Tex­as egen hip­s­terstad

De som kom­mer hit bru­kar sä­ga att Ber­lin kan slänga sig i väg­gen. Det är sant. In­te ens Tysklands hu­vud­stad har li­ka skru­vad konst, li­ka bal­la ga­ra­geut­för­sälj­ning­ar och li­ka sväng­i­ga ba­rer som Aus­tin, Tex­as.

Resa - - INNEHALL - Text: An­na Flem­mert

Mu­si­ken dund­rar mel­lan väg­gar­na. Ett hav av föt­ter stam­par i takt. Så fort den gla­da me­lo­din tyst­nar ro­par al­la: – Snäl­la, ba­ra li­te till.” Skal­len ko­kar, svet­ten for­sar. Dör jag nu? Vi är på dans­ha­ket Bro­ken Spo­ke i Aus­tin. Hip­pi­es, cow­boys och kon­tors­folk ful­la på mar­ga­ri­tas och mät­ta på gu­aca­mo­le fly­ger runt i den dunk­la la­dan med blan­ka pan­nor. Fönst­ren har im­mat igen och klac­kar­na smatt­rar så hårt att det är buck­lor i gol­vet.

Man skul­le kun­na stå i ett hörn en hel kväll och glo på al­la i publi­ken – vis­sa ser ut att kom­ma di­rekt från tv-se­ri­en ”Sons of Anar­chy”, and­ra är på­fal­lan­de li­ka Sy­bil Fawl­ty från ”Pang i byg­get”. Pro­ble­met är ba­ra att det är omöj­ligt att stå still när lo­kalkän­di­sen Da­le Wat­son ri­ver loss på sce­nen.

– Hoo­ah! Hoo­ah! Wel­come to Aus­tin! We don’t know what the fuck is go­ing on eit­her, skri­ker en gub­be i mu­stasch och skinn­hatt och drar med mig i dan­sen.

NÅ­GON SJUNG­ER för full hals. Snart blir grup­pen än­nu stör­re och vi spar­kar med be­nen så dam­met yr. Så här är det: Det är lätt att äls­ka Tex­as hu­vud­stad. Att re­sa hit gör nå­got med din per­son­lig­het. Det känns näs­tan li­te snopet att kom­ma till­ba­ka till Sve­ri­ge – vad hän­de med al­la fest­li­ga män­ni­skor?

I ”The Li­ve Mu­sic Ca­pi­tal of the World” kan du väl­ja bland fle­ra hund­ra oli­ka upp­trä­dan­den en van­lig fre­dag. Många kro­gar har dör­rar­na öpp­na på vid ga­vel och ut­an­för dem rör sig kring­vand­ran­de ga­tu­mu­si­ker som li­rar för peng­ar. Sär­skilt på rö­ji­ga 6th Stre­et är klub­bar­na många och gung­ar av stäm­ning­en, men ro­li­ga ute­stäl­len finns över­allt.

När vi vak­nar tolv tim­mar se­na­re och hop­par in i hyr­bi­len har vi trä­nings­värk av att ha dan­sat för myc­ket. Sma­la, kur­vi­ga vägar för oss väs­terut mot blå him­mel och gröns­ka. Strax sim­mar vi i vad som lik­nar en la­gun. Ha­mil­ton pool är en ma­ka­lös bad­plats. En krit­vit halv­må­ne av varm sand

mot gnist­ran­de klart vat­ten som skim­rar i al­la ny­an­ser av grönt. Näs­tan helt dold un­der en grot­ta och in­ra­mad av ett vat­ten­fall så overk­ligt vac­kert som vo­re det ta­get di­rekt ur sa­gan.

De som har va­rit här sä­ger att det är en av de mest osan­no­li­ka na­tur­poo­ler­na i värl­den och en sak är sä­ker: Hjärt­fre­kven­sen går ner. And­hämt­ning­en blir lug­na­re. Till och med hjärnan fat­tar att det in­te är nå­gon idé att käm­pa emot. Här kan du ta av dig skor­na, gli­da ned i sval­kan och glöm­ma be­kym­ren.

AUS­TIN ÄR EN stad som fram­kal­lar su­per­la­tiv hos al­la som har haft chan­sen att se den. En plats där man kan känna sig ut­an­för värl­den, och än­då mitt i den. Kanske har vi öknen att tac­ka för den sa­ken. Det om­ring­an­de öde­lan­det ska­pa­de en all­de­les egen gro­grund för kre­a­ti­vi­tet som har svällt ut över de ti­di­ga­re grän­ser­na, kroc­kat med and­ra kul­tu­rer och bli­vit nå­got helt unikt.

Sär­skilt Down­town är en le­van­de or­ga­nism där kit­schi­ga mo­tell, food­trucks och kafé­er bygg­da av skrot smac­kas upp så snabbt att he­la kvar­ter ritas om på ba­ra någ­ra må­na­der. På små­ga­tor­na stro­sar vi in och ut ur vin­ta­ge­bu­ti­ker och ga­ra­geut­för­sälj­ning­ar. Du kan i prin­cip få tag i allt. Mäng­den kan gö­ra dig stol­lig. Fa­vo­ri­ten är Un­com­mon Ob­jects, där folk hand­lar som to­ki­ga. Gam­la kär­leks­brev, ud­da smyc­ken och te­le­fo­ner från slu­tet av 1800-ta­let. Ett par äk­ta cow­boy­boots ska du ock­så ha och de kö­per man gi­vet­vis på le­gen­da­ris­ka Al­len’s Boot.

DEN SOM VILL lä­ra känna Tex­as hu­vustad på dju­pet kan in­te hop­pa över Little Long­horn Sa­loon. Vi går dit en sön­dags­ef­ter­mid­dag när det är ”chic­ken shit bin­go”. Det är pre­cis vad det lå­ter som. Hö­nan Pen­ny tram­par om­kring i en bur vars golv är en gi­gan­tisk bingobric­ka ströss­lad med fo­der. Sju hög­ljud­da tan­ter he­jar på den stac­kars få­geln och vän­tar på att den ska baj­sa på rätt num­mer. Tyc­ka vad man vill, men den­na ”sport” är upp­höjd till re­li­gi­on i Aus­tin.

Pen­ny pic­kar och pic­kar. Ro­pen blir iv­ri­ga­re. En li­ten klutt ham­nar på num­mer 17. Bin­go!

På Dir­ty Sixth är det full fart dyg­net runt.

Foto: AN­NA FLEM­MERT, FLICKR RAFAELKENT, IS­RA­EL HINOJOSA BALINO WIKICOMMONS, DARRELL MIL­LER WIKICOMMONS

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.