SUPERNOVOR

NVissa stjärnor kan verkligen gå ut med en smäll. De har mer energi än en miljard solar, en storlek större än hela vårt solsystem och potential att förstöra hela planeter miljontals kilometer bort. Här får du lära dig om supernovor som är bland de mest kraftfulla explosionerna i universum.

är vi dyker ned i vissa astronomiska områden kan omfattningen av händelser och föremål ofta kännas omöjliga att föreställa sig. När vi tänker på planeter som jorden och Mars kan vi åtminstone få någon slags grepp om deras storlek, när vi jämför dem i förhållande med andra himlakroppar. När det gäller större föremål som Jupiter och solen, börjar förståelsen blekna något, men kan fortfarande förstå hur enorma de är genom att använda jorden som startpunkt. Solen är till exempel 100 gånger större än jorden. Det är när vi kommer till större himmelska händelser, som superjättar eller svarta hål, som saker och ting verkligen börjar bli svåra att få grepp om. I den här artikeln kommer vi titta på supernovor, som är en av dessa enorma himmelska händelser. Förhoppningsvis kommer du få lite förståelse för hur stora, kraftfulla och avgörande de är.

Supernovor har fascinerat astronomer i årtusenden. De dyker upp från ingenstans på natthimlen och överglänser andra stjärnor utan problem. Den första dokumenterade supernovan (idag känd som SN 185) upptäcktes av kinesiska astronomer 185 efter Kristus och vad tydligen synlig i nästan ett år. Detta var det första dokumenterade fallet av en observerad supernova, men det har säkert funnits tidigare fall av supernovor. Dessa har med säkerhet förvirrat människor som inte kunde förklara det plötsliga ljuset från en ny, stark stjärna som dykt upp på natthimlen.

En av de mest anmärkningsvärda supernovorna uppstod sannolikt för 340 000 år sedan när en stjärna vid namn Geminga blev en supernova. Även om händelsen är odokumenterad har astronomer kunnat kartlägga händelserna för dess bortgång tack vare neutronstjärnan den lämnade efter sig. Geminga är den närmaste kända supernova som exploderat nära jorden, så lite som 290 ljustår bort. Dess närhet till jorden innebär att den måste ha lyst

”Geminga är den närmaste kända supernova som exploderat nära jorden, så lite som 290 ljusår bort.”

upp natthimlen under många månader, bildat egna skuggor, rivaliserat med månen i ljusstyrka och gjort om natt till dag. Denna supernova var så stor och stark att dess ljus måste ha sträckt sig från horisont till horisont. Supernovan lämnade efter sig en neutronstjärna som roterade ungefär fyra gånger i sekunden. Detta är den närmaste neutronstjärnan till jorden och den tredje största källan av gammastrålar för oss i observationer av kosmos. Andra anmärkningsvärda stellära explosioner är bland annat Supernova 1987A, som var en stjärna i det Stora magellanska molnet och som blev en supernova 1987. Denna härstammade från en superjätte känd som Sanduleak -69°202. Den överglänste nästan Polstjärnan (Polaris) på grund av sitt starka sken, som lyste 250 miljoner starkare än solen. Ett bevis på skalan av dessa explosioner är att även forntida civilisationer kunde observera dem med begränsad till ingen astronomisk utrustning alls. Supernovor är inte bara ljusa visuellt, utan i alla former av elektromagnetisk strålning. De utstrålar röntgenstrålar, kosmiska strålar, radiovågor och är i vissa fall ansvariga för enorma gammablixtrar, som är de största kända explosionerna i universum. Det är genom att mäta dessa former av elektromagnetisk strålning som astronomer kan ta upp så tydliga bilder av supernovors formation och bortgång. Det uppskattas faktiskt att 99 procent av energin som en supernova utstrålar är i andra former av elektromagnetisk strålning än synligt ljus. Detta gör studien av denna osynliga (i alla fall för det blotta ögat) strålning oerhört viktigt och något som många observatorium runtom i världen fokuserar på. Du kanske har hört om en annan typ av stellär explosion som heter nova. De liknar supernovor i formationen, men det finns en viktig skillnad mellan dem efter själva explosionen: en supernova utplånar den ursprungliga stjärnan, medan en nova lämnar kvar en intakt stjärna som liknar den ursprungliga föregångaren av explosionen.

Förståelsen för universum för närvarande föreslår

att nästan allt går i cykler. En stjärna föds till exempel från ett moln av gas och stoft, genomgår kärnfusion under miljarder år och förstör sedan sig själv i form av en fantastisk explosion som producerar samma gas och stoft som behövs för att bilda en ny stjärna. Det är tack vare dessa cykler i universum som människan kan observera händelser som annars hade varit extremt sällsynta eller obefintliga. Om stjärnor inte ständigt reformerades, hade det inte funnits några kvar från universums födelse för 13,7 miljarder år sedan.

De må vara destruktiva, men supernovor är en integrerad del av universums struktur och bildning. Det antas att själva solsystemet bildades från en enorm nebula som lämnades kvar efter en supernova. Som nämnt tidigare är supernovor väldigt viktiga för stjärnors livscykel och bildningen av nya stjärnor när de gamla dör ut. Detta beror på att en stjärna innehåller många av de element som är nödvändiga för planetära och stellära bildningar som bland annat stora mängder helium, väte, syre och järn, som alla är viktiga delar i himlakroppars strukturer. Forskare tror dessutom att många andra element utöver dessa bildas under själva explosionen.

Det finns ingen tvekan om att supernovor är en av de mest destruktiva krafterna i universum, men de är samtidigt en av de viktigaste för solsystemens livscykler. Det kommer bli möjligt att observera och studera supernovor mer i detalj när kraftfullare teleskop utvecklas. Det kanske kommer upptäckas nya typer som inte faller under klassificeringarna av typ I eller typ II. Studien av supernovor kan låsa upp otaliga hemligheter i universum och när förståelsen för dessa kolossala stellära explosioner blivit större, kan forskare få reda på mer om kosmos som en helhet.

Det är bara en typ II supernova som kan bli ett svart hål.