Jag och Dö­darn gol­vas av Ma­rit

Södra Sidan Rönninge - - Åsikt & Debatt - TOM­MY FAGERBERG BOENDEHANDLEDARE, SÄT­RA.

J ag går på Ma­rit Berg­mans kon­sert på ång­far­ty­get Blidösund. Bå­ten tar en tur i Mä­la­ren me­dan frö­ken Berg­man li­rar sin mu­sik för oss.

Jag är där med syr­ran och Dö­darn. Den se­na­re en Skär­holms­le­gend som job­bat med ung­ar i Vår­berg se­dan 80-ta­let. Mer känd som Mic­ke i de kret­sar­na i och för sig. Men har man för­ä­rats med ett smek­namn som Dö­darn i det le­gen­da­ris­ka fot­bollsla­get BK Ång­est en gång i ti­den mås­te det nytt­jas. Så är det ba­ra. Vi job­ba­de ihop på da­gis för län­ge­sen och ses nu på en pi­vo el­ler två un­ge­fär en gång om året för att pra­ta om li­vets vä­sent­lig­he­ter. Punk, gärds­gårds­fot­boll och da­gis­min­nen allt­så.

En gång om året vi­sar sig va­ra en san­ning med mo­di­fi­ka­tion. Det var nog typ 3–4 år se­dan se­nast den här gång­en. Det spe­lar ing­en roll. Vi kli­ver in där vi slu­ta­de. Känns all­tid som det ba­ra gått en pis­spa­us hur län­ge­sen det än var. Den som vet den vet.

Jag är ett stort fan av Bru­ce Spring­s­teen. När folk frå­gar var­för är mitt förs­ta svar all­tid det­sam­ma. Även om det är 60 343 el­ler en halv mil­jon till i publi­ken så känns det all­tid som han ba­ra sjung­er till mig. Kan in­te för­kla­ra det bätt­re än så.

Cor­ne­lis Vre­eswijk är en an­nan fa­vo­rit. På sam­ma frå­ga om ho­nom sva­rar jag bland an­nat att det är den in­ti­ma käns­lan på hans live­plat­tor. Som att de är in­spe­la­de i hans var­dags­rum un­ge­fär. Mel­lan­snac­ken och det där. När­va­ron.

Ma­rit Berg­man har en li­ten släng av bäg­ge de där. Hen­nes vi­sor och pop­däng­or lik­som fly­ter ur hen­ne. Som om det de bor nå­gon­stans där­in­ne och ba­ra mås­te ut och vi­sa upp sig för oss i publi­ken. Fast många av sång­er­na hand­lar om tunga äm­nen är det sam­ti­digt så jäv­la vackert. Be­rö­ran­de.

När jag i pa­u­sen går ut på för­däck för att ga­ma en cig av förs­ta bäs­ta per­son, det gör jag jämt när jag ölar, fast jag ald­rig ska, träf­far jag en kvin­na som bli­vit bju­den på båt­tu­ren av sin son och hans fäst­mö. Hon ha­de ald­rig hört Ma­rit för­ut. Hon är helt golvad. Lätt dar­ran­de stod hon där med sin ny­in­köp­ta Ma­rit-CD i nä­ven. Någon­ting sä­ger mig att den kom­mer gå varm i som­mar.

Fast många av sång­er­na hand­lar om tunga äm­nen är det sam­ti­digt så jäv­la vackert.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.