rå­der. Om du skul­le ge ett råd till nå­gon som vill in­ve­ste­ra i en ka­vaj el­ler ko­stym, hur skul­le den då se ut?

– Pro­por­tio­ner­na hos en skräd­dar­sydd ka­vaj skall stäm­mas med bä­ra­rens pro­por­tio­ner, ing­et an­nat. Glöm mode och tren­der. Bra skräd­da­re ska­par all­tid tid­lö­sa plagg ef­tersom de ald­rig föl­jer tren­der. Om du är smal och li­ten så skall ock­så di­na slag va­ra sma­la­re. Sam­ma sak gäl­ler byx­or. Må­let med bra skräd­de­ri är att ska­pa har­mo­ni. En mo­de­rik­tig kon­fek­tions­ko­stym från sjut­ti­o­ta­let ser löj­lig ut men en ko­stym som syd­des för Prins Char­les un­der sam­ma tids­pe­ri­od ha­de så bra pro­por­tio­ner att den skul­le kun­na bä­ras i dag och fort­fa­ran­de se bra ut. Två vik­ti­ga sa­ker för en bra pass­form är ax­el­vid­den och mid­jan. Ax­el­vid­den mås­te har­mo­ni­e­ra med hu­vu­dets stor­lek. En mans hu­vud bör ald­rig upp­le­vas som för stort.

”Idén att bä­ra lät­ta och mju­ka som­mar­ko­sty­mer är ing­et nytt.”

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.