KROATIEN

Att ö-hoppa och kö­ra längs med den kro­a­tis­ka kust­vä­gen är en re­sa som lätt blir be­ro­en­de­fram­kal­lan­de. Få plat­ser runt Me­del­ha­vet har en så­dan oe­mot­stånd­ligt dra­ma­tisk och vac­ker na­tur, dess­utom bju­der by­ar­na på in­tres­san­ta upp­le­vel­ser och ku­li­na­ris­ka även

RES Travel Magazine - - INNEHÅLL - Text: ELISABET GARCIA DAHLBÄCK Fo­to: BINGE ELIASSON

Få plat­ser runt Me­del­ha­vet har en så­dan oe­mot­stånd­lig dra­ma­tisk och vac­ker na­tur, dess­utom bju­der by­ar­na på in­tres­san­ta upp­le­vel­ser och ku­li­na­ris­ka även­tyr. Kroatien över­ras­kar och för­för med si­na dol­da pär­lor längs kust­sträc­kan.

Det mull­rar och slam­rar av me­tall när vi kör om­bord på bil­fär­jan som ska ta oss från fär­je­lä­get på ön Krk till ön Cres för vi­da­re färd till ön Lošinj i Kvar­ner­buk­ten. Trots att det är en ti­dig mor­gon har vi re­dan av­ver­kat en fär­je­tur från Rab, en ö vi lo­vat oss själ­va att vi ska kom­ma till­ba­ka till. Tär­nor och skratt­må­sar skri­ker och skrä­nar, mor­gon­so­len må­lar land­ska­pet i di­si­ga ny­an­ser av blått och det är all­de­les full­kom­ligt ma­giskt vac­kert. En halv­tim­me se­na­re har vi pla­ce­rat oss på däck med varsin bok, fra­si­ga cro­is­san­ter och var­ma es­pres­so­kop­par med fyl­ligt gott kaf­fe.

Det har gått drygt en vec­ka se­dan vi läm­na­de Mli­ni i söd­ra Kroatien. Det är där lan­det går in som en kil mel­lan ha­vet och de bosnis­ka ber­gen till grän­sen mot Mon­te­negro. När­he­ten till de bosnis­ka ber­gen gjor­de att by­ar på Zu­pa Dubro­vac­ka, Dubrov­niks ri­vi­e­ra, fick eva­kue­ras un­der kri­get. Ti­den lä­ker in­te al­la sår, men med åren har de blek­nat och i dag ses så­väl kro­a­ter, bosni­er som ser­ber på strän­der­na. Hus och ho­tell har re­no­ve­rats och ef­tersom tu­rist­boo­men fått bo­stads­pri­ser­na i Dubrov­nik att skju­ta i höj­den har allt­fler valt att flyt­ta till by­ar som Mli­ni och Sre­bre­no.

I drygt 50 år har min fa­milj haft Mli­ni som ett and­ra hem, re­gel­bund­na re­sor har byggt upp en fy­ra ge­ne­ra­tio­ner stark vän­skap med Mli­ni-fa­mil­jen Ma­ro­ji­ca. Allt bör­ja­de med att mi­na för­äld­rar i slu­tet av 1940-ta­let res­te ge­nom ett Eu­ro­pa som höll på att byg­gas upp ef­ter and­ra världs­kri­get. Må­let var Adri­a­tis­ka ha­vet, en re­sa som följ­des av som­mar­lovs­re­sor med bil när vi barn var till­räck­ligt sto­ra för att föl­ja med. På den ti­den be­sök­tes Mli­ni av cam­ping­tu­ris­ter som fäll­de upp tält el­ler par­ke­ra­de hus­vag­nar i det som nu­mer är Ho­tel Mli­ni och Asta­re­as pool- och träd­gårds­om­rå­de. Då het­te lan­det Ju­go­sla­vi­en, tu­ris­ter var mer ett un­dan­tag än re­gel och kro­nan stod högt i kurs gente­mot di­na­ren. Se­dan dess har myc­ket för­änd­rats, in­te ba­ra att lan­det nu­mer he­ter Kroatien ut­an ock­så i an­ta­let tu­ris­ter och en va­lu­ta som står hög­re i kurs än den svens­ka. Ut­veck­ling­en in­ne­bär ock­så allt­fler små, per­son­li­ga bou­ti­que­ho­tell, de­sig­na­de vin­ba­rer och en rik mat­kul­tur som i år re­sul­te­rat i att lan­det har fått sin förs­ta Miche­lin­krog: re­stau­rang Mon­te i pit­to­res­ka Ro­vinj.

