MATTIAS KNIVHOGGS TILL DODS AV SMABARNSMAMMAN

FRÖSÖN. Två­barns­pap­pan Mattias Fanqvist trod­de att han skul­le ha en mys­kväll med en spe­ci­ell vän. Men den ti­di­ga­re ostraf­fa­de tre­barns­mam­man och per­son­li­ga trä­na­ren age­ra­de is­kallt när hon dro­ga­de och kniv­högg ho­nom till döds i hans egen lä­gen­het. – Vi fö

Söndag (Aftonbladet) - - Söndagskrim - Text: An­ni­ka Sohlan­der

Den 17 ok­to­ber mis­te Mattias Fanqvist li­vet ge­nom sju kniv­hugg i rygg, bröst och en arm. För­ö­va­ren var en kvin­na han kän­de väl.

– Rätts­lä­ka­ren sa att ef­tersom hon högg av kropps­pulså­dern så tap­pa­de han med­ve­tan­det di­rekt. Man får se det som en tröst, att han slapp li­da, sä­ger dot­tern Jen­ny.

Den kvinn­li­ga

mör­da­ren är mam­ma till tre barn och job­ba­de vid till­fäl­let som per­son­lig trä­na­re. Hon är ti­di­ga­re ostraf­fad och hon och Mattias ha­de känt varand­ra länge. Un­der se­na­re år träf­fa­des de på gym­met och hem­ma hos varand­ra och ha­de ett slags av och på-för­hål­lan­de.

Kvin­nan ha­de även en pojk­vän som of­ta var bort­rest. Då bru­ka­de de pas­sa på att ses.

– Pap­pa ha­de all­tid va­rit svag för hen­ne men jag tror mest att hon var ute ef­ter peng­ar och in­te in­tres­se­rad av att läm­na sin sam­bo, sä­ger hans älds­ta dot­ter.

In­nan mord­kväl­len ha­de de bör­jat träf­fas mer in­ten­sivt och Mattias pra­ta­de om att de skul­le flyt­ta ihop. I en ka­len­der som finns med i för­un­der­sök­ning­en har han mar­ke­rat träf­far med kvin­nan. Men hen­nes pojk­vän upp­fat­ta­de in­te att hon ha­de en ro­man­tisk re­la­tion med Mattias: ”Nej, det hop­pas jag in­te. Jag tror att de har va­rit ett par för länge se­dan men hon har all­tid sagt till mig att han är hen­nes bäs­ta kom­pis”, sä­ger han i för­hör.

Kvin­nan job­ba­de som per­son­lig trä­na­re på ett gym och var of­ta full­bo­kad. Men per­son­li­ga skul­der pres­sa­de hen­ne och ti­den in­nan mor­det måd­de hon in­te bra psy­kiskt. Hon job­ba­de hårt, sov då­ligt och på fri­ti­den kon­su­me­ra­de hon en hel del al­ko­hol en­ligt för­un­der­sök­ning­en.

En­ligt hen­ne ha­de Mattias lo­vat att hjäl­pa hen­ne att få ett lån för att bli av med si­na skul­der, ett löf­te han in­te ha­de hål­lit. Fle­ra per­so­ner sä­ger att hon va­rit på­tag­ligt ir­ri­te­rad och störd över nå­got ti­den in­nan mor­det.

Kväl­len den 17 ok­to­ber ha­de Mattias och hon be­stämt att de skul­le ha mys­kväll i hans lä­gen­het. De skul­le dric­ka vin och kol­la på film.

Men hon kom till dej­ten med helt and­ra pla­ner. Ett par vec­kor in­nan mor­det goog­la­de hon på ut­tryck som: ”Bra kniv att dö­da med”, ”dö av slag i hu­vu­det”, ”livs­tid år Sve­ri­ge” och ”bo i kvin­no­fäng­el­se”.

– Mor­det var ut­an tve­kan pla­ne­rat. Hon be­rät­tar själv i för­hör om den tor­tyr­lik­nan­de plan hon ha­de, sä­ger kam­mar­å­kla­ga­re Emil West­lin.

Kvin­nan be­rät­ta­de i för­hand­ling­en i Ös­tersunds tings­rätt om att hon en vec­ka in­nan mor­det fått en bild i hu­vu­det. Den hand­la­de om att hon skul­le sö­va ner

”Bra kniv att dö­da med” ”Dö av slag i hu­vu­det” ”Livs­tid år Sve­ri­ge” ”Bo i kvin­no­fäng­el­se” Kvin­nans sök­histo­rik på Goog­le ett par vec­kor in­nan mor­det .

Jag tän­ker på hen­nes barn som mås­te le­va med att de­ras mam­ma är en mör­da­re

och bin­da Mattias. Se­dan skul­le hon skä­ra hal­sen av ho­nom och dra ut hans tän­der.

När hon kom till lä­gen­he­ten den här kväl­len ha­de hon med sig en väs­ka som in­ne­höll tre kni­var, en rör­tång och sömn­me­del.

