LEWINSKYSKANDALEN

Hur kun­de en blå klänning, en prak­ti­kant och en ökänd press­kon­fe­rens stjäl­pa en pre­si­dent?

Sanningen bakom vår tids största skandaler - - Innehåll -

”Jag ha­de igen sex­u­ell re­la­tion med den kvin­nan.” Är Clin­tons affär den störs­ta sex­skan­da­len inom po­li­ti­ken ge­nom ti­der­na?

Det finns få namn i mo­dern ame­ri­kansk po­li­tik som är för­knip­pa­de med fler skandaler än pre­si­dent Bill Clin­ton och Mo­ni­ca Lewinsky. Han var den 49-åri­ge ame­ri­kans­ka pre­si­den­ten, ka­ris­ma­tisk, po­pu­lär, me­di­as älsk­ling, och med an­häng­a­re över he­la värl­den och väl­ja­re från al­la so­ci­a­la klas­ser. Hon var en okänd 22-årig prak­ti­kant i Vi­ta hu­set, en kvin­na som snart skul­le slung­as ut i cent­rum av skan­da­lens strål­kas­tar­ljus som ho­ta­de att stör­ta pre­si­den­ten för värl­dens mäk­ti­gas­te na­tion. Näs­tan två de­cen­ni­er se­na­re för­blir Bill och Mo­ni­ca oskilj­ak­tigt i det of­fent­li­ga med­ve­tan­det och Clin­ton/lewinsky-af­fä­ren har bli­vit en av histo­ri­ens störs­ta skandaler.

Mo­ni­ca Lewinsky var in­te en up­pen­bar kän­dis­kan­di­dat. När hon be­rät­ta­de sin ver­sion av hän­del­sen un­der de år som följ­de var Lewinsky all­tid an­ge­lä­gen om att be­to­na att hon var en oskyl­dig små­stads­tjej som tving­ats in i en mäk­tig värld med på­tryck­ning­ar som hon var då­lig för­be­redd på. Lewinsky, som kom från San Fran­sisco, bör­ja­de sin kar­riär i Vi­ta hu­set som­ma­ren 1995 som obe­tald prak­ti­kant, men hen­nes kar­riär­ut­veck­ling var snabb. Vid jul sam­ma år var hon av­lö­nad och fast an­ställd vid de­par­te­men­tet för lag­stift­nings­frå­gor. Lewinsky er­kän­de se­na­re att hon och pre­si­den­ten vid den­na tid­punkt re­dan ha­de på­bör­jat det som nu är känt som ett myc­ket in­timt för­hål­lan­de.

För­hål­lan­det bör­ja­de i no­vem­ber 1995 och va­ra­de näs­tan 18 må­na­der. Det var in­te en kär­leks­af­fär ut­an en se­rie av nio sex­u­el­la kon­tak­ter i Ova­la rum­met. När de smut­si­ga de­tal­jer­na bör­ja­de läc­ka ut vi­sa­de det sig att pa­ret, trots att hand­ling­ar­na ha­de va­rit myc­ket in­ti­ma, ald­rig ha­de haft sam­lag fullt ut. Lewinsky trod­de att ing­en viss­te om hen­nes för­hål­lan­de med pre­si­den­ten, men det som följ­de skul­le be­vi­sa att hon ha­de helt fel.

Fak­tum är att det var na­ivt av Lewinsky att tro att hen­nes för­hål­lan­de med värl­dens mäk­ti­gas­te man skul­le för­bli en hem­lig­het. Fem må­na­der ef­ter att af­fä­ren bör­jat fast­slog Lewin­skys che­fer att den unga kvin­nan spen­de­ra­de all­de­les för myc­ket tid en­sam med pre­si­den­ten. De­ras lös­ning var att om­pla­ce­ra hen­ne. Hon ham­na­de på Pen­ta­gon, långt bort från Clin­ton. Det var här att hon träf­fa­de kol­le­gan Lin­da Tripp.

