LESBOS

Lesbos har var­ken sto­ra ho­tell­kom­plex, shop­ping­cen­ter el­ler in­kas­ta­re. I stäl­let har ön mil­jo­ner oliv­träd, vild­häs­tar, ås­nor, säll­syn­ta fåg­lar och ett av den gre­kis­ka övärl­dens bäs­ta kök.

RES Travel Magazine - - Innehåll - Text: ELI­SA­BET GAR­CÍA DAHL­BÄCK Fo­to: BINGE ELI­AS­SON

På Lesbos ly­ser masstu­ris­men med sin från­va­ro. Ön har var­ken sto­ra ho­tell­kom­plex, shop­ping­cen­ter el­ler in­kas­ta­re. I stäl­let har hon mil­jo­ner oliv­träd, vild­häs­tar, ås­nor, säll­syn­ta fåg­lar och ett av den gre­kis­ka ö-värl­dens bäs­ta kök. Ett re­se­re­por­tage från en av Gre­klands char­mi­gas­te öar. Eli­sa­bet Gar­cia Dahl­bäck har skri­vit och Binge Eli­as­son har fo­to­gra­fe­rat re­por­ta­get.

”I Mo­livos pit­to­res­ka hamn var­vas ta­ver­nor med fis­ke­bo­dar och fri­go­lit­lå­dor fyll­da med dags­färsk fångst.”

Vi äter och dric­ker, och dric­ker och äter. Vi äter fri­te­ra­de zuc­chi­nib­lom­mor, spe­nat­fyll­da pi­ro­ger, gril­la­de sar­di­ner, bläck­fisk, oli­ver, sol­mog­na to­ma­ter, fe­ta­ost och tzat­zi­ki. Ölen är kall, besk och som gjord för att sval­ka stru­pen. En frisk havs­bris tar tag i vå­ra ser­vet­ter som sak­ta dan­sar ner på gat­ste­nar­na där ham­nens hem­lö­sa kat­ter vän­tar på att bli ma­ta­de. I Mo­livos pit­to­res­ka hamn var­vas ta­ver­nor med fis­ke­bo­dar och fri­go­lit­lå­dor fyll­da med dags­färsk fångst. I en av fis­ke­bo­dar­na sit­ter Gre­go­rio och vän­tar på sin tur. Han ska kö­pa ton­fis­ken som till kväl­len ska ser­ve­ras på hans och hust­runs re­stau­rang i grann­byn Pet­ra.

Lesbos är in­te som and­ra gre­kis­ka öar, men så lig­ger hon ock­så när­ma­re det asi­a­tis­ka fast­lan­det än det eu­ro­pe­is­ka. En när­het som på­ver­kat li­vet på många sätt. En titt i den hi­sto­ris­ka back­spe­geln vi­sar på pe­ri­o­der då ön styrts av per­ser, ate­na­re, ro­ma­re by­san­ti­ner, ve­ne­ti­a­na­re, genue­sa­re och tur­kar. Tur­kar­na ha­de ön i be­sitt­ning från 1462 fram till 1923 då Grekland of­fi­ci­ellt tog mak­ten över ön. Det nya lan­det bröt al­la han­dels­för­bin­del­ser med Tur­ki­et vil­ket gjor­de att öns eko­no­mi kom att kon­cen­tre­ras till jord­bruk. Det är där­för hon är en av de grö­nas­te gre­kis­ka öar­na. Dess­utom har Lesbos i tu­sen­tals år va­rit ett starkt kul­tur­fäs­te där dra­ma­ti­ker, po­e­ter, kom­po­si­tö­rer ver­kat och un­der­vi­sat. Odys­seus Ely­tis, som 1979 fick No­bel­pri­set i lit­te­ra­tur, må va­ra den mest fram­stå­en­de kul­tur­per­son­lig­he­ten i mo­dern tid – men det är po­e­ten Sap­fos kär­leks­dik­ter som gjort ön mest känd då hon an­ses va­ra den les­bis­ka lit­te­ra­tu­rens mo­der.

Ön har in­te sak­nat dra­ma­tik, hon har upp­levt så­väl mas­sak­rer som jord­bäv­ning­ar och un­der de se­nas­te åren sto­ra flyk­ting­ström­mar som ser Lesbos som por­ten till fri­het. I dag har li­vet på ön i stort sett åter­gått till det nor­ma­la, främst på grund av den över­ens­kom­mel­se som slöts mel­lan EU och Tur­ki­et som lig­ger tvärs över ha­vet. När­he­ten är på­tag­lig och när po­li­ti­ken in­te sät­ter hin­der be­söks ön av många tur­kis­ka tu­ris­ter. Masstu­ris­men har dock in­te hit­tat till Lesbos, öns eko­no­mi hand­lar främst om den sto­ra pro­duk­tio­nen av den gre­kis­ka na­tio­nal­dryc­ken ou­zo och oliv­ol­jan som an­ses va­ra en av Gre­klands bäs­ta.

