Ann-charlott Feldt Från Lin­kö­pings slott till Skän­ninge mark­nad Vat­tensåll­ning vid stran­den av Sto­ra Fosk­vatt­net. Fle­ra sten­ål­ders­boplat­ser un­der­sök­tes in­för ett damm­byg­ge.

Populär Arkeologi - - Utgrävning - Ann-charlott Feldt, an­tik­va­rie vid Ös­ter­göt­lands mu­se­um MI­NA GRÄV

1970 Mi­na vän­ner

Mi­na gam­la kom­pi­sar på­står att jag i de­ras Mi­na vän­ner-böc­ker skrev att jag skul­le bli ar­ke­o­log när jag blev stor. Jag läs­te mas­sor av hi­sto­ris­ka böc­ker som barn, bå­de hi­sto­ris­ka ro­ma­ner och de många ban­den av Sve­ri­ges histo­ria ge­nom ti­der­na. Jag ha­de fri till­gång till mi­na för­äld­rars bok­hyl­la.

Men ar­ke­o­log kun­de man ju ba­ra in­te bli! Det skul­le va­ra en rik­tig ut­bild­ning, så det blev tek­nisk lin­je med sik­te på att bli lin­je­be­re­da­re som pla­ne­rar kraft­led­ning­ar. Så små­ning­om byt­te jag in­rikt­ning för att bli bib­li­o­te­ka­rie, ef­tersom jag äls­kar böc­ker. Men ef­ter stu­di­er i lit­te­ra­tur­ve­ten­skap och et­no­lo­gi vil­le jag pas­sa på att lä­sa ar­ke­o­lo­gi när jag än­då var i Uppsa­la. Se­dan blev det än­då så att jag se­mi­na­ri­e­gräv­de en skärv­stens­hög från brons­ål­dern i ut­kan­ten av Uppsa­la och flyt­ta­de till Lund för att lä­sa me­del­tidsar­ke­o­lo­gi.

1986 Ol­je­peng­ar

Mitt förs­ta gräv­jobb fick jag i Ber­gen. Ol­je­peng­ar­na gjor­de att det bygg­des myc­ket i Nor­ge vid den här ti­den, och många av mi­na jämn­å­ri­ga ham­na­de där. Jag ha­de en him­la tur att få in en fot, ef­tersom de mer el­ler mind­re lot­ta­de ut gräv­job­ben bland ar­ke­o­lo­gistu­den­ter när väl fäl­tas­si­sten­ter­na var till­sat­ta.

I Ber­gen fanns det fe­ta kul­tur­la­ger med be­va­ra­de hus­grun­der och klos­ter­läm­ning­ar. Den förs­ta sä­song­en gräv­de vi ut Ka­ta­ri­na­hos­pi­ta­let nä­ra Ma­ri­a­kyr­kan. De be­va­ra­de mur­res­ter­na kan ses i käl­la­ren på det hus som se­dan bygg­des på tom­ten.

De förs­ta vec­kor­na var jag helt för­vir­rad: gör jag fel, gör jag rätt? Men en polsk gräv­le­da­re, An­drej, lär­de mig allt. Jag fick en or­dent­lig grund i en stor me­del­tids­ut­gräv­ning med myc­ket folk.

And­ra sä­song­en i Ber­gen gräv­de vi ut Dom­kir­ke­ga­ten. Där fanns ka­jan­lägg­ning­ar, strand­s­ko­ning­ar, trä­kon­struk­tio­ner från 1100-ta­let. Tack va­re ut­gräv­ning­ar­na i Ber­gen blev jag me­del­tidsar­ke­o­log.

1988 Björn­fros­sa

Min tred­je sä­songs­an­ställ­ning fick jag vid Jämt­land länsmu­se­um. Vi gräv­de vid Sto­ra Fosk­vatt­net där det skul­le gö­ras en dam­mut­bygg­nad. Det var helt an­nan ar­ke­o­lo­gi än i de fe­ta kul­tur­lag­ren i Ber­gen – mest sten­fli­sor. Det blev ock­så en del forn­min­ne­sin­ven­te­ring, men jag är in­te gjord för att in­ven­te­ra. Jag in­ven­te­ra­de i Björn­ri­ke i Vem­da­len där det finns gott om björn och älg. Att tra­va runt en­sam bland björn­spå­ren var in­te mi­na lyck­li­gas­te da­gar.

