En helg på rö­da räd­dar vec­kan

Södra Sidan Huddinge - - Åsikt & Debatt -

’’ Kom in ha­bi­bi! Sätt dig på sto­len.”

”Lu­ta hu­vu­det bak, än­nu läng­re, än­nu läng­re.” Jag: ”jag har re­dan tvät­tat hå­ret.”

”Okej… jag ska ba­ra klip­pa di­na ögon­bryn”.

Jag skul­le fö­na hå­ret på hår­sa­long­en i Sätra. Kvin­nan som dri­ver sa­long­en är vän med min mam­ma och en rik­tig ka­rak­tär. Hon job­bar snabbt och hårt och över­ty­gar mig om att mitt hår är tjockt fastän ”din mam­ma, oj oj oj, hon har fan­tas­tiskt hår, bätt­re än dig”. Jag skrat­tar, ja det stäm­mer, och bli li­te sur över mi­na ge­ner.

Det är ett eget eko­sy­stem Sätra cent­rum. Kri­ti­se­rat och hå­nat för sitt ut­se­en­de, på in­si­dan och ut­si­dan. Men jag trivs. Det krit­vi­ta lju­set från lam­por­na i sa­long­en stud­sar mot min vi­ta t-shirt och får mig att se lik­blek ut. All­tid här­ligt att tving­as speg­la sig fram­för folk i då­ligt ljus.

Tre ton­årstje­jer har hål­tim­me och ska ta hål i örat. Två på var­de­ra si­da, högt upp. ”Jag kom­mer grå­ta, det gjor­de ju ont!”, näs­tan skrat­tar den förs­ta tje­jen. Äga­rin­nan skrat­tar, ”in­te ont hay­a­ti, du är duk­tig, du ska in­te grå­ta.”

Jag ste­gar själv­sä­kert ut från sa­long­en med mitt nya svall, på jakt ef­ter peng­ar. Ban­ko­ma­ten fun­kar in­te. Jag ser att min mor­brors re­stau­rang har öpp­nat för da­gen, jag går in och hop­pas att han är där. Fem an­ställ­da för­be­re­der in­för da­gen. ”Shla­ma!” ro­par Sa­bah, koc­ken som har nä­ra till skratt. ”Eh, jag be­hö­ver peng­ar”. In­te ens tre se­kun­der pas­se­rar för­rän jag har en 500-lapp i min hand från en an­ställd jag ald­rig träf­fat. ”Här, ta dom!”. Jag skrat­tar, ”nej allt­så en hund­ra­lapp!”.

Sa­bah ger mig 150 kro­nor, jag tac­kar un­ge­fär tre gång­er och lo­var att han ska få till­ba­ka peng­ar­na i mor­gon. El­ler att min mor­bror ger ho­nom peng­ar i kväll. Han tit­tar näs­tan äck­lat på mig, ”gå här­i­från”. Jag skrat­tar och går.

”Tack ha­bi­bi, häl­sa mam­ma!”. Jag och mitt svall är re­do för årets sjun­de bröl­lop. Den här gång­en i Flem­pan, ett li­tet bröl­lop fak­tiskt, un­ge­fär 300 gäs­ter, hälf­ten as­sy­ri­er and­ra hälf­ten ita­li­e­na­re. In­nan bröl­lo­pet på lör­da­gen hin­ner jag med en tur­kisk fest i Vår­by gård på fre­dag. Det är drag. Sång­a­rens lena stäm­ma ac­kom­pan­je­ras av trum­mor­na som maske­ras av vat­ten­pi­pans ånga.

Ett li­tet bröl­lop fak­tiskt, un­ge­fär 300 gäs­ter, hälf­ten as­sy­ri­er and­ra hälf­ten ita­li­e­na­re.

Sön­dag pro­me­ne­rar jag med hun­den i Skä­ris. En kil­le skrat­tar åt Dou­cha: ”det är knappt en hund, men den är söt jag lo­var”. Jag skrat­tar, ”hon gör sitt bäs­ta”. Jag drar till­ba­ka till Vår­by och häng­er med bror­san på ute­ser­ve­ring. Sön­dags­ång­es­ten kic­kar in runt 19. Helt okej, jag är van. Till­ba­ka till jobb och in­nan­för tull­lar­na. Men pul­sen nå­got lug­na­re och hå­ret nå­got snyg­ga­re. ”Bra helg?”. ”Bäs­ta”.

LIZA YOUHANAN 29 år, stu­dent i di­gi­ta­la me­di­er och jour­na­list.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.