Att stå där på ­bröl­lops­da­gen var ga­let kons­tigt

Söndag (Aftonbladet) - - Reportage -

Jag ha­de länge va­rit ett stort fan av Gift vid

förs­ta ögon­kas­tet. Att män­ni­skor vå­gar läg­ga he­la ­si­na liv i hän­der­na på ex­per­ter tyck­te jag var så spän­nan­de. Jag kun­de in­te lå­ta bli att tit­ta! Så en kväll ­ef­ter en tjej­mid­dag när jag fått nys om att en ny sä­song var på gång be­stäm­de jag mig för att skri­va ihop en an­sö­kan. Re­dan på mån­da­gen hör­de pro­duk­tio­nen av sig. Jag trod­de ­ab­so­lut att jag skul­le kun­na hit­ta kär­le­ken via pro­gram­met. An­nars ha­de jag in­te ställt upp. Ef­tersom jag va­rit gift ti­di­ga­re i 20 år och det in­te höll så tänk­te att det vo­re spän­nan­de att pro­va ett nytt kon­cept. Jag tror att vi sö­ker oss till en viss typ av män­ni­skor, ba­se­rat på ­vå­ra ti­di­ga­re ­er­fa­ren­he­ter. Så nu var jag ny­fi­ken på vad som skul­le kun­na hän­da om jag i stäl­let för att le­ta själv lät ­ex­per­ter­na hit­ta min kär­lek. Skul­le det bli nå­gon skill­nad om de fick väl­ja, ut­i­från de­ras match­nings­kri­te­ri­er?

Ef­tersom jag följt

pro­gram­met kän­de jag att jag kun­de sät­ta stor tillit till ex­per­ter­na. Jag tyck­te att de re­so­ne­rat väl­digt väl ti­di­ga­re. Jag lo­va­de ock­så mig själv att ­re­dan från bör­jan va­ra så är­lig som möj­ligt. Mitt syf­te med det här var ju in­te att va­ra med i tv. Det sto­ra dri­ vet var att hit­ta kär­lek. När jag väl fick beske­det att jag skul­le bli en av dem som skul­le få gif­ta sig trod­de jag först in­te att de me­na­de all­var. ”Är det sant?! Har ni hit­tat nå­gon till mig?!” frå­ga­de jag ex­per­ter­na ­fle­ra gång­er.

Att stå där på bröl­lops­da­gen var ga­let kons­tigt. ”Vem gif­ter sig med nå­gon den ald­rig sett ­el­ler träf­fat?” tänk­te jag. Men se­dan tog jag ett djupt an­de­tag och fo­ku­se­ra­de på han som stod där fram­me och vän­ta­de. Det förs­ta jag såg var att han var lång, och att han såg glad ut. Det var två sa­ker som jag sagt var väl­digt vik­ti­ga för mig. Re­dan näs­ta dag åk­te vi på bröl­lops­re­sa till Prag. Vi fick någ­ra fan­tas­tis­ka da­gar till­sam­mans där. Jag kän­de verk­li­gen att jag mat­chats med en man som jag at­t­ra­he­ra­des av, nå­gon som jag tyck­te var bå­de ro­lig och smart och som vil­le mig väl.

Jag blev för­äls­kad

i Mats och allt gick väl­digt snabbt. Vad and­ra par gör på fy­ra års tid gjor­de vi på fy­ra vec­kor. Själv­klart pra­tar man väl­digt myc­ket un­der den ti­den man blir fil­mad. Men många vik­ti­ga sa­ker hin­ner in­te kom­ma upp för­rän in­spel­ning­en är över. I­slu­tet av sä­song­en sa vi ja till varand­ra igen, och jag vil­le ge­nu­int fort­sät­ta re­la­tio­nen. Men när ­ka­me­ror­na för­svann så blev sa­ker an­norlun­da. Vi fort­sat­te va­ra till­sam­mans un­ge­fär till jul.

Nu har ett drygt år gått se­dan det tog slut, och med li­te di­stans kan jag sä­ga att jag lärt mig myc­ket om mig själv av den här upp­le­vel­sen. I dag vet jag att jag är grymt mo­dig, grymt klok och att jag bå­de vå­gar och kan mer än jag tror. Att ha va­rit med i Gift vid för

sta ögon­kas­tet är det ro­li­gas­te och häf­ti­gas­te jag gjort. En upp­le­vel­se som jag in­te vill va­ra ut­an och det har ock­så in­ne­bu­rit en per­son­lig ut­veck­ling för mig. Jag är så tack­sam för det. Men skul­le jag gö­ra nå­got lik­nan­de igen, då vill jag själv väl­ja man näs­ta gång.

Fo­to: SVT

BLEV FÖR­ÄLS­KAD. Eli­sa­beth Feurst sa ja till Mats i Gift vid ­förs­ta ögon­kas­tet. Men när ka­me­ror­na stängts av blev det an­norlun­da.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.