1989 Biskops­sta­den

De ring­de från Ös­ter­göt­lands mu­se­um. Jag skul­le del­ta i en stor me­del­tids­un­der­sök­ning i Lin­kö­ping. Det var i kvar­te­ret Brev­du­van, som på me­del­ti­den låg i ut­kan­ten av sta­den, men nu till­hör cent­rum. Vi gräv­de ut två stads­går­dar. Där var fle­ra ni­vå­er av bå­de hus och ga­ta, Gam­la Stångs­ga­tan, nu­va­ran­de Klos­ter­ga­tan. De älds­ta de­lar­na var från 1200.

Tack va­re ett sti­pen­di­um kun­de jag se­dan del­ta i en un­der­sök­ning av ett kel­tiskt opi­dum, en be­fäst by på en höjd, i då­va­ran­de Tjec­ko­slo­va­ki­en och i en ut­gräv­ning av sten­ål­der i Pil­zen­om­rå­den. Det var en helt an­nan värld: väl­digt hi­e­rar­kiskt,

och i kan­ten av un­der­sök­nings­om­rå­det gräv­de enor­ma ma­ski­ner fram brun­kol!

Till­ba­ka i Ös­ter­göt­land fick jag mitt förs­ta eg­na lil­la pro­jekt, Fol­ling­e­ga­tan i Skän­ninge, en av Sve­ri­ges älds­ta stä­der. Till Skän­ninge åter­kom­mer vi stän­digt. Som me­del­tidsar­ke­o­log är man of­ta med när det schak­tas för att led­ning­ar ska dras i de gam­la stä­der­na, vil­ket var fal­let nu.

VIN­TERN 1989/ 90 Fy­ra me­ter kul­tur­la­ger

När den per­son som an­sva­ra­de för upp­dragsar­ke­o­lo­gin vid mu­se­et bröt fo­ten stod jag plöts­ligt en­sam. Jag fick är­va hen­nes pro­jekt i Sö­der­kö­ping, där det skul­le drä­ne­ras runt ho­tel­let mitt i vin­tern i 20 gra­ders ky­la. Jag ha­de det bra ne­re i schak­tet där jag ren­sa­de schakt­väg­gen, men det gäll­de att va­ra snabb med att ri­ta av in­nan det frös till. Sö­der­kö­ping, som är li­ka gam­malt som Skän­ninge, är sig rätt så likt se­dan me­del­ti­den, det är ba­ra någ­ra grän­der och nå­gon kyr­ka som har för­svun­nit. Det är ro­ligt att grä­va där: som mest finns fy­ra me­ter kul­tur­la­ger med myc­ket väl­be­va­rat trä. På hös­ten gräv­de jag i Gam­la Skol­ga­tan och då gick vi ige­nom fy­ra ga­tu­ni­vå­er med träbro­lägg­ning­ar. Att läg­ga ut hal­va stoc­kar var myc­ket van­ligt i tä­ta, me­del­ti­da stä­der. När ga­tan be­höv­de la­gas la man på nya. Det tim­mer vi så­ga­de med mo­tor­såg var all­de­les färskt och vi kun­de få da­te­ring på halv­å­ret när. Tim­ret var fällt vin­tern 1221–22! Helt fan­tas­tiskt.

1991– 92 In­du­stri­läm­ning­ar

Hol­mens bruks gam­la in­du­stri­om­rå­de i Norr­kö­ping skul­le byg­gas om. För­u­tom in­du­stri­läm­ning­ar fann vi fi­na fa­jan­ser, i av­falls­bing­ar från 1600-ta­let. På den här ti­den var det in­te själv­klart att man skul­le grä­va ut 1600-tals­läm­ning­ar. Den pe­ri­o­den vet ju histo­ri­ker­na re­dan allt om, het­te det. Till mu­se­et slä­pa­de jag ett ton slagg från oli­ka pro­ces­ser: smi­de, be­ar­bet­ning, ma­sugn. Slag­gen sor­te­ra­des ut med hjälp av Ge­o­ar­ke­o­lo­giskt la­bo­ra­to­ri­um i Uppsa­la.