Kroatien, det­ta lång­sma­la land som grän­sar mot fem län­der, har en 178 mil lång kust­sträc­ka längs med Adri­a­tis­ka ha­vet. Det som gör den söd­ra kus­ten så oe­mot­stånd­ligt in­ta­gan­de är den dra­ma­tis­ka na­tu­ren med höga berg in­till blomst­ran­de sten- och sand­fär­ga­de fis­ke­by­ar med små ham­nar och klap­perstensträn­der. Det är tack va­re de små run­da ste­nar­na som havs­vatt­net emel­lanåt är så overk­ligt klart att det ser ut som att bå­tar­na svä­var. Dess­utom kan­tas strän­der­na, som of­tast har sol från ti­dig mor­gon till sol­ned­gång, av gröns­kan­de pin­je­träd med skug­gan­de träd­kro­nor. Och det är de höga ber­gens al­la små vat­ten­drag och flo­der som är an­led­ning­en till att ri­vi­e­ran blomst­rar så vac­kert. Att bi­la längs med den kro­a­tis­ka kust­vä­gen är en upp­täckts­färd som om­fat­tar det mesta – och det bäs­ta – av vad lan­det kan er­bju­da. Vack­ra vy­korts­lik­nan­de vy­er, här­li­ga bad, spek­ta­ku­lär na­tur, in­tres­san­ta stä­der, char­mi­ga by­ar och in­te minst mas­sor av god mat och ovän­ta­de mö­ten.

Men låt oss för ett ögon­blick se till­ba­ka på vår vec­ka i Kroatien. Vårt förs­ta stopp var den lil­la fis­ke­byn Ma­li Ston i bör­jan av halvön Pel­ješac. En re­sa som från Mli­ni tog oss drygt en tim­me. Vi­ken som bil­das mel­lan fast­lan­det och den lång­sma­la halvön är per­fekt för mus­sel- och ost­ron­od­ling­ar, och det är ost­ro­nen som loc­ka­de oss dit. Mix­en av havs­vatt­nets säl­ta och kal­la söt­vat­tens­ström­mar från fast­lan­det är be­ting­el­ser som ger de här ost­ro­nen, av sor­ten ostrea edu­lis, sin spe­ci­el­la smak av hav – friskt, salt, beskt och blom­migt med en lång ef­ter­smak. Trots sitt go­da ryk­te bland ost­ron- och skal­djur­säls­ka­re har byn en be­da­gad at­mo­sfär med slit­na grän­der och igen­bom­ma­de hus. Det är en över­drift att sä­ga att byn är vac­ker, men så här off-se­a­son har hon en oe­mot­stånd­ligt ro­gi­van­de ef­fekt med sitt stil­la var­dags­liv. Ha­de vi in­te re­dan bo­kat ho­tell på fast­lan­det ha­de vi fal­lit för lus­ten och stan­nat kvar ett par nät­ter, istäl­let kör­de vi mät­ta ef­ter en fan­tas­tisk ost­ronlunch vi­da­re norrut mot byn Gra­dac.

Gra­dac, vid fo­ten av ber­get Bi­o­ko­vos slutt­ning­ar, är den syd­li­gas­te av by­ar­na på Ma­kars­ka ri­vi­e­ran. Hon är minst li­ka char­mig och in­ta­gan­de som si­na syst­rar Ma­kars­ka, Bas­ka Vo­da och Bre­la, men hon är in­te li­ka känd. Vi åk­te dit ef­tersom vi var ny­fik­na på ett om­skri­vet och pris­be­lö­nat bou­ti­que­ho­tell – ett li­tet fa­mil­jeägt strand­ho­tell med svensk­kro­a­tis­ka röt­ter. Sti­pe, el­ler Ste­fan som han he­ter på svens­ka, häl­sa­de oss väl­kom­na på en ut­präg­lad ble­kings­ka, men så är han ock­så född och upp­vux­en i Karls­hamn med en kro­a­tisk pap­pa och tysk mam­ma. Till Gra­dac flyt­ta­de han 1993, där låg släk­tens som­mar­hus som pap­pan någ­ra år ti­di­ga­re ha­de för­vand­lat till ett ho­tell med nam­net Mar­co Po­lo. Nu har det gått 17 år se­dan Sti­pe tog över rod­ret och sam­man­flä­ta­de svensk ef­fek­ti­vi­tet med me­del­havs­kro­a­tisk at­mo­sfär.

