TRÅNGT I BI­LEN

Riksettan - - Rastplatsen - Stig hansén journalist & författare

En av fem­ti­o­ta­lets mest po­pu­lä­ra slag­däng­or sjöngs av Siw Malm­kvist och hand­la­de om en bil­tur med åt­ta pas­sa­ge­ra­re och in­led­des med en barn­ram­sa:

Di do di dam dam, di do di dam dam, di do di dam dam do.

När 22-åri­ga Siw sjöng sin hit Flic­kor bak i bi­len så var hen­nes röst ljus och det lät som om to­ner­na kun­de sti­ga än­da till him­len. Där kun­de so­len ski­na men i näs­ta ögon­blick döl­jas av mol­nen.

Brukade den där Tom, som hon sjung­er om, all­tid sit­ta vid rat­ten och hon all­tid åka där bak? Tänk om hon var min­derå­rig och tänk om han in­te ens ha­de kör­kort?

Vi har ham­nat i Ti­o­tu­sen­kro­nors­frå­gan i äm­net Schla­ger. Al­la fak­tafrå­gor bor­de egent­li­gen stäl­las till Bob Hil­li­ard och Lee Pock­riss, pa­ret som skrev ori­gi­nal­lå­ten. El­ler till Ingrid Reu­ter­ski­öld som för­svens­ka­de tex­ten.

Kän­da fak­ta är att det satt sju flic­kor där bak i bi­len och att det än­då fanns plats för en pojk­vas­ker – han som i den svens­ka ver­sio­nen he­ter Per. Det hand­lar om en väl­digt stor bil, med and­ra ord. Kanske en stor herr­gårds­vagn om tje­jer­na var väl­digt sma­la … Vi lyss­nar på Siw igen: Per, Toms bäs­te vän sit­ter bak i bi­len mel­lan oss sju flic­kor och trivs. Frå­ge­spor­ten fort­sät­ter: Var­för är de just sju flic­kor? Kanske för att sju är ett ma­giskt tal. Värl­den har sju un­der­verk, regn­bå­gen sju fär­ger och döds­syn­der­na är ock­så sju. På den här bil­re­san skul­le det kanske kun­na hand­la om döds­syn­der­na med num­mer 1, 4 och 7. Det vill sä­ga Stolt­het (över att äga en stor bil), Lätt­ja (när man ba­ra är ute och åker bil ut­an mål) el­ler Lust (ef­tersom al­la i bi­len an­tag­li­gen sit­ter och dröm­mer om di do di dam dam).

Trots det för­sö­ker Si­wan över­ty­ga oss om att allt är bra, för­u­tom att fö­ra­ren helst ser en roc­kad i bi­len.

Tom har bett att en av flic­kor­na ska till ho­nom flyt­ta fram. Sva­ret blir dock in­te det han hop­pas på: Kä­ra du låt dig in­te dis­tra­he­ras av oss, du har nog att gö­ra med att kö­ra, och vi har det bra, vi här bak i bi­len och vill ej va’ med om nå’n krock! Dags för mer tex­ta­na­lys: Tom kör­de ige­nom sta­den och ut på lan­det och det sjungs om att han är stolt som en tupp. Han har med­vind i li­vet, har köpt en ny bil och har an­tag­li­gen lagt sig till med en Ja­mes De­an-fri­syr.

Nu ver­kar det som om Tom får lust att be­rät­ta för si­na pas­sa­ge­ra­re om vem som kan nå­got om bi­lar och vem som be­stäm­mer i den här bi­len.

Pas­sa­ge­rar­na har an­tag­li­gen in­te en aning om att präk­ti­ga Vol­vo det här året ha­de in­tro­du­ce­rat tre­punkts­bäl­tet ef­tersom sä­ker­het knap­past var nå­got man tänk­te på un­der bi­lut­flyk­ten. Kanske satt de så trångt att de blev si­na eg­na krock­kud­dar …

De upp­rym­da pas­sa­ge­rar­na märk­te in­te ens att fö­ra­ren vän­de om och klev ur bi­len ef­tersom han så up­pen­bar­li­gen ha­de bli­vit det fem­te hjulet.

Tro det el­ler ej men jag träf­fa­de fak­tiskt Tom för ett halv­år se­dan. Åt­minsto­ne nå­gon som var väl­digt lik ho­nom. Vi pra­ta­de om ti­den när vi bå­da job­ba­de på Vol­vo, på Tors­landa­ver­ken. Han be­rät­ta­de att Si­wan sam­ma år sjung­it in Låt bli att bli kär i mig.

Tom såg tec­ken över­allt och även den här nya schla­gern ha­de ett dub­belt bud­skap. Själv ha­de han trött­nat på al­la bak­sä­tes­fö­ra­re som ”an­vän­der en som chauf­för och le­tar ef­ter en per­son som in­te har någ­ra he­ta be­hov”.

Nu tyck­te han att det fick va­ra slut på ut­nytt­jan­det. Det var dags att lå­ta and­ra kö­ra ho­nom. Men han ha­de in­te gett upp. ”Jag hit­tar nog en kvin­na på nä­tet.”

Vi skil­des åt och jag tyck­te mig hö­ra att han nyn­na­de Di do di dam dam do …

Siw där fram i bi­len. FOTO: SJÖBERGS BILDBYRÅ

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.