Böcker

Nils Rings­tedt lä­ser om de ovän­ta­de upp­täck­ter­na i Gam­la Uppsa­la och fun­de­rar över hur stolp­mo­nu­men­tet ska för­stås.

Populär Arkeologi - - Innehåll - AV NILS RINGS­TEDT

Boken om de nya rö­nen om Gam­la Uppsa­la, bland an­nat stolp­mo­nu­men­ten och den nyupp­täck­ta byn.

Den myc­ket sto­ra ut­gräv­ning som äg­de rum i forn­min­nes­om­rå­det i Gam­la Uppsa­la 2012–13, kun­de man lä­sa om i Po­pu­lär ar­ke­o­lo­gi 3/18. I sam­band med att ny järn­väg skul­le byg­gas, un­der­sök­te ar­ke­o­lo­ger­na en yta på 70 000 kvadrat­me­ter. Sam­ti­digt med att re­sul­ta­ten pub­li­ce­ra­des i vå­ras gavs en po­pu­lär­ve­ten­skap­lig bok ut, Gam­la Uppsa­la. Män­ni­skor och mak­ter i hö­gar­nas skug­ga.

Vi får ve­ta myc­ket om Gam­la Uppsa­la fö­re Gam­la Uppsa­la, om ven­del­ti­den och de sto­ra kungs­hö­gar­na, om vi­kin­ga­ti­dens Gam­la Uppsa­la och om när är­ke­s­ä­te och dom­kyr­ka eta­ble­ra­des på plat­sen un­der ti­dig me­del­tid. Fram­för allt ger boken en spän­nan­de skild­ring av al­la ovän­ta­de upp­täck­ter som den sto­ra ut­gräv­ning­en med­för­de, in­te minst det sen­sa­tio­nel­la ”stolp­mo­nu­men­tet”.

Ge­nom det ak­tu­el­la om­rå­det lö­per Vatt­hol­ma­vä­gen i nord–syd­lig rikt­ning. Den la­des om vid ut­gräv­ning­en. När as­fal­ten kros­sa­des på den ur­sprung­li­ga väg­sträc­kan på­träf­fa­des un­der väg­ba­nan sto­ra fläc­kar med cir­ka 6 me­ters mel­lan­rum. Det rör­de sig om sto­ra gro­par fyll­da av ste­nar som stöt­tat stol­par. I ett hål låg in­te mind­re än 1 418 ki­lo sten! Den kilo­me­ter­långa stolpra­den har en gran­ne i sö­der – en stolprad i öst–väst­lig rikt­ning. Stolpra­der­na lig­ger i när­he­ten av de sto­ra kungs­hö­gar­na från ven­del­tid (550–790). Ock­så stol­par­na da­te­ras till ven­del­tid. To­talt på­träf­fa­des 270 stolp­hål. Stol­par­na be­döms ha stuc­kit upp cir­ka 6 me­ter över marky­tan.

Vid stolp­hå­len på­träf­fa­des fynd av res­ter av slak­ta­de häs­tar, kor, får och get­ter. Hu­vu­de­na var skil­da från krop­par­na. En del kra­ni­er och un­der­kä­kar ha­de lagts ner i sten­sko­ning­en kring stol­par­na. En­dast 21 gro­par gräv­des i den söd­ra ra­den, men i hälf­ten av gro­par­na på­träf­fa­des häst­kra­ni­er. För­mod­li­gen rör­de det sig om byg­gof­fer i bå­da stolpra­der­na. Det kan an­tas att häst­kra­ni­er bland an­nat krönt stol­par­na.

Många tänk­ba­ra för­kla­ring­ar till stolpra­der­na fram­förs i boken. Den nor­ra an­tas kan­ta en pro­ces­sions­väg för härs­kar­na. Kan det ha fun­nits ett kult­hus i nor­ra de­len? I Rö­sa­ring strax sö­der om Uppsa­la har till ex­em­pel en vi­kin­ga­ti­da pro­ces­sions­väg på­träf­fats med ett kult­hus i norr. Och vad sym­bo­li­se­ra­de stol­par­na? Ock­så här nämns oli­ka tänk­ba­ra för­kla­ring­ar. Skul­le de många häst­kra­ni­er­na ge kraft åt stol­par­na? Häs­tens lem kal­las Völ­se och nämns i boken som en kraft­gi­van­de sym­bol. Tänk om stol­par­na sym­bo­li­se­ra­de Völ­se och där­med gav om­rå­det och pro­ces­sions­vä­gen sär­skilt stor kraft? Det finns myc­ket att fun­de­ra över i den myc­ket in­for­ma­tions­ri­ka boken som även no­ga re­do­gör för den sto­ra kungs­hal­len i när­he­ten av kyr­kan och ut­gräv­ning­ar­na av den när­lig­gan­de byn och gra­var i om­rå­det.

Men var­för har in­te runal­fa­be­tet ta­gits med? Det ha­de va­rit lämp­ligt ef­tersom boken kom­mer att lä­sas av en bred all­män­het och förs­ta bok­sta­ven i var­je ka­pi­tel är en ru­na.

Gam­la Uppsa­la. Män­ni­skor och mak­ter i hö­gar­nas skug­ga Kristi­na Eke­ro Eriks­son Norsted­ts

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.