DET GÖM­DA STOCK­HOLM

Riksettan - - Rastplatsen -

ler hur? Så vac­kert har ni sä­kert in­te anat att det ser ut bakom be­tong­fa­sa­der­na i Stock­holms ci­ty!

An­ders fo­to­gra­fi­er från Par­ka­den kom­mer att in­gå i en kom­man­de bok som har ar­bets­nam­net Stock­holm Bakom Fasaderna II. Jörgen Pers­son och An­ders Ri­sing väl­jer som ti­di­ga­re att strun­ta i hu­sens ytt­re och kom­mer istäl­let att skild­ra det som hän­der bakom fasaderna. ”Vi vill att folk ska upp­täc­ka det som finns in­u­ti hu­sen. Och dess­utom hop­pas vi att böc­ker­na ska få Stock­holms po­li­ti­ker att ta sitt an­svar. Bå­de fram­för och bakom fasaderna”.

Just nu hål­ler för­fat­tar­na på att le­ta ef­ter än­nu fler märk­vär­di­ga, bort­glöm­da och okända in­te­ri­ö­rer i Stock­holm. Det in­ne­bär långa sön­dags­pro- me­na­der och många in­ter­vju­er med folk som kan tip­sa om Stock­holms in­re. En fa­vo­rit är Gun­nar Asplunds pam­pi­ga stads­bib­li­o­tek som i folk­mun fick smek­nam­net ”Hattas­ken”. I det hu­set har man be­va­rat de fles­ta in­te­ri­ö­rer­na och An­ders har re­dan va­rit där och fo­to­gra­fe­rat för boken. Han hann ock­så med ett be­sök i Ko­lings­borg vid Slus­sen in­nan gräv­sko­por­na rev be­tongska­let.

Sta­tens hö­ger­tra­fik­kom­mis­sion och Olof Pal­me, då eck­le­si­astik­mi­nis­ter, fem minuter ef­ter om­lägg­ning­en av en ung Bo Holmström fick frå­gan ”Hur tyc­ker ni att det går?”. Att just Pal­me satt i den­na lil­la pa­nel be­rod­de för­mod­li­gen på att han som eck­le­si­astik­mi­nis­ter även ba­sa­de över vux­en­ut­bild­ning­en dit den­na om­lägg­ning tyd­li­gen hör­de.

Un­der up­pe­sit­tar­kväl­len ha­de det va­rit me­ra li­vat, in­te minst när The Tel­stars, med sång­a­ren Rock-bo­ris Lin­dqvist, rev av lå­ten ” Håll dig till hö­ger, Svens­son” som vun­nit en täv­ling i Hy­lands hörna.

Väns­tern var su­ra på Pe­ter Him­melstrands text ef­tersom al­la tre ver­ser­na hand­lar om att väns­ter all­tid är säm­re än hö­ger: för Svens­son ska in­te ”väns­terprass­la”, in­te ”väns­ter­knäc­ka” och även vid po­li­tis­ka val gäl­ler:

Håll dig till hö­ger, Svens­son, håll dig till hö­ger an­nars slu­tar det ba­ra med en smäll Håll dig till hö­ger, Svens­son, håll dig till hö­ger an­nars lu­tar det åt en re­dig skräll Snäl­la Svens­son

Da­gen ef­ter öv­ningscyk­la­de jag och min mor i de lugna vil­la­kvar­te­ren en bit från vårt hy­res­hus. Min far var in­te med. Kanske tyck­te han att all­ting var ett spek­ta­kel. Att by­ta kör­si­da var lik­som ing­en stor grej. In­te för min far, in­te för nå­gon an­nan i Helsing­borg el­ler and­ra svens­ka gräns­stä­der. Många bi­lis­ter ha­de god er­fa­ren­het av att ta bi­len in i Dan­mark, Nor­ge el­ler Fin­land, of­tast för att hand­la nå­got bil­li­ga­re livs­me­del, och då by­ta si­da när de kom över gräns­bron el­ler kör­de av fär­jan. Här be­höv­des in­te trä­nas, tyck­te nog min far. Jag vet in­te om han änd­ra­de upp­fatt­ning nå­gon må­nad se­na­re när en bil kom över på fel kör­ba­na och fron­talkroc­ka­de med hans bror, min far­bror Ol­le. Det var en re­jäl smäll som ren­de­ra­de första­si­dan i lo­kal­tid­ning­en, lär­de mig ordet ”ängla­vakt” och att brut­na ben går att spi­ka ihop.

