”Den här mun­nen be­hö­ver skrub­bas gans­ka så of­ta”

Söndag (Aftonbladet) - - Vassa -

1 Var­för är du med i Svens­ka Hol­ly­wood­fru­ar igen?

– För det var så fruk­tans­värt kul! Förs­ta gång­en ha­de jag väl­digt svårt att tac­ka ja men nu har jag Hol­ly­wood­fru-stäm­peln. Den sit­ter ju där den sit­ter och då tänk­te jag att jag kan väl få lar­va runt en gång till.

2 Vem gil­lar du mest av de and­ra?

– Jag har ing­en fa­vo­rit. Al­la vi som har va­rit med är så otro­ligt oli­ka så ing­en av oss skul­le egent­li­gen um­gås med varand­ra om det vo­re för det här pro­gram­met.

3 Finns det nå­gon skill­nad mel­lan den här sä­song­en och den för­ra du var med i?

– Per­son­li­gen så är jag mer av­slapp­nad. För­ra sä­song­en var jag helt ny. Jag ha­de ald­rig va­rit med i tv och var rädd för vad jag sa och hur det kom fram. Den här sä­song­en så strun­tar jag i det.

4 Vad är lyx för dig?

– Lyx för mig är som för al­la små­barns­för­äld­rar – att få va­ra själv med mi­na eg­na tan­kar. Sit­ta på ett flyg­plan i el­va tim­mar helt en­sam, få so­va och tit­ta på film ut­an att nå­gon stör. Ha egentid helt en­kelt.

5 Vem är den bal­las­te per­so­nen du har ska­kat hand med?

– Jag är så oim­po­ne­rad av kän­di­sar men en gång blev jag star­struc­ked. Det var när Ja­mes Iha i Smash­ing Pumpkins, mi­na barn­dom­si­do­ler, var kli­ent på ve­te­ri­när­sjuk­hu­set där jag jobbade. Men vad hän­der här? Jag är in­te ba­ra Hol­ly­wood-fru. Här står jag till ex­em­pel och upp­täc­ker att stängs­let är tra­sigt och att kor­na kan kom­ma ut.

6 Har du nå­gon okänd ta­lang som vi in­te vet om?

– Det är in­te många som vet att jag är dyk­in­struk­tör. Jag har gått ut­bild­ning­ar i Sve­ri­ge. På rik­tigt med torr­dräkt, i no­vem­ber­rus­ket med vå­gor, blåst och regn. Överjäv­ligt!

7 Vil­ket är ditt bäs­ta re­la­tions­tips?

– Det kans­ke in­te är nå­got som jag all­tid gör men att ac­cep­te­ra varand­ras si­dor. Sen är det vik­tigt att för­sö­ka ha kul ihop, gö­ra ro­li­ga sa­ker till­sam­mans och att va­ra varand­ras bäs­ta vän.

8 Nämn en ud­da in­red­nings­pryl som du har i ditt hem?

– Jag har ett kon­tor, som kans­ke kan ver­ka li­te creepy. Där har jag as­kan från mi­na dö­da hun­dar, upp­stop­pa­de djur och djurs­ke­lett. Har även en af­fisch på lar­ver, så­da­na lar­ver som man kan ha i tar­mar­na.

9 Så du gil­lar läs­ki­ga sa­ker?

– Jag tyc­ker ba­ra att de är vack­ra. Jag äls­kar djur så myc­ket att det näs­tan är kons­tigt.

10 Har du nå­gon fa­vo­ritsvor­dom?

– Jag svär myc­ket, bå­de på eng­els­ka och svens­ka. Jag har såklart ta­lat om för mi­na barn att man ab­so­lut in­te får svä­ra och om jag skul­le gö­ra det så får de skrub­ba min mun med så­pa. Och de har de fått gö­ra ock­så! Jag står mitt kast. Den här mun­nen be­hö­ver skrub­bas gans­ka så of­ta.

11 När tyc­ker du sämst om dig själv?

– När jag är en trå­kig, ne­ga­tiv och tja­tig mam­ma.

12

När ljög du se­nast?

– Jag lju­ger väl­digt säl­lan men när jag väl lju­ger så lju­ger jag bra. Jag ljög se­nast i hel­gen, då jag skul­le ha lör­dags­kväl­len för att träf­fa al­la kom­pi­sar in­nan jag åker hem till Los Ang­e­les. Men när jag väl var hem­ma hos en kom­pis kän­de jag att jag in­te ha­de nå­gon som helst ork att gö­ra någon­ting, vil­le in­te se en män­ni­ska el­ler gå på re­stau­rang. Så jag låg kvar på kom­pi­sens sof­fa, blev ser­ve­rad mat, kom på en nöd­lögn och ställ­de in allt.

13 Vad gnäl­ler du of­tast på?

– Att hem­met är så stö­kigt. I grun­den är jag pe­dan­tisk men jag har fått lug­na mig. Det är svårt när man har två barn, en man som in­te bryr sig det mins­ta och hus­djur. Jag kan bli stres­sad av att det in­te är fint hem­ma även om jag in­te bryr mig ett dugg om hur det ser ut hos and­ra.

14 Vem var du på hög­sta­di­et?

– Jag var en tjej som tes­ta­de al­la sor­ters per­son­lig­he­ter. På da­gen kun­de jag va­ra Dan­de­rydsfina­flic­kan, på kväl­len kun­de jag va­ra svart­roc­ka­ren på Sö­der med må­la­de tå­rar och näs­ta dag var jag plöts­ligt djur­vän­nen som pro­me­ne­ra­de med min hund.

15 Var det nå­gon av des­sa per­son­lig­he­ter som du drogs mest till och som du är mer av i dag?

– Jag är stjärn­teck­net tvil­ling och då är det van­ligt att man har oli­ka sor­ters per­son­lig­he­ter. Jag kan va­ra jät­te­par­ty, äls­ka klä­der och ut­se­en­de sen kan jag va­ra plug­gig, fo­ku­se­ra helt på kar­riä­ren och ski­ta i hur jag ser ut på job­bet. Så jag vet fak­tiskt in­te vem av per­son­lig­he­ter­na jag är mest.

16 Har du nå­got fa­vo­rit­mot­to?

– Tes­ta allt som ver­kar spän­nan­de. Man har fått det här li­vet för att ba­ra maxa. Är man miss­nöjd, gör nåt åt det jäk­ligt snabbt.

17 Hur är ditt själv­för­tro­en­de?

– Med åren när jag har gjort kar­riär och fått mi­na barn, bryr jag mig mind­re om vad and­ra tyc­ker om mig. Så då mås­te jag sä­ga att det är bra.

Hen­nes kon­tor skul­le pas­sa i en skräck­film. Men So­fie Prydz, som i höst är med i Svens­ka Hol­ly­wood­fru­ar, tyc­ker in­te att upp­stop­pa­de djur och af­fi­scher på lar­ver är läs­kigt. – Jag äls­kar djur så myc­ket att det näs­tan är kons­tigt. Text: Cla­ra Beck­man

Fo­to:DA­NI­EL SAHLBER G

Maria Årets Mon­ta­za del­ta­ga­re mi, An­na i Svens­ka An­ka, So­fie Hol­ly­woo Prydz och dfru­ar: Ele­na Bel­le.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.