Beboeliga zoner… …och var forskare letar

Nästan alla delar av vår planet är full av liv och det är väldigt osannolikt att det inte finns liv (inte ens på den lägsta mikrobioella nivån) på planeter bortom vår solsystem. På en statistisk nivå har spiralgalaxen Vintergatan en diameter på 100 000 ljusår och innehåller mellan 200 och 400 miljarder stjärnor, varav en fjärdedel har planeter i omlopp runt dem. Av dem kan det finnas 500 miljoner planeter som färdas i den beboeliga zonen, som precis som vår planet är kapabel att upprätthålla liv.

Om en utomjordisk civilisation skulle nå samma tekniska förmåga som finns på jorden hade det varit logiskt att de också skulle sända ut meddelanden i jakt på andra livsformer. Den huvudsakliga begränsningen är att energi, materia eller information inte kan färdas snabbare än ljusets hastighet, alltså 300 000 kilometer per sekund. Ett avlägset utomjordiskt meddelande kan ta cirka 75 000 ljusår att nå jorden. I bästa fall ligger den närmaste beboeliga planeten vid namn Gliese 581g cirka 20 ljusår bort.

När Enrico Fermi tittade på oddsen för att intelligent liv skulle utvecklas till samma teknologiska nivå som finns på jorden blev han förvånad att det inte redan skett något kontakt. Fermi paradoxen är trots sannolikheten för utomjordiskt liv, finns det inga bevis på dess närvaro. Det finns flera svar på Fermi paradoxen: det kan helt enkelt vara att vår civilisation är ensam och att vår skapelse var en mycket sällsynt serie av händelser som inte har skett någon annanstans. Intelligenta livsformer har en tendens att dö ut på grund av naturkatastrofer eller krig, eller så har de passerat vår nivå av teknologi och använder mer sofistikerade former av kommunikation som för närvarande ligger bortom vad vi kan detektera.

Radioteleskop har i huvudsak använts för att leta efter regelbundna ”utomjordiska” signaler på en smal radiobandbredd. En annan möjlighet är att utomjordningar kan signalera till jorden genom optiska våglängder med kraftfulla laserstrålar. Under 2006 började Planetary Society att söka efter utomjordiska lasersignaler med hjälp av ett 1,8 meter reflekterande teleskop. Även om det behandlar så mycket data som det finns i alla tryckta böcker på en sekund har den bara upptäckt några få pulser av ljus i dess sökande i den norra hemisfären. Alla av dem har uteslutits som extra signaler från jorden.

Astrobiologer överväger möjligheterna att hitta utomjordiskt mikrobiellt liv genom deras biosignatur. Extremofila mikroorganismer på jorden har Den beboeliga zonen (förkortas HZ, från engelskans habitable zone) är regionen runt en stjärna som varken är för varm eller för kall för att liv ska kunna existera på någon av planeterna som krestar runt denna region. Den beboeliga zonen kallas ofta för Guldlockzonen efter folksagan, eftersom förhållandena för liv är ”precis rätt”.

HZ varierar beroende på värdstjärnans storlek, massa, ljusstyrka och livscykel. Stjärnor med en lägre massa och ljusstyrka kommer ha en HZ närmare dem än en större och ljusare stjärna. Instabila eller kortlivade stjärnor har mindre sannolikhet att kunna vårda liv.

Primitivt liv kan överleva utanför HZ, men det är mycket troligt att det är mikrobiellt eller extremt annorlunda från ”livet” som vi känner till det. Det antas också att liv bara uppstår i stjärnsystem i den galaktiska beboeliga zonen (GHZ), som är tillräckligt nära det galaktiska centrumet för att bilda jordliknande planeter men tillräckligt långt bort från dödliga nivåer av radioaktivitet. GHZ i vår galax är cirka 6 000 ljusår bred och 25 000 ljusår från centrum.

SETI forskningen koncentrerar sitt arbete på de nyupptäckta extrasolära planeterna i deras respektive beboeliga zon och radioteleskop fokuserar på att lyssna på transmissioner mellan 1,420 MHZ emissioner från neutralt väte och 1,666

MHZ emissoner från hydroxyl-grupper. Detta tysta område i det elektromagnetiska spektret är en logisk plats för vattenbaserat liv att skicka signaler, då väte och hydroxyl bildar vatten.

visat sig överleva och reproducera, något som åtminstone ger hopp om att hitta denna typ av mikrobiellt liv någon annanstans i solsystemet. Astrobiologer arbetar också med masspektrometrar och högenergi röntgenstrålar för att detektera liv som inte består av RNA, DNA eller proteiner.

Meteoriter har undersökts noggrant för att se om de innehåller bevis för främmande livsformer. Allan Hills 84001 (ALH84001) meteoriten, som tros ha kommit från Mars för 13 000 år sedan, förklarades av David Mckay att innehålla små spår av fossila bakterier. Detta spreds över nyheterna 1996, men föroreningar från jorden och ickebiologiska processer har givits som alternativa förklaringar. Mikrofossiler i kolhaltiga meteoriter upptäcktes också av astrobiologen Richard B Hoover i mars 2011.

SETI (Search for Extraterrestrial Intelligence) forskningen har också varit med om några falska alarm. Den allra kändaste var den så kallade ‘Wow’-signalen som mottogs av Big Ear radioteleskopet vid Ohio State University under 1977. Doktor Jerry Ehman var så imponerad av den 72 sekunder långa signalen med ursprung från konstellationen Skytten att han skrev ”Wow!” bredvid den alfanumeriska koden 6EQUJ5 på utskriften. Den har aldrig detekterats igen och kan ha kommit från en markbunden signal.

Fram till nyligen var det inte säkert att det fanns stjärnsystem som hade jordliknande planeter. Sedan oktober 1995 när en Hot Jupiter extrasolär planet hittadet i Pegasuskonstellationen 50 ljusår bort, har hundratals extrasolära planeter hittats. NASA:S Kepler rymdfarkost lanserade 2009 för att söka efter jordliknande planeter i HZ i stjärnsystem upp till 3 000 ljusår bort och som ligger på samma galaktiska nivå som jorden. Hittills har det hittats 54 planeter i värdplaneternas HZ. Nu när de har identifierats, fortsätter arbetet med att försöka hitta syre och andra kemiska ämnen som kan indikera att de faktiskt kan innehålla liv.

När eller om människan hittar primitivt liv eller kontaktar utomjordiskt liv, beror på om det finns något att hitta. Under sökningen måste forskare ta hänsyn till exotiska eller avancerade livsformer som kan vara oigenkännliga för människor.

Extrasolära planeter upptäcks allt mer regelbundet.