Sve­ri­ge till värl­den

Södra Sidan Huddinge - - Huddingedirekt - VÅRBERG

vå kaf­fe, tack, för­sö­ker Al Pit­cher på fi­ket i Vårberg.

– Do you want su­gar in it? frå­gar man­nen bakom kas­san. Ef­ter när­ma­re åt­ta år i Sve­ri­ge är den ny­zee­länds­ke ko­mi­kerns svens­ka fort­fa­ran­de rätt då­lig.

– Jag har verk­li­gen för­sökt. Ibland känns det som att jag lyc­kats fånga det här vil­da dju­ret. Men när jag ska lyf­ta av la­ka­net och av­slö­ja det för al­la är det ba­ra bor­ta, sä­ger han.

SFI:N gick rätt bra, be­rät­tar han. Tills det kom till ”ba­nan, en ba­nan, ba­na­nen. El­ler ba­na­net?”.

– Det går ju lik­som in­te att för­stå. Men jag tänker var­je år att i år – då ska jag lä­ra mig svens­ka. Men hur vet jag in­te, kanske krävs det att ett träd fal­ler ner i min skal­le och att jag vak­nar upp med per­fekt svens­ka.

Språ­ket till trots – det går rik­tigt bra för Vår­bergs­bon Al Pit­cher. Hans so­lo­fö­re­ställ­ning Sve­ri­ge Syndro­me har va­rit ut­såld i New York, Lon­don och Kö­pen­hamn och fle­ra ex­tra­fö­re­ställ­ning­ar har fått sät­tas in.

I den gör han det han gör bäst. Sko­jar om Sve­ri­ge och svens­kar. Det hand­lar om igen­kän­ning, för­kla­rar han, må­let är att folk ska pe­ta varand­ra i si­dan och vis­ka: ”så där gör du”.

Han är mer per­son­lig nu. Pra­tar om hur han ham­na­de här och för­sö­ker för­kla­ra var­för han fak­tiskt äls­kar Sve­ri­ge.

– Man kan se hur svens­kar vri­der sig av kom­pli­mang­er­na. Det känns som att svens­kar äls­kar att Sve­ri­ge är fan­tas­tiskt. De är stol­ta över si­na or­ter, sam­ti­digt som de sä­ger ”men det här är ju ba­ra Flen”.

Vad är det du äls­kar?

– Det har ta­git mig år att för­stå att det är så här Sve­ri­ge är. Och att det in­te går att gö­ra nå­got åt det. Som när svens­kar är i af­fä­ren och ”glöm­mer” på­sen. Men man ser ju di­rekt: det där har de pla­ne­rat he­la ti­den! I bör­jan blev jag li­te sur, men nu för­sö­ker jag själv. Men då skrat­tar ba­ra kil­len bakom kas­san åt mig...

Du har ju stu­de­rat svens­kar i fle­ra år – vad är det märk­li­gas­te de gör?

– För­u­tom sur­ström­ming så mås­te det va­ra kräft­ski­vor. De har hat­tar med må­nen på och det är all­tid tre sor­ters män­ni­skor på dem: de som in­te ens vill ta i kräf­tor­na, de som ba­ra vrä­ker i sig allt – till och med sträng­en och de som sörp­lar. Och till­sam­mans su­per de hårt, som för att glöm­ma he­la si­tu­a­tio­nen. Det är nå­got av det fi­nas­te med Sve­ri­ge – att man hål­ler i al­la de märk­li­ga tra­di­tio­ner­na, ut­an att nå­gon sä­ger ”vän­ta, vad hål­ler vi på med egent­li­gen?”.

Att Al Pit­cher ham­na­de just i Sve­ri­ge och i Vårberg var ald­rig nå­got pla­ne­rat. Men han träf­fa­de sin svens­ka fru i Lon­don och ef­ter ett tag lan­da­de de här med si­na barn.

– Och jag äls­kar verk­li­gen det. Jag kom­mer ju från en li­ten stad i Nya Ze­e­land, när jag bod­de i Lon­don kän­de jag mig som Croco­di­le Dun­dee när jag all­tid vin­ka­de och skrek hej. Men här kan jag ef­ter tio ögon­bryns­häls­ning­ar fak­tiskt sä­ga hej till folk, det känns som ett ge­nom­brott, ha­ha!

Al Pit­cher skäm­tar om att han fort­fa­ran­de in­te kan ut­ta­la nam­net på sin hem­ort – tax­i­chaf­fis­sar tror att han vill åka till Var­berg på Väst­kus­ten i stäl­let. Till skill­nad från Gär­det, där de bod­de ti­di­ga­re, känns Vårberg mer som ett com­mu­ni­ty, sä­ger Al Pit­cher.

– Jag gil­lar al­la små bu­ti­ker med märk­li­ga sa­ker här, al­la män­ni­skor från oli­ka plat­ser, det är bril­li­ant. Och att det är så myc­ket fri­sö­rer! Jag vet in­te hur de tänker, men de mås­te verk­li­gen för­vän­ta sig en plöts­lig ök­ning av hår.

– Och en sak jag mås­te sä­ga om Vårberg – här finns en rik­tigt hög ni­vå av plank­ning! Jag trod­de Bredäng var värst, men Vårberg vin­ner guld. Det är sån djärv­het, själv­för­tro­en­de och skick­lig­het! Jag har haft fy­ra-fem styc­ken som plöts­ligt dykt upp bakom mig. Och det finns ju verk­li­gen vär­re sa­ker här i värl­den.

Som när svens­kar är i af­fä­ren och ”glöm­mer” på­sen. Men man ser ju di­rekt: det där har de pla­ne­rat he­la ti­den!

46 år. Född i Eng­land, upp­vux­en på Nya Ze­e­land. I Vårberg. med: Stand up­sho­wen Sve­ri­ge syndro­me, som ef­ter en höst run­tom i Sve­ri­ge och New York kom­mer till Va­sa­te­a­tern i Stockholm den 7–8 de­cem­ber.

FOTO: CLAUDIO BRITOS

AK­TU­ELL. Vår­bergs­bon och ko­mi­kern har tur­ne­rat Sve­ri­ge och värl­den runt med sin fö­re­ställ­ning Sve­ri­ge syndro­me. I de­cem­ber kom­mer den till Stockholm. ”Så som värl­den ser ut idag kan man be­hö­va ett gott skratt”, sä­ger han.

SPRÅKFÖRBISTRING. Al Pit­cher skäm­tar om att han fort­fa­ran­de in­te kan ut­ta­la nam­net på sin hem­ort – tax­i­chaf­fi­sar tror att han vill åka till Var­berg.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.