– Det är klart att jag har ett an­norlun­da sätt att job­ba, jag har vux­it upp och ta­git till mig den svens­ka or­ga­ni­sa­tio­nen och

”TROTS ATT DET BA­RA HAR GÅTT NÅG­RA TIM­MAR SE­DAN VI FOR FRÅN RAB LÄNG­TAR JAG RE­DAN TILL­BA­KA.”

dess­utom har jag plug­gat i USA vil­ket gett mig ett ame­ri­kanskt tän­kan­de, be­rät­ta­de han.

Ef­tersom Sti­pe gjor­de oss säll­skap un­der mid­da­gen fick vi in­te ba­ra ve­ta byns fram­ti­da pla­ner, vi fick ock­så en re­jäl dos vin­kun­skap – då me­nar jag in­te ba­ra i väts­ke­form. Den kro­a­tis­ka vin­histo­ri­an är in­tres­sant och det finns myc­ket att lä­ra.

– Halvön Pel­ješac är ba­ra ett av al­la vå­ra vin­om­rå­den, men kanske den bäs­ta för rö­da vi­ner om man tyc­ker om kraf­ti­ga och strä­va. Åker ni till Primos­ten tyc­ker jag ni ska pro­va det näst bäs­ta kro­a­tis­ka rö­da vi­net vil­ket är Ba­bic, spe­ci­ellt det från Leo Gra­cin som jag kän­ner per­son­li­gen, re­kom­men­de­ra­de han.

Vi kom ald­rig till Primos­ten, istäl­let ham­na­de vi i Ši­be­nik. Hen­nes gam­la stads­kär­na har sam­ma slags kalk­stensnöt­ta och hi­sto­ris­ka charm som Dubrov­nik och Split, men ut­an dess träng­sel och över­pris­sat­ta kro­gar och ba­rer. Sta­den, som sägs va­ra den älds­ta ur­sprung­li­ga kro­a­tis­ka sta­den, är fram­för allt känd för sin skär­gård som om­fat­tar 240 små öar och rev. Att Ši­be­nik är po­pu­lär bland båt­fa­ra­re märk­te vi in­te ba­ra i ham­nen, det be­kräf­ta­des ock­så på ett av sta­dens torg där vi slog oss ner för att vi­la be­nen ef­ter att ha vand­rat tim­mar i skug­gi­ga trapp­grän­der. So­len flö­da­de dock på torgser­ve­ring­en in­till vårt ho­tell där det satt ett par med två gol­den retri­ev­rar. Ef­tersom vi vil­le fo­to­gra­fe­ra en hi­sto­risk ro­lig de­talj, en in­byggd vat­ten­skål för hun­dar och kat­ter på ho­tel­lets fa­sad, frå­ga­de vi om vi fick lå­na en av hun­dar­na. Två flas­kor vin och ett par tim­mar se­na­re tog vi av­sked av varand­ra med löf­tet om att ses näs­ta gång vi kom­mer till Ši­be­nik el­ler Zagreb. Det är där de bor när de in­te far mel­lan öar­na med sin sto­ra yacht som har fast kaj­plats i Ši­be­niks hamn. Löf­tet in­ne­fat­ta­de även en båt­tur till ön Zla­rin, känd för si­na ko­ral­ler. Char­men med att re­sa är ju al­la des­sa ovän­ta­de mö­ten …

