ISS – den internationella rymdstationen

Hur är det att leva i rymden?

ISS (International Space Station) har varit konstant bebodd sedan 2000. År 1998 sköts modulen Zarya upp i omloppsbana av Russian Federal Space Agency. Det var den första delen av ISS. Nu när stationen är färdigbyggd är ISS den största satelliten som går i bana runt jorden. Sedan den blev klar 2012 är ISS är det enskilt dyraste föremålet som någonsin har tillverkats med en prislapp på över 150 miljarder dollar.

ISS var emellertid inte den första rymdstationen – 1971 sjösatte Sovjet Salyut som var den första av en rad rymdstationer. Två år senare sköt NASA upp Skylab. Bägge dessa program var dock enkilda moduler med en begränsad livslängd. År 1986 sköt Sovjet upp Mir med avsikten att den skulle byggas på och utvecklas med tiden. USA planerade sin egen rymdstation Freedom några få år senare, men en för snäv budget satte stopp för projektet. Efter Sovjets fall började USA förhandla med Ryssland och ett antal andra länder om att konstruera en multinationell rymdstation.

Fram till Expedition 20 i maj 2009 bestod besättningen på ISS av två eller tre astronauter och kosmonauter som stannade i sex månader. Nu är ISS så pass stor att en besättning på sex personer får plats och vistelsen har begränsats till tre månader. I skrivande stund består besättningen av Nasa-kommendören Barry Wilmore och flygingenjörerna Alexander Samokutyaev (RKA), Anton Shkatlerov (RKA ), Terry Virts (NASA), Samantha Cristoforetti (ESA) och Elena Serova (RKA).

Besättningen jobbar i regel tio timmar per dag under veckorna och fem timmar på lördagar. Under sina åtta schemalagda nattimmar sover besättningen i kabiner, fästa vid våningssängar eller i sovsäckar som sitter fast i väggen. De bär sovmask eftersom det skulle vara svårt att sova annars med en soluppgång var 90:e minut.

All mat är processad, så den är enkel att värma i en specialugn, ofta med lite vatten tillsatt. Dryck intas med sugrör från plastpåsar. Träning är en viktig del av vardagen på ISS på grund av mikrogravitationens negativa effekter på kroppen. Astronauter och kosmonauter kan bland annat uppleva muskelförtvining, benskörhet, ett försvagat immunsystem och ett nedsaktat kardiovaskulärt system. För att förebygga detta tränar besättningen fastspända på löpband eller träningscyklar.

Forskning är det främsta skälet för stationens läge i låg omloppsbana runt jorden (ungefär 33 mil över markytan). En rad experiment inom olika fält som astronomi, fysik, materiallära, biologi och läran om jorden äger rum samtidigt. Mellan september 2012 och mars 2013 arbetade till exempel expeditionsbesättningarna 33 och 34 på över

100 experiment inom en rad discipliner – från biologi , bioteknik och vetenskapen om jorden och rymden till teknisk utveckling. Experimenten ombord på ISS är ständigt pågående och för varje månad publiceras fler forskningsresultat.

Ett av de övergripande målen med stationen är att ta reda på hur människokroppen reagerar på att befinna sig i rymden under lång tid. I många av experimenten studeras effekten av låg gravitation och låg temperatur på olika företeelser. Ett experiment inbegriper till exempel ultraljud i syfte att läkare på distans ska kunna diagnostisera hälsoproblem (det finns ingen läkare på ISS) med förhoppningen om att tekniken snart ska kunna användas på jorden.

ISS förväntas vara i bruk till åtminstone 2020.