Även om jag fort­fa­ran­de kan re­fräng­en till H-sång­en, men in­te en en­da av psal­mer­na vi var­je dag sjöng i låg­sta­di­et, blev den ing­en rik­tig lands­plå­ga. In­te som Hep Stars ” I natt jag dröm­de nå­got som”, An­na-le­na Löf­grens ” Lyck­li­ga ga­tan”, Mats Olins ” Jag tror på som­ma­ren” och Sven-ing­vars ” Säg in­te nej, säg kanske, kanske, kanske.”

För The Tel­stars gick det bra än­då. De ha­de året in­nan vun­nit täv­ling­en Skan­di­na­vi­ens Bästa Pop­dan­sor­kes­ter, de var hus­band i det po­pu­lä­ra mu­sik­teve­pro­gram­met Drop-in och ha­de va­rit för­band till Be­at­les un­der de­ras Sve­ri­ge­tur­né 1963.

Nam­net ha­de The Tel­stars ta­git ef­ter den förs­ta kom­mu­ni­ka­tions­sa­tel­li­ten som sköts upp 1962. Det skul­le drö­ja till år 1967 in­nan gläd­jen av den­ne upp­skjut­na him­lain­no­va­tion skul­le kom­ma all­män­he­ten till­go­do. Den 25 ju­ni 1967 ge­nom­för­des den förs­ta världs­om­spän­nan­de sa­tel­lit­te­ve­sänd­ning­en. Då kun­de med­lem­mar­na i The Tel­stars, och uppe­mot 700 mil­jo­ner and­ra män­ni­skor i 24 län­der, föl­ja pro­gram­met Our World som via sa­tel­li­ter bland an­nat skic­ka­de ut bil­der då The Be­at­les fram­för­de sin All You Need Is Lo­ve.

I bör­jan av det sa­tel­lit­sän­da teve­pro­gram­met, i ett slags ex­posé över män­ni­skans land­vin­ning­ar, fanns ett gans­ka långt klipp på en ame­ri­kansk ast­ro­naut som gjor­de en rymd­pro­me­nad. Å ena

sab­bat­sår och u-hjälp. In­ne­bör­den av ”psy­ke­de­lisk” är in­te helt en­kelt att re­da ut ef­tersom det myn­ta­des för att be­skri­va ef­fek­ter­na av hal­lu­ci­no­ge­na dro­ger som meska­lin och LSD. Har man in­te va­rit hög på des­sa dro­ger vet man allt­så in­te rik­tigt vad som me­nas, fast sin­nes­vid­gan­de, själs­öpp­nan­de och hal­lu­ci­na­to­risk lig­ger väl när­mast till hands.

Psy­ke­de­liskt mo­de be­stod of­ta i löst sit­tan­de kre­a­tio­ner med en kas­kad av fär­ger.

Psy­ke­de­lisk konst ut­gjor­des in­te säl­lan av in­tri­ka­ta, ab­strak­ta, möns­ter som fram­kal­la­de op­tis­ka il­lu­sio­ner.

Psy­ke­de­lisk rock var väl­digt myc­ket ham­mon­dor­gel. Men in­te ba­ra ut­an ha­de även sto­ra in­flu­en­ser från in­disk mu­sik, från fri-jazz och an­nat som bröt upp struk­tu­ren från ti­di­ga­re gen­rer. Banden var så­da­na som The Byrds, Gra­te­ful De­ad, Jef­fer­son Air­pla­ne, The Do­ors och Pink Floyd. Cream, med en myc­ket ung Eric Clap­ton, spe­la­de psy­ke­de­lisk rock på Li­se­berg 1967 men drog in­te li­ka myc­ket folk det året som nö­je­spar­kens dit­tills dy­ras­te bok­ning, Sam­my Da­vis Jr. På Grö­na Lund be­fäs­te Ji­mi Hend­rix den­na mu­sik­stil.

