Det blodiga slutet på en dynasti

Nikolaj II var aldrig en naturlig regent. Han hade inte blivit förberedd på att regera – fadern var 40 år och trodde att han hade många år kvar när han dog. Han hade fel och Nikolaj blev tsar 26 år gammal – ung, naiv och illa förberedd. Detta var början på en regeringsperiod med dåliga beslut, misstag och oförmåga att se klarhet i situationer och åsikter. Efter revolutionen 1905 lovade Nikolaj att lyssna på folkets krav på grundläggande medborgerliga friheter, men på grund av sin starka tro på tsarernas gudomliga rättigheter blev det inget av dessa löften.

Efter att ha styrt landet till katastrofala och kostsamma krig försämrades förhållandena i Ryssland. Maten var knapp, tiotusentals soldater dog och nederlag efter nederlag förstörde folkets förtroende för sin ledare. Priserna sköt i höjden och landet var fullt av upplopp. Nationen var besviken på regimen som inte tycktes bry sig om folkets välfärd. Revolutionen var oundviklig.

Nikolaj beordrade att man skulle ta itu med demonstranterna och omkring 200 medborgare sköts till döds på gatan. Så småningom gick arméns garnison i Petrograd, den äldsta och mest lojala regementet, med i kampen mot regeringen. Nikolaj hade inget annat val än att abdikera från tronen, 48 år gammal.

Nikolaj och hans familj blev snabbt landsförvisade och fängslade. De var tvungna att leva på ransoner från soldaterna, omedvetna om sitt slutliga öde. Man trodde att tsaren så småningom skulle ställas inför rätta men händelserna den 17 juli 1918 förändrade allt. Det finns många motstridiga redogörelser, men man antar att familjen väcktes tidigt på morgonen och leddes ner till ett källarrum, vilket gav ett sken av säkerhet.

När de samlades i rummet anlände också en exekutionspluton på sju kommunistiska soldater. Nikolaj hann bara sluddra ”Vad? Vad?” innan han sköts till döds. Endast de unga barnen överlevde det första kulregnet, skyddade av sina smyckade klänningar. De blev dock snart skjutna i huvudet på nära håll. Det var inte bara familjen som eliminerades, utan också tsardömet i Ryssland. Folket trodde att de kunde styra bättre själva än att förlita sig på aristokratin. Men de upptäckte senare att vanliga män kan vara lika hemska som tsarer.

När Nikolaj II abdikerade från tronen slutade tsardömets historia, som hade varat ända sedan Ivan Den Förskräcklige.