Vi kom som sagt ald­rig till Primos­ten, in­te hel­ler till Za­dar – sta­den som en­ligt Al­fred Hit­ch­cock har världens vack­ras­te sol­ned­gång. I stäl­let val­de vi att ba­da i na­tio­nal­par­ken Krks spek­ta­ku­lä­ra trapp­stegs­vat­ten­fall in­nan vi sen ef­ter­mid­dag

kör­de vi­da­re i rikt­ning mot ön Rab på Eu­ro­pa­väg 65. En väg som sling­rar sig som en orm någ­ra me­ter över ha­vet med kur­vor som emel­lanåt bö­jer sig 180 gra­der. Den här de­len av lan­dets kust­sträc­ka sak­nar hög­re berg var­för den på­ver­kas av den nord­väst­li­ga Bu­ra-vin­den som blå­ser ut mot ha­vet från land. Vin­den för med sig salt från ha­vet vil­ket gör att få väx­ter kla­rar sig, det är där­för den nord­öst­ra si­dan av Kvar­ner-öar­na Pag och Rab är så färg­fat­ti­ga och sak­nar gröns­ka. Den nord­väst­ra de­len är desto grö­na­re, i var­je fall på lil­la ön Rab som sägs va­ra den mest skog­be­kläd­da ön i Kroatien. Ön var re­dan i slu­tet av 1800-ta­let en bad- och kurort känd för sitt mil­da kli­mat, nå­got som loc­ka­de med­lem­mar av den Habs­burgs­ka mo­nar­kin liksom kung Ed­ward och hans Wal­lis Simp­son.

Kaf­fe­kop­pen är tom och det finns ba­ra smu­lor kvar av cro­is­san­ten när bil­fär­jan när­mar sig Cres, lan­dets näst störs­ta ö. Trots att det ba­ra har gått någ­ra tim­mar se­dan vi for från Rab läng­tar jag re­dan till­ba­ka. Tre da­gar på ön var in­te till­räck­ligt för att upp­täc­ka al­la hen­nes för­de­lar. Vis­ser­li­gen hann vi be­ta av de vack­ra, sva­la kvar­te­ren in­nan­för me­del­tids­mu­ren, gam­la stan är in­te stör­re än att man snabbt lär sig hit­ta i de bil­fria grän­der­na. Vi ha­de ock­så tid att nju­ta av car­pac­cio på ton­fisk så­väl som bläck­fisk, men ock­så av risot­to, pil­grim­smuss­lor och nyfång­ad gril­lad fisk. Adri­a­tis­ka ha­vet som om­ger Kroatien har mer än 400 oli­ka ar­ter fisk, det an­ses va­ra ett av Me­del­ha­vets mest fisk­ri­ka ef­tersom en ku­pe­rad bot­ten gör det svårt att trål­fis­ka. Sant el­ler osant, en sak är sä­ker och det är att lan­dets ku­li­na­ris­ka ni­vå blir bätt­re och bätt­re.

Rab är en väl­må­en­de ö, det är prydligt, rent och väl­or­ga­ni­se­rat.

Bort­om den klip­pi­ga land­tung­an med si­na gam­la kvar­ter och ka­rak­tä­ris­tis­ka klock­torn bre­der sta­den ut sig med bo­stads­kvar­ter, bu­ti­ker, mark­na­der och fi­na bad­strän­der, så­väl sand­strän­der som nu­dist­strän­der. När vi kom­mer när­ma­re fär­je­lä­get över­ras­kas vi av den långa kön med bi­lar som kan­tar vägen som sling­rar sig ner mot ham­nen. Hit­tills har det gått smi­digt att ö-hoppa med tä­ta fär­jeav­gång­ar som var­ken krävt för­bok­ning­ar el­ler långa bil­kö­er. Vi är mer än gla­da att vi åker i mot­satt rikt­ning när vi kör för­bi den kilo­me­ter­långa bil­kön med helg­fi­ran­de kro­a­ter på väg till­ba­ka mot fast­lan­det. Ett par tim­mar se­na­re på vägen ge­nom ett kul­ligt, lum­migt land­skap kom­mer vi fram till Ma­li Lošinj, som med si­na 8 000 in­vå­na­re är den störs­ta hu­vud­or­ten i lan­dets skär­gård. På sam­ma sätt som Rab är hon känd för sitt mikrokli­mat som fram­för allt lär va­ra bra för al­ler­gi­ker och ast­ma­ti­ker som chec­kar in på nå­got av spa- och kur­ho­tel­len. Det tar in­te lång tid in­nan vi för­står att det här är en stad där det är bö­kigt att par­ke­ra, även i låg­sä­song. Cy­pres­ser, klät­ter­ro­sor, ole­and­rar, pal­mer och al­la des­sa grö­na pin­je­träd med si­na bru­na stam­mar

tro­nar in­till ett tur­kos­blått kri­stall­klart hav.