I vän­tan på riv­ning hyr­de Klubb Filips ett gam­mal hov­kon­di­to­ri på Re­ge­rings­ga­tan i Stock­holm och blev snabbt Sve­ri­ges mest kän­da psy­ke­de­lis­ka un­der­groundscen. Hus­ban­den var Hansson & Karls­son, Baby Grand­mot­hers och Mec­ki Mark Men. De psy­ke­de­lis­ka ton­gång­ar­na för­stärk­tes med stro­bo­skop, ljussho­wer, fil­mer, rö­kel­ser och en hel del dro­ger. Klubb Filips öpp­na­de i au­gusti 1967, blev ome­del­bart enormt po­pu­lärt bland den yng­re publi­ken och det är ta­lan­de att det var här, och in­te på jazz­pa­lat­set Na­len, som Ji­mi Hend­rix i sin af­ghan­rock jam­ma­de ef­ter sin kon­sert på Grö­nan. Sam­ma år stäng­des Na­len. Sym­bo­li­ken att en ny tid ha­de in­letts kun­de in­te va­ra tyd­li­ga­re. Att sam­man­fat­ta året 1967 är för­stås omöj­ligt. Man kan lik­väl ringa in en del fe­no­men: unga bör­jar gö­ra si­na rös­ter hör­da, kvin­nor bör­jar krä­va ett mer jäm­ställt sam­häl­le, små na­tio­ner tänk­te in­te läng­re rät­ta sig ef­ter sto­ra. En värld där vi­ta män i rock, slips och hatt be­stäm­mer allt var på väg bort. Författare som Gö­ran Palm skri­ver om tred­je värl­den, Pe­ter Weiss om An­go­la och Sa­ra Lid­man om Vi­et­nam. Fil­ma­ren Jan Tro­ell ut­ma­nar po­li­tis­ka, sex­u­el­la tra­di­tio­ner i ”Jag är nyfiken gul” och Bror Rex­hed blir ge­ne­ral­di­rek­tör för Me­di­ci­nal­sty­rel­sen och in­för sam­ti­digt du­re­for­men. I rät­te­gång­en Lo­ving mot Vir­gi­nia fast­lår USA:S Högs­ta dom­stol att del­sta­ter in­te läng­re får för­bju­da blan­däk­ten­skap mel­lan oli­ka ra­ser. Fast fort­fa­ran­de år 1967 är fyr­tio­sex lis­tet­tor på Svensk­top­pen man­li­ga ar­tis­ter me­dan ba­ra sex är kvinn­li­ga, inga de­par­te­ment har en kvinn­lig mi­nis­ter och så var det ju det här med bak­grun­den till hö­ger­tra­fi­kom­lägg­ning­en, folk­om­röst­ning­en 1955 då 82,9 pro­cent rös­ta­de för fort­satt väns­ter­tra­fik. Någ­ra år se­na­re me­na­de en gub­be i rock, slips och hatt, vid namn Er­lan­der, att folk­om­röst­ning­en en­bart va­rit råd­gi­van­de och lät riks­da­gen (mest gub­bar i rock, slips och hatt) rös­ta för det som fol­ket rös­tat mot: Hö­ger­tra­fik. El­ler så lå­ter man Ulf Lun­dell (ut­an rock, slips och hatt) sam­man­fat­ta året med att sjunga om syr­rans hals­band, mor­sans får­päls, dro­ger, sprit, Cream, Be­at­les, 46:ans spår­vagn, Jack Ke­rou­ac och en fo­to­mo­dell med ”tre­hund­ra mil långa mör­ka hår” fö­re re­fräng­en ” Sex­tisju, sex­tisju vart har du ta­git vä­gen nu”.

Par­ka­den, mitt emot NK på Re­ge­rings­ga­tan, är ett av hu­vud­sta­dens få be­va­ra­de par­ke­rings­ga­rage ovan jord. En del po­li­ti­ker vill ri­va det men tid­ning­en Rik­set­tan och Stock­holms Stads­mu­se­um slåss för att det ska K-mär­kas.

Stock­holms Stads­bib­li­o­tek ri­tat av Gun­nar Asplund har många in­tres­san­ta in­te­ri­ö­rer. Den sto­ra bokro­tun­dan till­hör de vack­ras­te.

Konst­nä­ren Ol­le Bært­ling fick upp­dra­get att ska­pa mil­jön i en­trén till en av Hötorgs­skra­por­na i Stock­holm.

© / T © / Ö I S LL O C N A J : O T F FOTO: © SJOBERGBILD FOTO: SVEN- ERIK SJÖBERG / © TT Ce­ge Ham­marlund

Ast­ro­nau­ter­na Ed­ward H. White, Vir­gil ”Gus"” Grissom och Ro­ger B Chaf­fee fram­för en mi­ni­a­tyr av Apol­lo 1-kap­seln i vil­ken de för­o­lyc­ka­des någ­ra må­na­der se­na­re.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.