”Var in­te pas­siv, vi be­hö­ver varand­ra”

Att vå­ga sä­ga ifrån och att bac­ka nå­gon som be­hö­ver stöd. Det är nå­got som ung­do­mar­na i Bot­kyr­ka kom­muns MVP-pro­gram ar­be­tar med. Med si­na tex­ter vill de få vux­na att re­a­ge­ra och för­stå att de­ras rös­ter be­hövs för att få unga att kän­na sig tryg­ga – på bus

Södra Sidan Rönninge - - Unga Säger Ifrån - Ro­bin Ax­ner

H är skri­ver vi ett ex­em­pel på ett sce­na­rio som vi tyc­ker upp­re­par sig väl­digt of­ta i det of­fent­li­ga rum­met och där vi öns­kar att ni vux­na skul­le va­ra bätt­re på att age­ra.

Du ser en 13-årig tjej sit­ta på tun­nel­ba­nan och en äld­re man i 50-års­ål­dern kli­ver på och sät­ter sig i sä­tet bred­vid. Han kol­lar på tje­jen fle­ra gång­er in­nan han frå­gar var hon ska gå av. Tje­jen sit­ter tyst och ser obe­kväm ut och man­nen frå­gar om hon har pojk­vän och upp­re­par fle­ra gång­er om hur fin hon är. Tje­jen sät­ter då in si­na hör­lu­rar men man­nen tar i hen­nes knä för att fånga upp hen­nes upp­märk­sam­het.

En kvin­na som sit­ter i sä­tet mitte­mot ser choc­kad ut av man­nens hand­ling­ar men sä­ger ing­et. Man kan kän­na i luf­ten hur spänt det är, men ing­en vå­gar sä­ga till om nå­got.

Al­ter­na­tiv:

Jag gör ingen­ting, det är in­te mitt pro­blem. Jag sig­na­le­rar åt tje­jen att by­ta plats. Jag sä­ger be­stämt åt man­nen att gå där­i­från. Ma­riy­am Kuy­a­teh, Ro­bin Ax­ner, Aisha Ali, Ma­de­le­i­ne Is­hak

*** Det här sce­na­ri­ot be­rör mig och tro­li­gen många and­ra ock­så. Det fak­tum att ing­en i när­he­ten age­rar är det som upp­rör mig mest. För mig är det själv­klart att man age­rar i en lik­nan­de si­tu­a­tion.

Att just det­ta hän­der är re­la­tivt van­ligt och lik­nan­de

Ni­vån på ge­men­skap ver­kar näs­tan ned­gra­de­ras i sam­häl­let. Vi läg­ger ned väl­digt myc­ket tid på oss själ­va, och mins­kar upp­märk­sam­he­ten mot and­ra.

sa­ker ut­spe­lar sig of­ta i män­ni­skors var­dag. Män­ni­skor, bå­de unga och vux­na, blir run­tom i sam­häl­let ut­sat­ta för hän­del­ser som är ned­vär­de­ran­de på di­ver­se sätt. Ibland är det fy­siskt, men van­li­gast är psy­kis­ka tra­kas­se­ri­er.

När den ut­sat­te in­te får hjälp så kän­ner sig den­ne i många av fal­len svi­ken av män­ni­skor­na run­tom och in­te högt vär­de­rad. Ha­de jag be­fun­nit mig i sam­ma si­tu­a­tion ha­de jag ve­lat ha hjälp av and­ra. Ni­vån på ge­men­skap ver­kar näs­tan ned­gra­de­ras

i sam­häl­let. Vi läg­ger ned väl­digt myc­ket tid på oss själ­va, och mins­kar upp­märk­sam­he­ten mot and­ra som kan be­hö­va vår hjälp.

Jag kän­ner mig för­fä­rad av att det­ta hän­der, och jag vill där­för att vi män­ni­skor ökar ge­men­ska­pen i sam­häl­let, där vi al­la hjäl­per varand­ra och tar hand om varand­ra. Det finns myc­ket vi kan gö­ra för varand­ra, fö­re, un­der och ef­ter att nå­got hän­der. Var in­te pas­siv, vå­ga age­ra, vi be­hö­ver varand­ra!

FOTO: MARYAM KUY­A­TEH

SÄ­GER DU I FRÅN? Vad skul­le du gö­ra om du ser nå­gon bli tra­kas­se­rad i tun­nel­ba­nan?

Ma­riy­am Kuy­a­teh Aisha Ali Ro­bin Ax­ner

WORK IN PROGRESS. MVP-ele­ver­na träf­fa­de Söd­ra Si­dan och ar­be­ta­de till­sam­mans un­der någ­ra träf­far un­der våren. Tex­ter­na som men­to­rer­na skri­vit är ett sam­ar­be­te mel­lan So­ci­al­tjäns­ten i Bot­kyr­ka kom­mun och Söd­ra Si­dan, för att upp­märk­sam­ma MVP-pro­jek­tet...

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.