För­vir­rad, en­sam och med en sak­nad ef­ter man­nen hon ha­de till­bring­at så myc­ket tid med an­för­trod­de hon sig till Tripp. Ut­an Lewin­skys vet­skap be­rät­ta­de Tripp allt för lit­te­ra­tur­agen­ten Lu­ci­an­ne Gold­berg som råd­de hen­ne att spe­la in var­je kon­ver­sa­tion och fram­förallt gö­ra det ut­an Lewin­skys kän­ne­dom. Tripp följ­de rå­det till punkt och pric­ka och gjor­de hem­li­ga in­spel­ning­ar av al­la ef­ter­föl­jan­de te­le­fon­sam­tal hon och Lewinsky ha­de med varand­ra. När Lewinsky med­gav att Clin­ton ha­de eja­ku­le­rat på en av hen­nes klän­ning­ar och åstad­kom­mit en fläck av­råd­de Tripp hen­ne från att kem­tvät­ta klän­ning­en och istäl­let be­hål­la det smut­si­ga plag­get. När af­fä­ren så små­ning­om kom ut ifrå­ga­sat­te många jour­na­lis­ter Lewin­skys an­tyd­da oskuld med tan­ke på att hon ha­de be­hål­lit det­ta vik­ti­ga be­vis.

Des­sa in­spel­ning­ar blev vik­ti­ga när Tripp nämn­de dem för tea­met som sköt­te Pau­la Jo­nes

”Clin­ton/lewin­sky­af­fä­ren har bli­vit en hi­sto­risk skan­dal.”

ären­de mot Clin­ton om sex­u­el­la tra­kas­se­ri­er. Dom­sto­len kal­la­de Lewinsky för att vitt­na då man trod­de att Clin­tons affär med Lewinsky skul­le be­vi­sa pre­si­den­tens för­kär­lek för olämp­ligt be­te­en­de mot kvinn­li­ga med­ar­be­ta­re. Lewinsky, omed­ve­ten om ex­i­sten­sen av hen­nes in­spe­la­de er­kän­nan­de, för­ne­ka­de att hon och Clin­ton ha­de haft ett sex­u­ellt för­hål­lan­de. Lewinsky var rädd för att Tripp skul­le be­rät­ta en an­nan ver­sion. Hon bad Tripp lju­ga och bac­ka upp histo­ri­en om att det in­te fanns mer än ett pro­fes­sio­nellt för­hål­lan­de mel­lan pre­si­den­ten och prak­ti­kan­ten. Tripp ha­de emel­ler­tid be­vis och gav in­spel­ning­ar­na till Ken­neth Starr, som un­der den ti­den ut­red­de Clin­tons kon­tro­ver­si­el­la fas­tig­hets­af­fä­rer White­wa­ter. Ef­ter att han lyss­nat på ban­den sök­te och be­vil­ja­des Starr till­stånd att in­klu­de­ra Lewin­skys för­hål­lan­de med Clin­ton i hans utred­ning­ar. Hel­ve­tet var på väg att bra­ka loss.

