PLÅTPAUS

Riksettan - - I Backspegeln - Cal­le carlquist re­por­ter på vi bi­lä­ga­re

Be­grep­pet ”motor­man” är en smu­la otidsen­ligt och skul­le sä­kert kun­na få nå­gon att krä­va dess av­lägs­nan­de ur språket. Så sker ju med ord som an­ses miss­hag­li­ga, of­ta på go­da grun­der. Men för­svun­ne ”motor­man” skul­le ock­så en publik som vo­re för­tjänt av att in­te gö­ra det mis­sa John Nerén och hans ena­stå­en­de verk. Det gäl­ler främst en se­rie om sju böc­ker, ”Motor­man­nens Bib­li­o­tek”, ut­giv­na av P A Norsted­ts för­lag och med tit­lar som Bil­bo­ken I och II, Mo­tor­cy­kelns sköt­sel och kör­ning, Mo­tor­cy­kel­fel och Logg­bo­ken, mo­tor­bå­tens na­vi­ge­ring.

Jag har se­dan länge Neréns Mo­tor-en­cyk­lo­pe­di, Upp­slags­bok för motor­män som natt­lek­tyr. Den är tryckt 1927 och er­bju­der oef­ter­härm­lig läs­ning, en nä­rings­rik cock­tail av säll­synt bild­ning, språk, de­taljkun­skap och en­tu­si­asm.

Jag fann boken i en lå­da vid auk­tion på en bond­gård ut­an­för Uppsa­la. Där låg den, 1 000 si­dor tjock, bland gul­na­de lampskär­mar från 1940-ta­let, bland jord­bru­kets kro­kar och be­slag, bland bords­lö­pa­re, fo­to­gen­lam­por och pors­lins-

pud­lar; ett kun­ska­pens ljus för man­nen på åkern att tän­da när han änt­li­gen kom­mit in­nan­för far­stun för någ­ra tim­mars vi­la in­nan näs­ta dags id och slit med den evin­ner­li­ga le­ran obön­hör­li­gen åter tog vid.

John Neréns liv är film­ma­te­ri­al. Han föd­des 1871 i Sto­ra Mel­lö­sa ut­an­för Öre­bro åt Hjäl­ma­ren till, hän­del­se­vis i den trakt där en fart­sträc­ka an­vän­des för has­tig­hets­re­kord med bi­lar. Äk­ten­ska­pet med Val­borg Ed­berg re­sul­te­ra­de i tolv barn varav fem lev­de till vux­en ål­der. John vil­le bli bo­ta­ni­ker i Uppsa­la men när fa­dern mot­sat­te sig det­ta drog John till sjöss och ham­na­de 1896 i Syd­af­ri­ka. Där stöt­te han på ”bi­lis­men”, ett nytt fe­no­men, och blev in­tres­se­rad för li­vet.

Tio år se­na­re åter­vän­de han till Sve­ri­ge och fick di­ver­se chefs­be­fatt­ning­ar i då­ti­dens bil­han­del. 1914 blev han re­dak­tör för tid­skrif­ten Mo­tor, som ju finns än idag, en post han in­ne­ha­de till 1923. Så blev det Svens­ka Mo­tor­tid­ning­en och Mo­tor-nytt, det se­na­re ett supple­ment till Mo­to­ren­cyk­lo­pe­din. I Neréns bib­li­o­gra­fi finns ock­så tit­lar som Det Nya Ford (han gjor­de åt­skil­li­ga yr­kes­re­sor till USA), Mo­tor­ka­te­kes i fy­ra de­lar, Ung­do­mens bil­bok och – en sä­kert sann ti­tel – Mi­na 42 yr­ken. Nerén var en skick­lig fö­ra­re, vann fle­ra täv­ling­ar och fick KAK:S för­tjänst­me­dalj i guld. Han dog 1956.

Fram­för allt kun­de han skri­va. Jag bru­kar på må­få slå upp ett ord per kväll i encyklopedin, all­tid lär man sig nå­got nytt. I går blev det det­ta:

”Ami­lon. In­gen­jö­ren Sjun­ne Ami­lon, som föd­des år 1847, kan med visst skäl be­teck­nas som Sve­ri­ges förs­te motor­man och var ve­ter­li­gen ock­så den förs­te svensk, som kört en bil. Un­der en re­sa i ut­lan­det i slu­tet av 80-ta­let, för att stu­de­ra bland an­nat mo­tor­till­verk­ning, be­sök­tes bå­de Benz’ och Daim­ler, och ett be­sök av­la­des se­na­re vid värl­dens förs­ta verk­li­ga au­to­mo­bil­fa­brik, Pan­hard & Le­vas­sor i Pa­ris. Den­na fir­ma lyc­ka­des han för­må att ex­po­ne­ra en bil på ut­ställ­ning­en i Gö­te­borg 1891, och på så sätt kom den förs­ta bi­len till Sve­ri­ge. Vad A ha­de sett ut­om­lands för­an­led­de ho­nom att sö­ka få en mo­tor­till­verk­ning till stånd även i Sve­ri­ge. Fir­man Zac­co, Bruhn & Co i Stock­holm, där A var an­ställd, in­tres­se­ra­de sig ock­så för sa­ken, och Vul­cans Verk­stä­der i Norr­kö­ping åto­go sig byg­gan­det av båt­mo­to­rer, av vil­ka de förs­ta sto­do fär­di­ga re­dan till den ovan­nämn­da ut­ställ­ning­en. På grund av mot­stånd från för­säk­rings­bo­la­gens si­da, kväv­des dock den­na mo­tor­till­verk­ning i sin lin­da, och A nöd­ga­des se si­na stol­ta pla­ner omin­tet­gjor­da. Ami­lon över­gick se­der­me­ra till an­nan verk­sam­het och var bland an­nat un­der en följd av år dis­po­nent för Bult­fa­briks A-B, Hall­sta­ham­mar. Han av­led år 1920.”

I mor­gon kväll ger jag mig i kast med ”Ef­fekt­form­ler”, det ser ut att va­ra en ge­di­gen re­do­gö­rel­se.

JAG BRU­KAR PÅ MÅ­FÅ SLÅ UPP ETT ORD PER KVÄLL

NYTT.” I ENCYKLOPEDIN, ALL­TID LÄR MAN SIG NÅ­GOT

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.