Mystikens kraft

Historikern Douglas Smith diskuterar det ökade intresset för det ockulta och hur detta hjälpte Rasputin att komma till makten.

Hur utbredd var den ryska överklassens fascination av mysticism?

Sekelskiftet var en period med intensiv andlighet i Ryssland. Under det som blev känt som Rysslands silverålder, från ungefär 1890 till 1914, uppvisade landets utbildade klasser en fascination för mystik, det ockulta och allt övernaturligt – från bordsvändning, hypnotism och kiromanti till Rosicrucianism, spådomar, telepati och teosofi. Hypnotism var mer populärt i Ryssland än i Västeuropa i början av 1900-talet och var särskilt vanligt bland psykiatriker i Sankt Petersburg. Den mest kända psykiatrikerhypnotisören på den tiden var Vladimir Bekhterev, som använde hypnos som en del av sin vetenskap om ”psykoneurologi”. Fascinationen för det ockulta spreds och sträckte sig långt bortom Rysslands konstnärer och intellektuella och djupt in i medelklassen.

Hur och varför växte denna besatthet av det ockulta bland ryska aristokrater?

De mest utbildade ryssarna började vända sig bort från 1800-talets materialistiska positivism och tillbaka till kyrkan och andra former av spiritualism, i vad som kan kallas en sann religiös renässans. Många försökte återuppliva det som uppfattades som en inskränkt, byråkratisk och andligt död officiell rysk-ortodox kyrka, för att fylla den med en förnyad känsla av mystik, värme och liv. Andra förkastade kyrkan helt och hållet för nya former av andliga erfarenheter som lovade ännu starkare möten med det heliga.

Hjälpte denna religiösa renässans Rasputin att få inflytande över tsarfamiljen?

Denna religiösa renässans är avgörande för att förstå Rasputins uppgång. Å ena sidan återspeglar hans biografi detta ögonblick i rysk historia. Han själv fick någon form av djup religiös upplevelse i tjugoårsåldern och lämnade sitt hem i Sibirien för att bli vad ryssarna kallar en strannik, en helig pilgrim. I åratal vandrade han i trasor och ofta i fotboja, tvärs över imperiet till olika heliga platser och heliga män på jakt efter andlig upplysning. Detta var hans universitet och med tiden blev han känd för sin breda kunskap om heliga skrifter och insikter i människans natur och den kristna läran. I Sankt Petersburg omfamnades han av mäktiga biskopar och medlemmar av Romanov-familjen som en karismatisk bonde med en brinnande glöd för den sanna ortodoxa tron. Det var de som introducerade Rasputin till Nicholas och Alexandra och banade vägen till tronen.

Var Rasputin så mystisk som allmänheten uppfattade honom eller var hans mål mer politiska?

Från början av sitt förhållande till Nikolaj och Alexandra erbjöd Rasputin inte bara religiösa läror, utan också politiskt råd. Första gången de träffades var under revolutionen 1905 och Rasputin instruerade tsaren att stå fast vid sitt beslut och inte ge vika för kraven på politisk förändring. Sommaren 1914 skrev Rasputin ett anmärkningsvärt brev till Nikolaj och bad honom ignorera krigshetsarnas röster och motstå frestelsen att gå ut i krig. I apokalyptiska termer skrev Rasputin att han förutsåg ”förstörelse” och ”sorg utan slut”. Nikolaj tog förstås inte hänsyn till dessa profetiska råd. I slutet av 1916, inte långt före mordet på Rasputin, bad han Nikolaj göra något åt existensminimumet i huvudstaden. Han berättade för tsaren att folket var hungriga och att deras ilska växte. Ingenting gjordes åt detta och snart skulle samma personer starta ett uppror som skulle leda till att Romanovs 300-åriga dynasti föll.