1993 Sur­de­gar

Jag be­höv­de gö­ra nå­got an­nat och sök­te mig till Norr­bot­tens mu­se­um för ett vi­ka­ri­at. Där fick jag grä­va i det me­del­ti­da Lu­leå Gam­mel­stad på en tomt bland kyrk­stu­gor­na. Och så blev det sten­ål­ders­gräv­ning igen, och det är ju in­te flin­ta där­up­pe ut­an kvarts- och kvart­sitavslag och brän­da ben. Vi be­ta­de ock­så av mu­se­ets gam­la sur­de­gar: folk som för län­ge­se­dan ha­de ringt om nå­got kons­tigt de ha­de hit­tat. Det var jät­te­ro­ligt.

1994 Nä­ra ske­let­ten

Till­ba­ka på mu­se­et i Ös­ter­göt­land skul­le Hör­sals­par­ken i Norr­kö­ping få en ny slänt. Par­ken var en kyr­ko­gård från 1300-ta­let som upp­hört på 1800-ta­let. Vi gräv­de oss ige­nom näs­tan en halv­me­ter tjä­le i ja­nu­a­ri. Där var om­rör­da gra­var med upp­stic­kan­de lår­bens­hal­sar. Vi las­ta­de den frus­na jor­den på last­bil och tog den till ett låst om­rå­de där den fick ti­na. Det re­sul­te­ra­de i sju säc­kar ben. De he­la ske­let­ten, som låg i gra­var un­der tjä­len, är upploc­ka­de och lig­ger i ett ben­rum i ma­ga­sin. Ske­lett är så spän­nan­de. Man kom­mer män­ni­skor och de­ras liv nä­ra: då­li­ga tän­der, ben­rö­ta, sko­li­os, fel­läk­ta ben.

1994– 2004 Slot­tet

På Lin­kö­pings slott pla­ne­ra­des ett slotts- och dom­kyr­komu­se­um. Vi smyg­star­ta­de li­te i en golv­grop och bakom put­sen i ett av rum­men. Pro­jek­tet väx­te ef­ter hand. Till slut ha­de vi ska­lat av väg­gar­na. Se­dan vil­le fas­tig­hets­ver­ket put­sa om slot­tet och

Rik­san­tik­va­rieäm­be­tet kräv­de bygg­nads­ar­ke­o­lo­gi. I två sä­song­er gick vi och do­ku­men­te­ra­de ef­ter mu­rar­na som knac­ka­de bort 1930-talsput­sen. Ef­ter 3 000 mur­bruks­pro­ver, hund­ra­tals rit­ning­ar och hur många bil­der som helst da­te­ra­de vi om slot­tet och änd­ra­de ord­ning­en på bygg­nads­e­tap­per­na. Vi vil­le ti­di­ga­re­läg­ga den älds­ta de­len av slot­tet till mit­ten av 1100-ta­let, i stäl­let för 1200ta­let. Så myc­ket skit vi fick för det! Att vi flyt­ta­de ring­mu­ren, som in­går i väg­gar­na, från 1300-tal till 1400-tal gick dä­re­mot för sig.

2002 Hem­ma hos Bir­git­ta

In­för 700-års­ju­bi­le­et av den he­li­ga Bir­git­tas fö­del­se fick kol­le­gan Eva Modén och jag peng­ar till ett eget li­tet pro­jekt där vi gräv­de på Aspanäs och Ulvå­sa. Aspanäs var lag­man Knut Jon­sons stam­gods. Han var gift med Bir­git­tas mos­ter Ka­ta­ri­na, och Bir­git­ta bod­de där från att hen­nes mam­ma dog tills hon blev bort­gift. Vi gräv­de i det som vi­sa­de sig va­ra en smed­ja, i ut­kan­ten av an­lägg­ning­en. Vi hit­ta­de en ryktskra­pa, en mun­gi­ga, en glätt­sten av glas, som man glät­ta­de lin­ne­klä­der med. De förs­ta fyn­den är från cir­ka 50 år fö­re Bir­git­tas tid. Vi mäk­ta­de in­te dri­va vår lil­la för­stu­die vi­da­re, men det bor­de nå­gon gö­ra.

