SÅ FÖDDES PREMIER LEAGUE
För 25 år sedan var den långt efter Serie A.
Men förvandlingen till Premier League har gjort den engelska ligan till världens överlägset största, med tiotals miljarder kronor i intäkter varje år.
Giriga storklubbar, ett svagt fotbollsförbund och ett satsande tv-bolag låg bakom.
Här är berättelsen om hur fenomenet Premier League skapades.
Text: Henrik Lundgren
”FOTBOLLSFÖRBUNDET VAR USELT SKÖTT. DE VAR INKOMPETENTA OCH HADE INTE NÅGRA VISIONER FÖR FRAMTIDEN”
Engelsk fotboll kring 1990 var en enda röra. Sorgen efter Hillsborough-tragedin hängde över hela sporten, kvaliteten på fotbollen var låg samtidigt som klubbarna inte lyckades få stopp på den utbredda huliganismen kring matcherna. En av få positiva saker var det engelska landslaget, som i VM 1990 lyckades ta sig till semifinal.
De fem stora klubbarna på den här tiden, Arsenal, Manchester United, Liverpool, Everton och Tottenham, hade redan två år tidigare börjat diskutera med tv-bolaget ITV angående en försäljning av sändningsrättigheterna för dessa lag. När ligaorganisationen Football League fick reda på detta gjorde den allt för att de fem inte skulle dra sig ur. ITV fick köpa sändningsrättigheterna för de kommande fyra åren, klubbarna i den högsta divisionen fick 75 procent av pengarna i stället för att som tidigare behöva dela 50 procent med klubbarna i de lägre divisionerna och ITV fick tillåtelse att direktsända en match varje söndagseftermiddag.
– Det året köpte jag rättigheterna till hela den engelska fotbollsligan för samma summa som en match kostar i dag. Och ändå fick jag en massa kritik för att jag betalade alldeles för mycket, säger Greg Dyke, dåvarande ordförande för ITV Sports till The Guardian.
Kritiken exploderade
Hjärnan bakom var David Dein, dåvarande ordförande i Arsenal. Och när kontraktet skulle gå ut fyra år senare satsade han igen. Han såg en framtid där de största klubbarna tjänade stora pengar på sändningsrättigheterna, och han var inte alls sugen på att behöva dela med sig till alla mindre klubbar runt om i landet. Han ville att toppklubbarna, de som låg i högstadivisionen, skulle bryta sig loss och starta en egen liga, i egen regi. Men för att få igenom det förslaget var klubbarna tvungna att få FA, det engelska fotbollsförbundet, på sin sida mot Football Leagueorganisationen.
De hade å sin sida redan tagit fram ett manifest i försvar för all fotboll, från gräsrötterna till toppfotbollen. Detta manifest avskydde Graham Kelly, som några månader tidigare hade lämnat Football League för att i stället bli vd för FA. Han träffade nu de fem klubbarna, med Dein i spetsen, och efter mötet gav han order till en Alex Fynn, anställd på reklambyrån Saatchi & Saatchi, att ta fram en plan på hur en ny liga skulle kunna vara organiserad. Fynn ville, liksom Dein, få ner antalet klubbar i ligan till 18. Men utöver det var de inte överens om speciellt mycket. När Fynn presenterade sin plan var det med en fullständig ombyggnad av det engelska ligasystemet, där den nya ligan skulle vara på toppen, och där samtliga divisioner därunder skulle vara uppställt i en pyramid av regionala serier, för att öka antalet derbymatcher och därigenom få upp intresset. 40 procent av tv-intäkterna skulle gå till FA, som skulle återinvestera pengarna i det engelska landslaget och till klubbarna längre ner i divisionerna.
Förslaget möttes inte av stående ovationer från storklubbarna. Det var inte ens förhandlingsbart från deras sida.
När det engelska fotbollsförbundet den 5 april 1991 presenterade planerna på en utbrytarliga fanns därför bara delen om att ligan skulle bestå av 18 lag kvar.
Ligaorganisationen, där majoriteten av klubbarna med detta förslag skulle finna sig mil från både uppmärksamhet och stora pengar, exploderade och försökte stoppa alltihop genom att gå till domstol.
”Det är er liga, ni bestämmer”
Men fler och fler klubbar blev intresserade av en flytt till den nya ligan, och ett möte ägde rum där representanter för klubbarna satte sig ner med förbundets ordförande Sir Bert Millichip. Det blev ett möte där historien skulle skrivas om. Inför mötet var det FA som styrde och bestämde, men Millichips läste situationen helt fel. När några av de mindre klubbarna tog upp sin oro över att ligan bara skulle ha 18 klubbar svarade Millichip: ”Det är er liga, ni bestämmer”.