Till stor­le­ken är Lesbos, som är en av de Ege­is­ka öar­na, un­ge­fär så stor som hal­va Got­land. Ef­ter Kre­ta och Eubo­ia är hon Gre­klands tred­je störs­ta ö. Hen­nes väst­ra si­da är mer vul­ka­nisk och torr än öns öst­ra si­da som är prun­kan­de grön med löv- och barr­sko­gar och mil­jon­tals oliv­träd.

Vill man upp­täc­ka Lesbos be­hövs det bå­de tid och ett bra trans­port­me­del, vägar­na är in­te de bäs­ta. Till for­men på­min­ner ön om en nack­kud­de där hå­let för hu­vu­det ut­görs av den sto­ra buk­ten Kal­lo­ni där hund­ra­tals få­gel­ar­ter stan­nar till när års­ti­der­na gör att de by­ter geo­gra­fisk världs­del. Längst in i buk­ten lig­ger fis­ke­byn och den frid­ful­la bador­ten Ska­la Kal­lo­ni med ta­ver­nor som ser­ve­rar gril­la­de, färs­ka sar­di­ner som sköljs ned med ou­zo. Byn är un­der mars till maj cent­rum för för­vän­tans­ful­la få­gel­skå­da­re som in­va­de­rar om­giv­ning­ens salt­la­gu­ner i hopp om att få se någ­ra av de hund­ra­tals ar­ter som nor­malt in­te ses i Eu­ro­pa. Men buk­tens ro­sa fla­mingor tar sig ing­en­stans, de bor i salt­la­gu­ner­na året runt.

Åker man vi­da­re mot öns syd­ost­kust kom­mer man till Plo­ma­ri,

en be­da­gad bad- och se­meste­rort med flag­na­de fa­sa­der och en gre­kisk­tur­kisk charm där gub­bar dric­ker ou­zo och spe­lar brä­de på kafé­er och ta­ver­nor. Det som fram­för allt satt Plo­ma­ri på kar­tan är att hon är fö­del­se­plats för ou­zon, den gre­kis­ka na­tio­nal­dryc­ken som dricks ren el­ler ut­spädd med vat­ten och is. Till den här de­len av ön kom­mer många ut­lands­gre­ker, men ock­så dans­kar och norr­män som på se­na­re år in­ve­ste­rat i som­mar­hus. Även tur­kis­ka dags­tu­ris­ter som be­sö­ker trak­tens ou­zo­fa­bri­ker är en van­lig syn.

Om man i Plo­ma­ri in­te ser spe­ci­ellt många tu­ris­ter ser man desto fler i Mo­livos. Re­dan i slu­tet av 1960-ta­let upp­täck­te konst­nä­rer, po­e­ter, mu­si­ker och hip­pi­e­ko­lo­ni­er den färg­star­ka byn som om­fat­tas av reg­ler för hur dess ar­ki­tek­tur och ut­se­en­de ska be­va­ras. Till skill­nad mot de klas­sis­ka blå­vi­ta gre­kis­ka by­ar­na be­står Mo­livos till stor del av trä­hus i en bygg­nads­stil som man kan se i äld­re tur­kis­ka stä­der. Hus må­la­de i ny­an­ser av au­ber­gin, rött och brunt med snic­ke­ri­er i blått, grönt och tur­kost. Den me­del­ti­da stads­kär­nan, med tur­kis­ka fon­tä­ner, klät­ter­ro­sor och blom­man­de pe­lar­go­ner, ver­kar ha fun­nit ro i sig själv även om många av de pit­to­res­ka trä­hu­sen nu­mer har för­vand­lats till re­stau­rang­er, ba­rer, kafé­er och bu­ti­ker.

Det är många som fal­lit för Mo­livos charm. Det rå­der ing­et tvi­vel om att hon är ett per­fekt res­mål med sin ro­gi­van­de och har­mo­nis­ka mil­jö. Dess­utom är kö­ket över­ras­kan­de bra, om in­te ett av Gre­klands bäs­ta. Den gril­la­de bläck­fis­ken som du­kas fram på vårt bord är ett be­vis pre­cis som den öv­ri­ga ma­ten vi nju­tit un­der ti­den skug­gor­na för­flyt­tat sig över vårt mid­dags­bord.

I takt med att bor­den runt om oss fylls med lunch­gäs­ter till­tar stim­met och sor­let. So­len har flyt­tat sig åt väs­ter och är på väg ner i ha­vet. Den ljum­ma Me­del­havs­vär­men är smek­sam och som gjord för en män­ni­ska att le­va i och jag kän­ner att jag, som så många and­ra, har fal­lit pla­dask för den här grö­na gre­kis­ka ön.

”Ou­zon, den gre­kis­ka na­tio­nal­dryc­ken dricks ren el­ler ut­spädd med vat­ten och is.”

Släck törsten på en av strand­pro­me­na­dens ba­rer in­till Pet­ra.

Det nya tren­di­ga Lesbos vi­sar sig i mo­der­na kro­gar som lig­ger si­da vid si­da med gam­la hål i väg­gen-ta­ver­nor.

De sto­ra tu­rist­ström­mar­na går Lesbos för­bi till för­mån för be­sö­ka­re som vär­de­sät­ter ett ge­nu­int gre­kisk liv.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.