Ma­li Lošinj är be­då­ran­de, men in­te li­ka myc­ket som hen­nes vy­kortsvack­ra lil­la­sys­ter Ve­li Lošinj – en by man in­te kan und­gå att äls­ka. Bå­da or­ter­na känns mer ita­li­ens­ka än kro­a­tis­ka med si­na ock­ra­fär­ga­de hus med ve­ne­ti­ans­ka föns­ter­luc­kor, men så var ön en gång i ti­den en del av den ve­ne­ti­ans­ka re­pu­bli­ken in­nan den blev en del av det ös­ter­ri­kisk-un­gers­ka im­pe­ri­et för att se­dan oc­ku­pe­ras av Ita­li­en mel­lan förs­ta och and­ra världs­kri­get. Ita­li­enskt är det ock­så på trat­to­ri­an Bo­ra Bar där vi äter en mag­ni­fik lunch. Kro­gen drivs av ita­li­e­na­ren Mar­co Sas­so, en känd kock som gäst­spe­lar på fin­kro­gar i lan­dets hu­vud­stad Zagreb. Han har ock­så va­rit en av do­mar­na i kro­a­tis­ka upp­la­gan av Mas­ter­chef. Där­för är det in­te så över­ras­kan­de att man­nen som av­slu­tar sin lunch vid bor­det in­till oss vi­sar sig va­ra en an­nan av lan­dets mäs­terkoc­kar, Ma­rio Ce­pek. Un­der ti­den vi nju­ter av per­fekt hem­la­gad tag­li­a­tel­le med färsk­hyv­lad tryffel från Istri­en, krä­mig bläck­fis­k­risot­to och en gu­dom­ligt god ti­ra­mi­su får vi ve­ta att Ma­rio va­rit med i Kro­a­tis­ka kock­lands­la­get, men ock­så att han la­gat mat åt Ange­li­na Jo­lie och Roger Mo­o­re. In­nan kän­diskoc­ken åker vi­da­re på sin mo­tor­cy­kel tip­sar han oss om re­stau­rang Ba­te­li­na ut­an­för sta­den Pu­la, en fisk- och skal­djurs­re­stau­rang vi pla­ne­rar in att be­sö­ka in­nan vi fly­ger hem. Men dess­förin­nan ska vi un­der ett par da­gar nju­ta av än­nu fler go­da mål­ti­der, båtut­flyk­ter, se­värd­he­ter och in­te minst här­li­ga bad i ett vat­ten som är så klart att det känns som att man svä­var.

Sol­ter­ras­sen på ho­tel Mon­te Car­lo i ro­fyll­da byn Gra­dac har en mag­ni­fik ut­sikt över ön Pel­ješac.

Na­tio­nal­par­ken Kr­ka har ett fan­tas­tiskt land­skap med vat­ten­fall som rin­ner ner i trapp­stegs­lik­nan­de for­ma­tio­ner.

Sta­den Rab är en char­mig me­del­ti­da stad med my­si­ga torg, bra kro­gar och en fa­mil­jär at­mo­sfär.

Vy­kortsvack­ra Ve­li Lo­sinj på ön Lo­sinj är en av övärl­dens char­mi­ga fis­ke­by­ar.

Ši­be­niks gam­la stad har gott om hi­sto­ris­ka se­värd­he­ter, men ock­så char­mi­ga ser­ve­ring­ar och en hyf­sad shop­ping.

På Bo­ra Bar Trat­to­ria & Tar­tu­fe­ria i Ve­li Lo­sinj får man en här­lig gast­ro­no­misk upp­le­vel­se.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.