2002– 04 Mark­na­den på spå­ren

Kri­mi­nal­vårds­an­stal­ten i Skän­ninge skul­le byg­ga ett nytt sta­ket, och det är ing­en li­ten sak. Re­dan i för­un­der­sök­ning­en hit­ta­de vi här­dar och stolp­hål. Det kän­des li­te halvro­ligt, men jag skra­pa­de vi­da­re li­te i en av ”här­dar­na”. Plöts­ligt hit­tar jag kons­ti­ga gre­jor och sät­ter mig upp och ba­ra skri­ker. Vi har hit­tat ett mäs­sings­gju­te­ri från 1000-ta­let! Där var en hel del halv­fär­di­ga fö­re­mål, som ber­loc­ker och ett li­tet drak­hu­vud. Dess­utom fanns det for­mar, många vet vi in­te vad de var av­sed­da för. Gju­ta­ren har ock­så gjort små­fö­re­mål som häng­lås och spän­nen.

Året där­på skul­le Skän­ning­ean­stal­ten byg­ga mer och vi fick grä­va ut en yta där vi hit­ta­de en hus­grund, av­falls­gro­par, kok­grop, sländ­tris­sa, svart­godskru­ka med drej­mär­ke i botten och en teskedslik­nan­de grej.

En me­di­cin­histo­ri­ker på be­sök fick syn på den och sa: Tit­ta vil­ken fin spa­telskal­pell! Det är allt­så ett me­di­ci­nal­red­skap. Jag miss­tän­ker att en bo­ta­re – en klok gum­ma el­ler gub­be – hål­lit till på plat­sen. Frå­gan är om det kan ha va­rit till­fäl­li­ga ar­bets­plat­ser på en mark­nad.

Vi har hit­tat en löv­for­mad ber­lock och li­ka­da­na har hit­tats i Lon­don. Men vår var in­te fär­dig­gjord. Rör det sig helt en­kelt om kring­re­san­de hant­ver­ka­re? Kan det­ta rent av ha va­rit ur­sprung­et till Skän­ninge mark­nad?

Det fanns en bis­kops­gård all­de­les i när­he­ten och an­tag­li­gen en kungs­gård i grann­ska­pet. Med si­na två klos­ter blev Skän­ninge en väl­digt vik­tig stad un­der me­del­ti­den. Jag skul­le bra gär­na fort­sät­ta grä­va utan­för sta­ke­tet.

2010 Mitt hjär­te­barn

Me­to­den att gö­ra kol-14-da­te­ring på kalk­bruk – det en­da oor­ga­nis­ka ma­te­ri­al som man kan gö­ra det på – ha­de vid det här la­get ut­veck­lats. Vi fick peng­ar från Sta­tens fas­tig­hets­verk för att ana­ly­se­ra mur­bruks­pro­ver från Lin­kö­pings slott. Ana­ly­sen styrk­te vår rap­port från 2004: slot­tets älds­ta be­va­ra­de del har till­kom­mit i mit­ten av 1100ta­let. Det kän­des så bra.

Jag åter­kom­mer till Lin­kö­pings slott he­la ti­den. Det är mitt hjär­te­barn. Slot­tet har en lång och spän­nan­de histo­ria och man kan kopp­la bygg­nads­e­tap­per­na till en­skil­da per­so­ner, vil­ket an­nars är svårt på me­del­ti­den. Och så trivs jag på bygg­nads­ställ­ning­ar.

Un­der­sök­ning­en av Dom­kir­ke­ga­ten i Ber­gen. Ar­bets­språ­ket var ny­norsk.

Förs­ta job­bet i Lin­kö­ping: un­der­sök­ning­en i kvar­te­ret Brev­du­van.

Som­ma­ren 1993 gräv­de vi ut en tomt bakom En­ströms be­grav­nings­by­rå i Lu­leå Gam­mel­stad.

Vi un­der­sök­te fy­ra la­ger med träbro­lägg­ning­ar i Hospi­tals­ga­tan i Sö­der­kö­ping i sam­band med att man skul­le an­slu­ta ett nytt hus till sta­dens Va-nät.

En torn­grund i slotts­träd­går­den på Lin­kö­pings slott över­träf­fa­de al­la för­vänt­ning­ar med mu­rar mel­lan 2,5 och 3 me­ter tjoc­ka.

Drak­hu­vu­det hit­ta­des i mäs­sings­gju­te­ri­et från 1000-ta­let i Skän­ninge.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.