Den 17 ja­nu­a­ri 1998 of­fent­lig­gjor­de the Drud­ge Re­port af­fä­ren och and­ra me­di­er i värl­den var in­te se­na med att ha­ka på. En vec­ka se­na­re gav Clin­ton och hans fru Hil­la­ry en press­kon­fe­rens som har bli­vit be­römd i mo­dern po­li­tisk histo­ria. Pre­si­den­tens tår­fyll­da ord rakt in i ka­me­ran: ”Jag ha­de inga sex­u­el­la re­la­tio­ner med den kvin­nan, frö­ken Lewinsky”, blev en punch­li­ne som skul­le för­föl­ja ho­nom i fle­ra år fram­ö­ver. Fa­mil­jen Clin­ton vi­sa­de upp en enad front ut­åt. Hil­la­ry påstod att be­vi­sen i Jo­nes- och Lewinsky-skan­da­ler­na var en sam­man­svärj­ning från den po­li­tis­ka hö­gern mot Clin­tons pre­si­dent­skap. Al­la be­vis var in­di­ci­er och i ske­net av strål­kas­tar­lju­sen blev Lewinsky en stjär­na i en mo­dern cir­kus, för­rådd av sin vän Lin­da Tripp och för­ne­kad av man­nen hon ha­de haft ett sex­u­ellt för­hål­lan­de med i över ett år. Pres­sen skrek ef­ter ett ut­ta­lan­de från Lewinsky och snart blev det hen­nes fall. Plöts­ligt var he­la hen­nes liv of­fent­lig­gjort och ti­di­ga­re med­ar­be­ta­re dök upp i pres­sen för att kas­ta tvi­vel över Lewin­skys ka­rak­tär. Allt från hen­nes vikt till hen­nes skol­liv och ti­di­ga­re re­la­tio­ner spreds över löp­sed­lar­na. Lewinsky gjor­de sitt bäs­ta för att för­svin­na från ramp­lju­set. Sex må­na­der se­na­re gjor­de hon sitt drag. Lewinsky slapp åtal för den mened hon be­gick i vitt­nes­må­let i Jo­nes-fal­let och hon be­rät­ta­de sin histo­ria för Ken­neth Starr. En skräm­man­de histo­ria upp­da­ga­des när hon be­skrev sex­u­el­la mö­ten som in­ne­höll an­vänd­ning av tom­ma ci­gar­rör, av­slö­jan­de un­der­klä­der och till och med Ova­la rum­mets hi­sto­ris­ka skriv­bord. Slut­li­gen över­läm­na­de Lewinsky den smut­si­ga klän­ning­en till Starr. Nu fanns det ing­en­stans att göm­ma sig och ett Dna-test skul­le en gång för al­la be­vi­sa hur nä­ra pre­si­den­ten och hans prak­ti­kant ha­de va­rit.

När Clin­ton blev ställd fram­för en åtalsju­ry ha­de Clin­ton ing­et an­nat val än att er­kän­na att han

”Hon be­skrev sex­u­el­la mö­ten som in­ne­höll Ova­la rum­mets skriv­bord.”

ha­de haft ett för­hål­lan­de med Lewinsky. Man­nen som ha­de tit­tat na­tio­nen i sitt kol­lek­ti­va öga och för­ne­kat olämp­ligt be­te­en­de, tog nu till or­da och er­kän­de att de­ras för­hål­lan­de ha­de va­rit olämp­ligt och långt ifrån oskyl­digt. Starr såg nu ett till­fäl­le att åta­la pre­si­den­ten för mened ef­tersom han fort­sat­te att för­ne­ka sex­u­el­la re­la­tio­ner med Lewinsky. Starr und­ra­de hur Clin­tons sper­ma ham­na­de på Lewin­skys klänning om det in­te fanns nå­got sex­u­ellt mel­lan dem. Po­li­ti­ker som han var frå­ga­de Clin­ton om ad­vo­ka­ter­na på bå­da si­dor kun­de enas om en de­fi­ni­tion av vad som ex­akt me­na­des med ter­men ”sex­u­el­la re­la­tio­ner”. Det kan tyc­kas ab­surt, men det blev en cen­tral punkt i sa­ken när Clin­ton häv­da­de att han in­te räk­na­de oral­sex som sex och han hå­na­des av bå­de press och all­män­het. På sam­ma sätt på­pe­ka­de han att när han ha­de sagt att det in­te är någon­ting mel­lan ho­nom och Lewinsky, så ha­de han in­te lju­git. Han ha­de ut­tryckt sig i pre­sens och vid den ti­den var af­fä­ren re­dan över. På så sätt blev även de­fi­ni­tio­nen av ”är” ett långt och ut­dra­get ar­gu­ment.