Gömd bakom någ­ra kud­dar i sof­fan hit­ta­de man dess­utom en ham­ma­re som till­hör­de hen­ne som hon san­no­likt pla­ne­rat att an­vän­da.

Lä­ke­med­len i väs­kan, som är en vik­tig del av be­vis­ning­en, var hen­nes eg­na re­cept­be­lag­da sömn­me­del. Hon gav Mattias fle­ra ta­blet­ter un­der kväl­len och sa att det var po­tens­hö­jan­de lä­ke­me­del.

Ef­teråt påstod hon att det var för att in­te be­hö­va um­gås sex­u­ellt med Mattias. Hon vil­le i stäl­let pra­ta med ho­nom om lå­net, sä­ger hon. Men det tror in­te åkla­ga­ren på.

– Min upp­fatt­ning är att hon gav ho­nom lug­nan­de ta­blet­ter un­der falsk fö­re­speg­ling i syf­te att tor­te­ra och ska­da ho­nom, sä­ger Emil West­lin.

Un­der kväl­len kom Mattias yng­re dot­ter till lä­gen­he­ten en kort stund. Hon la­de då mär­ke till att pap­pan var kons­tig och ver­ka­de påverkad.

Åkla­ga­ren tror att Mattias för­sök­te fly ut ur lä­gen­he­ten.

Bo­en­de i hu­set hör­de fle­ra dun­sar och någ­ra steg.

– När han in­te som­na­de och in­såg att han fått någ­ra and­ra ta­blet­ter så för­sök­te han ta sig ut ur lä­gen­he­ten och det var san­no­likt då han at­tac­ke­ra­des, sä­ger kam­mar­å­kla­ga­re Emil West­lin.

I en rekonstruktion hos po­li­sen be­skri­ver kvin­nan hur hon ploc­ka­de upp en vass köks­kniv. Hon be­rät­tar att hon val­de mord­vap­net för att det var ro­sa i fär­gen och där­med ”pas­san­de och ele­gant”.

Ef­teråt häv­da­de kvin­nan att hon ba­ra minns ett av kniv­hug­gen.

När han låg dö­en­de på gol­vet tryck­te hon in en hand­duk i Mattias mun och sa åt ho­nom att hål­la käf­ten så att in­te hans an­hö­ri­ga i hu­set skul­le hö­ra nå­got.

Hans yngs­ta dot­ter var hos hans styv­pap­pa i en an­nan lä­gen­het i fler­fa­miljs­hu­set.

Di­rekt ef­ter då­det ring­de kvin­nan pojk­vän­nen.

”När jag sva­ra­de så sa hon ba­ra di­rekt ’Ing­en lu­rar mig’ Hon var li­te hy­ste­risk, men jag tror att hon ba­ra sa det en gång. Jag hör­de på rös­ten att det var nå­got all­var­ligt. Jag frå­ga­de ’ Vad har du gjort?’ Då sva­ra­de hon ’Jag har sla­git ihjäl ho­nom’”, sä­ger han i för­un­der­sök­ning­en.

Strax ef­teråt ring­de hon 112 och med till sy­nes obe­rörd röst sa hon: ”Jag har haft ihjäl en män­ni­ska pre­cis.”

Lar­mo­pe­ra­tö­ren sva­ra­de: ”Har du haft ihjäl en män­ni­ska?”

Kvin­nan: ”Japp. Jag tror att han är gans­ka död.”

En­ligt kvin­nans ad­vo­kat age­ra­de hon för­vir­rat men un­der kväl­len vi­sa­de hon inga som helst käns­lor el­ler ång­er.

En po­lis som hon pra­ta­de med un­der kväl­len hör­de hen­ne sä­ga att hon var lät­tad över att han var död.

Mo­ti­vet till mor­det är fort­fa­ran­de oklart för de an­hö­ri­ga.

Vis­sa tror att det kan hand­la om svart­sju­ka ef­tersom Mattias ha­de kon­takt med en an­nan kvin­na ti­di­ga­re i vec­kan. Dess­utom ha­de han pra­tat om att han skul­le stäl­la kvin­nan mot väg­gen och frå­ga om hon tänk­te läm­na sin sam­bo.

Men åkla­ga­ren tror att kvin­nans egen för­kla­ring om att han in­te höll sitt löf­te om att hjäl­pa hen­ne eko­no­miskt var det som ut­lös­te det kraf­ti­ga vål­det.

– Jag tror in­te att det hand­lar om peng­ar­na ut­an sna­ra­re om sve­ket och det var det som hon vil­le häm­nas.

– Men ex­akt vad som hän­de, det vet ba­ra hon, tilläg­ger han.

Ti­den ef­ter mor­det har va­rit svår för Mattias an­hö­ri­ga och in­te minst hans barn.

De kän­de sin pap­pas mör­da­re väl och ha­de va­rit barn­vakt åt hen­nes barn. De be­skri­ver kvin­nan som spral­lig, glad och näs­tan li­te barns­lig. Ing­en för­står hur hon kun­de för­vand­las till en is­kall mör­da­re.

