Blan­da­de käns­lor när tje­jer­na tar över fri­tids­går­den

I Vår­by gård och Fle­mings­berg tas ung­doms­går­den över av ba­ra tje­jer en kväll i vec­kan. Må­let är att få fler tje­jer att våga hänga där kil­lar­na an­nars do­mi­ne­rar. En dag i vec­kan är kil­lar­na por­ta­de: ”Då kan tje­jer­na ta för sig”

Södra Sidan Huddinge - - Sidan 1 - Hen­rik Lindstedt

Fram­för ung­doms­går­dens scen tar en av tje­jer­na tag i mic­ken. Hon sjung­er verk­li­gen ut och fle­ra tje­jer runt sce­nen sjung­er skrat­tan­des med.

– Vis­sa tje­jer skäms när de är här. Nu kan de ta för sig, sä­ger Da­ni­e­la, som sit­ter på en stol in­till och iakt­tar med ett le­en­de på läp­par­na.

Hon tyc­ker att det är bra att tis­da­gar­na på Ung­zon i Fle­mings­berg se­dan tre vec­kor en­dast är till för om­rå­dets tje­jer och ic­ke­bi­nä­ra. Även i Vår­by gård har tjej­k­väl­lar in­förts, på ons­da­gar.

– Tje­jer­na ham­nar myc­ket i skymun­dan el­ler vå­gar in­te ens kom­ma till fri­tids­går­den ef­tersom det ba­ra är grab­bar där an­nars. Vi vill ska­pa en sa­fe­zo­ne och byg­ga upp deras själv­för­tro­en­de, sä­ger Di­sa Kurt, ung­doms­le­da­re på tjej­k­väl­lar­na.

Kväl­len bör­jar med att fem unga kil­lar kom­mer in på Ung­zon. De är su­ra över att in­te få va­ra med. De möts av ung­doms­le­dar­nas pro­tes­ter, men får till slut lov att åt­minsto­ne lå­na to­a­let­ten.

Vi träf­far en av dem ut­an­för som för­kla­rar hur han kän­ner:

– Det är deras fel om de in­te kän­ner sig be­kvä­ma med oss där. Vi kanske in­te kän­ner oss be­kvä­ma med tje­jer. Var­för kan det in­te fin­nas kill­kväl­lar? frå­gar han.

I cent­rum i stäl­let

Det skär li­te i hjär­tat när man tving­as av­vi­sa kil­lar som vill kom­ma in i vär­men och hänga, medger Bren­da, en av ung­doms­le­dar­na.

– I Vår­by gård sa någ­ra kil­lar att om de in­te får hänga på ung­doms­går­den så hänger de i cent­rum i stäl­let. Och där blir de vi­si­te­ra­de av polisen. Men vi för­sö­ker he­la ti­den få kil­lar­na att för­stå att vårt mål är att det in­te ska be­hö­vas tjej­k­väl­lar. Det skul­le in­te be­hö­vas om tje­jer ock­så fick ta plats. Det kan hand­la om en så li­ten grej som att en kil­le sä­ger till en tjej ”ey, kom spe­la Fi­fa”, sä­ger Bren­da.

Om pla­nen lyc­kas ska kil­lar­na få va­ra med på tis­da­gar­na igen ef­ter års­skif­tet.

Och någ­ra av tje­jer­na vi pra­tar med un­der tjej­k­väl­len sak­nar kil­lar­na.

– Det känns helt tomt. Jag tyc­ker in­te att det gör nå­got om kil­lar­na är här, sä­ger Lo­lo.

Tillåts in­te att va­ra ute

I Fle­mings­berg har tjej­k­väl­lar­na en­ligt Di­sa Kurt än­då va­rit po­pu­lä­ra, men i Vår­by gård är det svå­ra­re.

– Där kom­mer in­te tje­jer­na van­ligt­vis till den van­li­ga verk­sam­he­ten. Om de kom­mer så kom­mer de dit di­rekt ef­ter sko­lan och stan­nar in­te läng­re än till 17. Många får in­te va­ra ute läng­re för si­na för­äld­rar. Där gäl­ler det att vi job­bar på för­äld­ra­re­la­tio­nen. Jag bru­kar ge ut mitt num­mer och be för­äld­rar­na ringa så satt vi kan för­kla­ra vil­ka vi är och vad vi gör.

Det kan hand­la om en så li­ten grej som att en kil­le sä­ger till en tjej ’ey, kom spe­la Fi­fa’.

FOTO: CLAUDIO BRITOS

TJEJRUMMET. ”Det är in­te så stor skill­nad, kil­lar­na bru­kar än­då in­te vil­ja va­ra här och sjunga.”

Di­sa Kurt är ung­doms­le­da­re på tjej­k­väl­lar­na.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.