Den myc­ket om­de­bat­te­ra­de de­fi­ni­tio­nen av ”sex­u­el­la re­la­tio­ner” blev så små­ning­om fast­ställd till att be­ty­da att Clin­ton in­te ha­de rört vis­sa de­lar av Lewin­skys kropp och att han, trots att han kanske ha­de fått oral­sex, in­te ha­de ut­fört det på Lewinsky. De smut­si­ga de­tal­jer­na i fal­let blev till ett bild­spel som rap­por­te­ra­des var­je kväll. Och värl­den höll an­dan i vän­tan på att se om Clin­ton skul­le kun­na bli åta­lad för mened. Det blev han in­te, tack va­re det rätts­li­ga för­fa­ran­det och kra­vet på de­fi­ni­tio­ner. 1999 be­fanns han dock skyl­dig till lag­trots i Jo­nes-fal­let. Clin­ton slapp fäng­el­se men blev i stäl­let dömd till att be­ta­la 1 202 dol­lar (10 000 kro­nor) till dom­sto­len och yt­ter­li­ga­re 90 000 dol­lar (775 000 kro­nor) till Jo­nes ad­vo­ka­ter för att täc­ka ut­gif­ter. Dess­utom drogs hans ad­vo­kat­li­cens in. Han för­li­ka­de med Jo­nes ut­an­för dom­stol och be­ta­la­de 850 000 dol­lar (7 mil­jo­ner kro­nor).

Starrs ut­red­ning ha­de för­stås si­na kri­ti­ker. De und­ra­de var­för 70 mil­jo­ner dol­lar ha­de spen­de­rats på en ut­red­ning av ett brott som in­te vi­sat sig va­ra all­var­li­ga­re än ob­struk­tion av rätt­vi­sa och mened. Rap­por­ten ha­de in­te hel­ler hål­lits kon­fi­den­ti­ell – i stäl­let ha­de de mest sko­nings­lö­sa de­tal­jer­na ru­tin­mäs­sigt läckt ut i me­dia och väckt en all­män ap­tit för skan­dal.

Ba­se­rat på in­for­ma­tio­nen i Starr-rap­por­ten kräv­de den re­pu­bli­kans­ka ma­jo­ri­te­ten i kon­gres­sen att Clin­ton skul­le bli av­satt och angav en­dast hans fals­ka vitt­nes­mål om för­hål­lan­det som or­sak. På sam­ma sätt häv­da­de de att han ha­de upp­ma­nat Lewinsky att be­gå mened i Pau­la Jo­nes-fal­let och att han skul­le åta­las av en ju­ry. För en­dast tred­je gång­en i ame­ri­kansk histo­ria kom av­sätt­ning på tal. De två pre­si­den­ter­na som ti­di­ga­re ha­de ut­retts, Andrew John­son och Ri­chard Nix­on, ha­de frikänts (John­son) el­ler av­gått in­nan pro­ces­sen kun­de bör­ja (Nix­on). Men Clin­ton kun­de in­te trös­ta sig med det­ta. Pre­si­den­ten skul­le stäl­las in­för rät­ta i se­na­ten, i en av­gö­ran­de stund som kun­de bli slu­tet på hans en gång glitt­ran­de kar­riär.

Clin­ton var an­kla­gad för mened och ob­struk­tion av rätt­vi­sa och ställ­des in­för en åtalsju­ry. Han und­kom yt­ter­li­ga­re åtal för mened i Pau­la Jo­nes­fal­let om sex­u­el­la tra­kas­se­ri­er och makt­miss­bruk. Rät­te­gång­en bör­ja­de den 8 ja­nu­a­ri 1999. Ett team på 13 re­pu­bli­ka­ner åta­la­de Clin­ton, som för­sva­ra­des av Che­ryl Mills, som vi­sa­de sig va­ra en for­mi­da­bel mot­stån­da­re. Allt ef­tersom da­gar­na gick slog hon