– Hon var ju snäll, vi tyck­te om hen­ne al­li­hop och blev jät­te­choc­ka­de över he­la si­tu­a­tio­nen, sä­ger hans dot­ter.

Mattias Fanqvist ha­de haft en li­te stru­lig upp­växt. Men ett an­tal år in­nan han mör­da­des ha­de hans liv ord­nat upp sig. Han hyr­de en lä­gen­het och ha­de ett fast jobb som han triv­des med.

I för­un­der­sök­ning­en be­skri­ver så­väl ar­bets­gi­va­re, ar­bets­kam­ra­ter och an­hö­ri­ga ho­nom som en glad och po­si­tiv män­ni­ska. Hans chef kän­de till Mattias bak­grund men gav ho­nom en chans och blev in­te be­svi­ken.

– Han var lätt att tyc­ka om. Plikt­tro­gen och en rik­tig gläd­je­spri­da­re. Många av vän­ner­na be­rät­tar i för­hör att Mattias var väl­digt för­tjust i den 35-åri­ga kvin­nan men de fles­ta ha­de än­då in­te träf­fat hen­ne.

– Som jag för­stod det gick det in­te så bra för hen­ne eko­no­miskt. Men var hon ute ef­ter peng­ar så var Mattias helt klart fel per­son att gå på, vad jag vet i al­la fall, sä­ger en vän.

Dot­tern Jen­ny ha­de som li­ten spo­ra­disk kon­takt med sin pap­pa. Med åren kom hon och Mattias när­ma­re varand­ra.

– Pre­cis som de fles­ta var han in­te fläck­fri men han var värl­dens gla­das­te och mest spon­ta­na män­ni­ska med ett skratt som man ald­rig glöm­mer. Han vil­le all­tid va­ra al­la till lags, näs­tan li­te för myc­ket.

Hon tror att för­kla­ring­en bakom mor­det kan fin­nas i den hjälp­sam­he­ten.

– Han kanske lo­va­de men när det kom till kri­tan vil­le han kanske in­te ta ett lån för hen­nes skull. Han var väl­digt kon­flik­trädd och vil­le nog ba­ra va­ra till­sam­mans med hen­ne.

Fle­ra be­skri­ver kvin­nan som de­pri­me­rad och i oba­lans men en­ligt den rätts­psy­ki­a­tris­ka un­der­sök­ning som gjor­des led hon in­te av nå­gon all­var­lig psy­kisk stör­ning.

Den 2 mars 2016 döm­des kvin- nan till 16 års fäng­el­se för mor­det på Mattias Fanqvist.

För de an­hö­ri­ga har det som hän­de va­rit svårt att han­te­ra.

Rät­te­gång­en, att se en kvin­na de kän­ner väl stäl­las in­för rät­ta var overk­ligt.

Hon såg ut som van­ligt men ha­de mör­dat de­ras pap­pa.

Hon av­tjä­nar nu sitt straff på kvin­no­fäng­el­set Hin­se­berg.

– Jag tän­ker in­te så myc­ket på hen­ne, mer på hen­nes barn som mås­te le­va med att de­ras mam­ma är en mör­da­re, sä­ger Jen­ny.

Dot­tern li­der av mar­dröm­mar och sömn­pro­blem men äl­tan­det över vad som egent­li­gen hän­de är värst.

– Sam­ma vec­ka som pap­pa dog skul­le jag och min sam­bo be­rät­ta att jag var gra­vid igen, men det hann vi in­te och det är en sorg att han in­te fick ve­ta, sä­ger hon.

Fo­to: PRIVAT

IN­TEN­SIV RE­LA­TION. In­nan mord­kväl­len ha­de Mattias och tre­barns­mam­man bör­jat träf­fas mer in­ten­sivt och Mattias pra­ta­de om att de skul­le flyt­ta ihop.

Fo­to: PO­LI­SEN

REKONSTRUKTION. Kvin­nan vi­sar un­der po­li­sens rekonstruktion hur då­det gick till.

FYND. BROTTS­PLAT­SEN.

Fo­to: PO­LI­SEN

I po­li­sens för­un­der­sök­ning finns bil­der på de kni­var kvin­nan tog med sig hem till Mattias. Po­li­sens eg­na bil­der från lä­gen­he­ten.

Fo­to: PRIVAT

TA­LAR UT. Mattias dött­rar Yas­min (till väns­ter) och Jen­ny ta­lar nu för förs­ta gång­en ut om si­na tan­kar och käns­lor kring pap­pans mord.

Fo­to: PRIVAT

BE­GRAV­NING. Mattias kis­ta var täckt av blom­mor vid be­grav­ning­en.

Fo­to: RO­BERT HENRIKSSON

DÖM­DES. Kvin­nan skyd­dar sig med en filt un­der häkt­nings­för­hand­ling­en vid Ös­tersunds tings­rätt.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.