Klubbrepresentanterna på mötet trodde inte sina öron när FA:s ordförande gav bort all makt över ligan. Efter några minuters samtal ursäktade de sig och sa att de skulle göra upp ligan på egen hand. Millichip erbjöd dem då till och med att få låna ett konferensrum bredvid för att fortsätta mötet där på egen hand. Hade han kunnat se in i framtiden hade han sett hur hundratals miljarder kronor just i det ögonblicket spatserade iväg från honom och det engelska förbundet.
Alex Fynn förklarar för The Guardian hur det kunde bli så fel.
– Förbundet var uselt skött. De kände att deras sätt att göra saker var hotade av Football League och deras första prioritet var att
få stopp på det. Genom att få till en utbrytarliga hoppades de kunna göra slut på makten för Football League. Allt jag kan säga är att de var inkompetenta och att de inte hade några visioner för framtiden.
FA erbjöd sig att betala
Under de kommande två timmarna, i det av FA utlånade konferensrummet, drog storklubbarna upp planerna. I fortsättningen skulle varje klubb i ligan ha en röst, och det skulle krävas minst 67 procent av rösterna för att få igenom ett beslut. Inga andra organisationer, varken FA eller Football League, skulle få ha någon som helst bestämmanderätt. Tv-intäkterna skulle i fortsättningen säljas av den nya ligan och delas upp efter 50-25-25, där 50 procent skulle delas rakt av till klubbarna i Premier League. 25 procent delades upp beroende på tabellplacering och 25 procent efter hur många gånger respektive klubb visades i tv. I en liten undanskymd del i planen stod också att högst eventuella inkomster från utländska tv-bolag skulle delas broderligt av klubbarna. Då var den summan i princip noll. I dag tjänar Premier League 18 miljarder kronor årligen på de utländska tv-intäkterna under det nuvarande kontraktets treårsperiod. 46 procent av de totala tv-intäkterna. Det är mer än någon annan sport världen över får in på sina utländska tv-intäkter
Strax efteråt dömde högsta domstolen till Premier League-klubbarnas och FA:s fördel gentemot Football League. De klubbar som gick över till Premier League fick köpa sig ur den uppsägningstid på tre år som de hade med Football League. En summa som FA till och med erbjöd sig att betala.
Till säsongen därpå när ligan var redo att startas återstod bara att få till det tv-avtal som låg bakom hela idén från början.
ITV och deras ordförande Greg Dyke stod redo att betala, men alla klubbar var inte överens om ITV:s förträfflighet. Crystal Palace och Chelsea var exempelvis förbannade för att de lämnats utanför i det första tv-avtalet i slutet av 80-talet och när Rupert Murdochs tv-imperium BSkyB (dagens Sky Sport) visade intresse fick ITV stark konkurrens. BSkyB hade skulder på över 20 miljarder kronor, men klubbrepresentanterna såg bara möjligheterna i att kunna bygga upp ett system av tvsändningar som bestod i betydligt mer än en direktsänd match på söndagseftermiddagen.
Anbudet nådde aldrig klubbarna
ITV trodde ändå att det var förhandlat och klart, de var så säkra på segern att de inte ens lämnade in sitt bud i tid. När klubbarna skulle rösta om vilket anbud som var det bästa dök Dyke upp först på morgonen, trots att deadline var vid midnatt natten innan. Hans anbud var på 262 miljoner pund fördelat på en femårsperiod, där ITV skulle sända 30 matcher per säsong. Men anbudet nådde aldrig klubbarna som skulle rösta. När ITV:s bud läckte ut väcktes Robert Murdoch hemma i New York. Han såg till att BSkyB saltade sitt bud, så att det hamnade 42 miljoner pund över vad ITV var beredda att betala. Deras förslag var att de skulle direktsända 60 matcher per säsong under de kommande fem åren, och dessutom starta ”Match of the Day” igen, samt sälja rättigheterna till höjdpunkter till BBC.
ITV svarade aldrig, och klubbarna röstade igenom Murdochs anbud med röstsiffrorna 14–6.
Resten är historia. I dag får Premier League klubbarna årligen in 38 miljarder kronor i tv-intäkter. Och David Dein, mannen som tryckte på för en utbrytarliga för 26 år sedan, sålde 2007 sina Arsenal-aktier, som tack vare Premier League-skapandet ökat enormt i värde, till Alisher Usmanov för den nätta summan av en miljard kronor.