”Starr und­ra­de hur Clin­tons sper­ma ham­na­de på klän­ning­en om det in­te var nå­got sex­u­ellt mel­lan dem.”

nog­grant hål på åkla­gar­nas fall och häv­da­de att Starr-rap­por­ten och stäm­nings­pröv­ning­en var långt ifrån opar­tis­ka. En stor del av åta­let mot ho­nom bygg­des på vitt­nes­mål från de, som man kun­de häv­da, kanske be­gick mened själ­va. Hon häv­da­de att det var ett fall byggt på in­di­ci­er, och skul­le där­för va­ra oan­vänd­bart.

Lewinsky gav ett in­spe­lat vitt­nes­mål till åkla­gar­na till­sam­mans med and­ra vitt­nen och den 12 feb­ru­a­ri rös­ta­de se­na­ten om av­sätt­ning­en. Clin­ton ha­de ett sista ess i rock­är­men i form av sitt eget par­tis lo­ja­li­tet. Var­je de­mo­krat i se­na­ten rös­ta­de för att fria pre­si­den­ten och Clin­ton blev för­kla­rad oskyl­dig i en om­röst­ning med re­sul­ta­tet 55 mot 45. Han var fri att sit­ta kvar som pre­si­dent ut­an en fläck på sitt namn. Ge­nom det he­la ha­de han be­hål­lit all­män­he­tens för­tro­en­de och opi­ni­ons­siff­ror­na fort­sat­te att öka, vil­ket kan tyc­kas över­ras­kan­de med tan­ke på det smut­si­ga och skan­da­lö­sa dra­ma som ha­de ut­spe­lats i det of­fent­li­ga ramp­lju­set.

Trots att Clin­ton kla­ra­de sig, ha­de af­fä­ren ut­an tve­kan en på­ver­kan som häng­de kvar långt ef­ter att pre­si­den­ten frikänts i se­na­ten. En man som fick sma­ka på kon­se­kven­ser­na or­dent­ligt var Clin­tons vice­pre­si­dent, Al Go­re. Go­re ha­de ver­kat va­ra en na­tur­lig ef­ter­trä­da­re till Clin­ton och ing­en blev för­vå­nad när han no­mi­ne­ra­des till de­mo­kra­ter­nas pre­si­dent­kan­di­dat i det ame­ri­kans­ka va­let år 2000. Go­re följ­de emel­ler­tid in­te ba­ra en myc­ket po­pu­lär pre­si­dent, ut­an en man vars skandaler och dra­ma ha­de mat­tat ut väl­jar­na. Av räds­la för att han skul­le bli ner­fläc­kad av sin as­so­ci­a­tion med Clin­ton vän­de sig Go­re för långt åt and­ra hål­let och miss­lyc­ka­des med att ka­pi­ta­li­se­ra på ad­mi­nist­ra­tio­nens ti­di­ga­re

”Ge­nom det he­la ha­de han be­hål­lit all­män­he­tens för­tro­en­de och hans pu­blik­siff­ror fort­sat­te att öka.”

bra pre­sta­tio­ner.

