Mars

Vad vet du egentligen om Mars, bortsett från att det är en planet i vårt solsystem?

Till dags dato har det gjorts ungefär 50 stycken expeditioner till Mars, varav ungefär hälften har falerat. Bortsett från jorden är det solsystemets mest utforskade planet och den har i århundraden stått i centrum för spekulationer och banbrytande vetenskapliga upptäckter. Observationer av Mars har inte bara avslöjat hittills okända hemligheter, utan har också väckt nya och intressanta frågor. Av den anledning har planeten blivit den mest fängslande i vår tid.

Mars är döpt efter den romerska krigsguden och har fascinerat astronomer sedan 1543 då Nicolaus Copernicus upptäckte att Mars är en annan planet som cirklar runt solen. Planetens framträdande egenskaper som enorma nedslagskratrar, raviner och vilande vulkaner antyder att den har varit mer geologiskt aktiv än vad den är idag. Det har fått forskare att spekulera i om den har härbärgerat vatten och liv i det förflutna – eller om den kanske gör det än i dag. Astronomer på 1800-talet trodde felaktigt att de kunde se stora hav och det kom flera rapporter från människor som trodde att marsianerna kommunicerade med dem i form av ljusstrålar när de observerade planeten genom teleskop. Idag har vi givetvis bättre förståelse för planeten, men vi har fortfarande inte löst några av dess mest förbryllande mysterier.

Mars befinner sig 22,7 miljoner mil från solen och tar 687 jorddagar att nå. Eftersom dess omloppsbana inte synkar med jorden går den igenom en 26 månader lång cykel när den är som närmast oss (5,6 miljoner mil) och när den är som mest avlägsen (40,1 miljoner mil). Det innebär att det finns ett fönster på 26 månader då det är som lämpligast att sända en rymdfarkost till den röda planeten. I november 2011 lanserade NASA sin nya Mars-rover Curiosity. Restiden dit hamnade på sex månader.

Som alla planeter i vårt solsystem tros Mars ha skapats för omkring 4,5 miljarder år sedan inuti en solnebulosa när dammpartiklar klumpades ihop och bildade himlakroppen. Den är relativt liten, ungefär hälften så stor som jorden, vilket tros bero på att Jupiter bildades först. Gasjättens gravitationskrafter förbrukade tillgängligt material som annars skulle ha bidragit ytterligare till Mars tillväxt. Jupiters gravitation förhindrade dessutom att det bildades någon annan planet mellan Mars och Jupiter. Där finns istället ett asteroidbälte. Mars norra halvklot är betydligt yngre och mindre upphöjt än det södra halvklotet. Det kan betyda att planeten har kolliderat med ett objekt av Plutos storlek någon gång i begynnelsen av sin existens.

Man refererar ofta till Mars som en ”död” planet. Frånvaron av veckade berg (som de vi har på jorden) visar att ingen tektonisk aktivitet äger

rum, vilket innebär att koldioxid inte kan återanvändas i atmosfären för att skapa en växthuseffekt. Av det skälet kan inte Mars behålla värme. Yttemperaturen kan vara så låg som -133 grader Celsius vid polerna vintertid. Sommartid kan den vara 27 grader på planetens dagsida.

Trots detta erbjuder Mars atmosfär ett avgörande bevis på att planeten en gång var geografiskt aktiv. Solsystemets yttre planeter har atmosfärer som består av i huvudsak väte och helium, men Mars atsmosfär består av 95,3 procent koldioxid, 2,7 procent kväve och 1,6 procent argon samt minimala spår av syre och vatten. Det tyder på att vulkaner en gång har haft utbrott på planeten och spytt ut koldioxid. Det styrks av väldiga berg som Olympus Mons som ser ut att vara utslocknade vulkaner.

Mars kanske inte är geologiskt aktiv, men här råder extrema väderförhållanden. Mest framträdande är enorma tornadoer som kan vara tio gånger större än de vi ser på jorden. De är flera kilometer höga, hundratals meter breda och skapar miniblixtar när dammet och sanden i dem blir elektriskt laddat. Själva vinden inuti en av dem är däremot nästan omärkbar eftersom det atmosfäriska trycket på Mars är så lågt. Ett av skälen till att NASA:S Mars-rovers klarar sig så länge på planeten är intressant nog att dessa tornadoer rengör deras solpaneler så att de kan tillgodogöra sig mer solljus.

Mars gravitation är omkring 38 procent av jordens, med bara drygt 10 procent av vår planets massa. Yttrycket är strax över 100 gånger svagare än jordens på havsnivå. Det innebär att blodet på en människa som stod på Mars yta omedelbart skulle börja koka. Mars röda färg är resultatet av rost. Det finns järn i stenen och jorden som reagerar med syre och producerar järnoxid.

År 1877 upptäckte den amerikanske atsronomen Asaph Hall, påhejad av sin hustru, att Mars hade två månar som gick i omloppsbana så nära planeten att de befann sig i planetens reflekterande ljus. De fick namnen Phobos och Deimos efter Ares ättlingar i Iliaden. Intressant nog är månarna inte sfäriska som de flesta andra månar. De är nästan potatisformade och endast cirka 1,5 mil breda, vilket indikerar att de är fragment från kollisionen av större objekt i Mars närhet för flera miljarder år sedan. Phobos varvar Mars fler än tre gånger om dagen medan Deimos tar 30 timmar på sig. Phobos rör sig gradvis närmre Mars och kommer att krascha in i planeten inom 50 miljoner år – om ett ögonblick med astronomiska mått mätt. Båda månarna har bedömts som möjliga baser från vilka människor skulle kunna observera och resa till Mars.

Sanddynerna på Mars flyttar ständigt på sig.