Go­re själv häv­da­de se­na­re att Lewinsky-af­fä­ren ha­de däm­pat en­tu­si­as­men hos par­ti­ets trog­na an­häng­a­re och fick osäk­ra väl­ja­re att se sig om ef­ter and­ra al­ter­na­tiv till de­mo­kra­ter­na. Go­re var oro­lig för vil­ken på­ver­kan Clin­ton skul­le ha på hans chan­ser om han tog med ho­nom i sin kam­panj och åk­te istäl­let själv på tur­né i de­mo­kra­ter­nas kärn­om­rå­de. När ti­den för röst­ning­en var in­ne vän­de de som kanske ha­de loc­kats av Clin­tons be­röm­da ka­ris­ma ryg­gen mot hans tänk­ta ef­ter­trä­da­re. Kanske ha­de ame­ri­kansk histo­ria sett an­norlun­da ut om han ha­de haft Clin­ton där bred­vid sig med den ökän­da char­men. El­ler kanske in­te, men Go­re mås­te ha und­rat vad som kun­de ha hänt när han såg Ge­or­ge Bush Jr kni­pa se­gern fram­för ögo­nen på ho­nom. Hil­la­ry Clin­ton för­lo­ra­de se­na­re själv ett pre­si­dent­val. Fak­tum är att vis­sa spe­ku­le­ra­de om att hen­nes be­te­en­de un­der Lewinsky-skan­da­len kun­de ha på­ver­kat hen­nes even­tu­el­la ne­der­lag. För var­je kvin­na som an­såg hen­nes be­slut att stå vid sin mans si­da be­und­rans­värt, fanns en an­nan som trod­de att Hil­la­ry val­de sin egen po­li­tis­ka am­bi­tion fram­för sin vär­dig­het ge­nom att för­bli i ett miss­lyc­kat äk­ten­skap ut­an nå­gon an­nan an­led­ning än att för­länga sitt in­fly­tan­de. Hil­la­ry häv­da­de se­na­re att hon ha­de stan­nat hos man­nen hon äls­ka­de, oav­sett vad som ha­de hänt med Mo­ni­ca Lewinsky.

Lin­da Tripp blev hå­nad, bak­ta­lad och för­löj­li­gad som en följd av hen­nes hand­ling­ar mot sin vän. Hon blev av­ske­dad från Pen­ta­gon och und­kom med nöd och näp­pe ett åtal för av­lyss­ning. Hon fick istäl­let en ut­be­tal­ning på 595 000 dol­lar ef­ter en stäm­ning mot sin ti­di­ga­re ar­bets­gi­va­re.

Och vad hän­de med Mo­ni­ca Lewinsky, prak­ti­kan­ten som spe­la­de en så stor roll i en av värl­dens mest be­röm­da och ökän­da po­li­tis­ka skandaler? Mo­ni­ca ha­de det tufft med sin kän­dis­sta­tus och för­sök­te gö­ra ett namn för sig själv inom oli­ka om­rå­den, in­klu­si­ve en kol­lek­tion med hand­väs­kor, re­klam för bant­nings­pro­gram och med­ver­kan i ett an­tal me­di­er. Se­dan drog Lewinsky sig till­ba­ka från ramp­lju­set och ut­bil­da­de sig i Lon­don. 2014 kom hon till­ba­ka som ta­les­per­son mot nät­mobb­ning ge­nom att re­la­te­ra till si­na eg­na er­fa­ren­he­ter un­der in­ter­nets blomst­ran­de era, då hon själv var i skott­lin­jen för on­da kri­ti­ker un­der si­na ökän­da år.

Clin­ton/lewinsky-af­fä­ren var den förs­ta rik­ti­ga po­li­tis­ka skan­da­len i in­ter­nets era och mar­ke­ra­de en för­änd­ring av hur ny­he­ter som den­na rap­por­te­ra­des. Det vörd­nads­ful­la ned­tys­tan­det som var as­so­ci­e­rat med pre­si­den­ter var bor­ta och er­sat­tes med en kar­ne­vals­stäm­ning som påmin­de mer om Hol­ly­wood än Ca­pitol Hill. Nu, näs­tan två de­cen­ni­er se­na­re, finns hän­del­ser­na kvar i det of­fent­li­ga min­net och Clin­ton, Lewinsky och den blåa klän­ning­en är li­ka ökän­da nu som då. De är fort­fa­ran­de punch­li­nes för ko­mi­ker som fort­sät­ter att dra till sig upp­märk­sam­het. Po­li­ti­ken gick in i en ny tid, lik­som skan­da­ler­na. Re­a­li­ty-tv var här vil­ket in­ne­bar att rätt­vi­san ba­ra blev ett spel.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.