F1 SPYGATE

På några korta månader gick 2007 från att vara en av de mest spännande Formel 1-säsongerna på flera år till att bli en av de mest skamliga i sportens historia.

Hur den snabba sporten drog skam över sig under ett av dess bästa år.

Cykling har Lance Armstrongs dopningsprogram, cricket har uppgjorda matcher och Formel 1 har Spygateaffären – som nästan tvingade ner ett av sportens mest ikoniska lag på knä. F1-säsongen 2007 såg redan ut att bli spännande, inte minst i Mclaren-stallet. Fernando Alonso, världsmästare de senaste två åren, hade genomfört en chockflytt från Renault till det Wokingbaserade laget. Mclaren försökte också locka till sig rookien Lewis Hamilton, en brittisk förare känd för sin aggressiva körstil och sitt självförtroende. Mclaren förväntade sig stordåd, de hade inte vunnit ett Constructors Championship sedan 1998 och hoppades desperat på att kombinationen av ungdom och erfarenhet skulle vara den rätta. Vad de inte förväntade sig var att avsluta säsongen utan en enda poäng med ett lag splittrat av förräderi och spionage.

Det första som hände skedde i grannstallet hos Mclarens största rival, Ferrari. Några månader tidigare hade det italienska laget bekräftat att chefsmekanikern Nigel Stepney skulle flyttas till en roll som performance director och skulle inte längre delta i tävlingar med laget. Detta skedde bara några veckor efter att han offentligt hade klagat på att han kände att han blev kvävd i sin karriär. Stepney hade varit en del av de enorma framgångarna i slutet på 1990-talet och början på 2000-talet med Michael Schumacher. Nu ville han avancera och han hade inte varit nöjd med Ross Brawns avgång, en inflytelserik teknisk regissör. Ferrari skyfflade snart Stepney åt sidan.

Fyra månader senare, i juni 2007, slog den italienska polisen till i Stepneys hus i norra Italien, inte långt från lagets Fiorano-bas. En brottsutredning pågick och det såg ut som att drömlaget Ferrari höll på att falla sönder och att Mclaren skulle ta hem titeln. Men då knackade det på dörren i England och Mclaren-ingenjörens Mike Coughlans hem.

Coughlan hade arbetat med Stepney i Lotus på 1980-talet, men lämnade laget 1990 och gick med i Arrows innan han började hos Mclaren 2002. Fem år senare blev hans hus genomsökt. Samma dag bekräftade Ferrari Stepneys uppsägning och att en Mclaren-ingenjör var inblandad i debaclet, en som senare identifierades som Coughlan. De letade efter dokument som de trodde Coughlan kan ha fått av Stepney, inklusive deras 780-sidiga ”tekniska bibel”. Historien blev ett av de största fallen av spionage i modern sporthistoria.

Den skoningslösa Mclaren-chefen Ron Dennis hade litat på Coughlan när han, under Australiens Grand Prix i början av 2007, erbjöd information om Ferraris tankningsstrategi för att integrera sig med ett lag där han sa att han kände sig ”oälskad”. Dennis avfärdade detta som depårykten. Men e-postmeddelanden mellan Mclarens testförare Pedro de la Rosa och Alonso skulle senare avslöja att förarna visste hur bra Coughlans information var – för han hade en mullvad hos Ferrari. Hans existens var hemlig tills en kvinna, Coughlans fru, gick in i Gary Monteiths kopieringsbutik och bad honom överföra ett massivt dokument till en datorskiva. Monteiths var en ivrig Ferrarisupporter och avslöjade detta för laget, som gick till polisen.

Anklagelserna utlöste misstänksamhet och

sportens påtryckare, främst Fia-presidenten Max Mosley och F1 överchefen Bernie Ecclestone, fick panik medan lagen försökte avskärma sig från händelsen. Mclaren gjorde ett uttalande om att Coughlan hade agerat ensam, utan lagets vetskap. Lagchefen Dennis ringde till och med sin motsvarighet hos Ferrari, Jean Todt, för att försäkra honom om att det inte var något institutionellt skurkstreck på gång. Todt var övertygad om att papperskopian, som Coughlan sa att han brände efter att den digitaliserades, fanns i Mclaren-stallet.

Det var en ovälkommen störning under en de bästa säsongerna på flera år. Fram till den första polisräden hade de första åtta tävlingsvinsterna fördelats jämnt mellan Ferraris Kimi Räikkönen och Felipe Massa, Alonso och Hamilton. Mclarenparet höll på att utveckla en häftig rivalitet. Ecclestone hade gjort F1 till ett lukrativt och glamoröst varumärke med enastående global tv-täckning. Han visste vilken skada det kunde göra om sporten tvättade sin byk offentligt. Men han och Mosley kom motvilligt överens om att genomföra en Fia-utredning – det här gick inte att sopa under mattan.

Vid rättegången i Paris i juli presenterade Mclaren framför World Motor Sports Council (WMSC) en rapport från en advokat som hade genomfört en 24-timmars undersökning av laget. Undersökningen höll med Dennis om att Coughlan var en skurk som agerat ensam och att laget varken samarbetat med honom eller haft kunskap om det som pågick. Honda-chefen Nick Fry avslöjade sedan deras motiv: både Stepney och Coughlan sökte jobb hos honom och använde Ferrari-informationen till sin fördel. WMSC höll med och frikände Mclaren. Ecclestone och Mosley erkände privat att de inte var imponerade av försvaret och Mosley var också tvungen att utstå en telefonutskällning på 30 minuter från Fiats ordförande, Sergio Marchionne – senare vd för Ferrari – som hävdade att minst fyra Mclaren-chefer hade sett dokumentet. Men varken FIA, WMSC eller Ferrari kunde bevisa att Mclaren gjort fel och laget verkade ha blivit förskonat från en potentiell katastrof.

Men den hårda kampen på banan om mästerskapstiteln skulle visa sig bli deras undergång. Alonso hade flyttat till Mclaren främst av ekonomiska skäl men var fortfarande fast besluten att vinna sitt tredje världsmästerskap på rad. Spanjoren kände att Mclaren-chefen Dennis gynnade sin protégé, Hamilton, och berättade för sin chef, Flavio Briatore, att han ville förhandla fram en avgång från laget. Som förhandlingsmedel var Alonso villig att använda e-postmeddelandena mellan sig själv och en Mclaren-ingenjör som bevisade lagets skuld. Han visste att han satt på bevis som skulle öppna Fia-utredningen igen och var redo att använda det. Briatore berättade för Ecclestone, som i sin tur berättade för Mosley, men affären förblev privat – för tillfället iallafall. I Ungern väntade Alonso i depån så att Hamilton inte kunde fullfölja sitt kvalvarv innan den rutiga flaggan. Hans beslutsamhet att vinna var ohämmad.

Hans handlingar gjorde Dennis rasande, som sprang över till Alonsos tränare för att släppa ut sitt raseri. Nästa morgon, bara timmar före tävlingen, gick den spanska chauffören in i ett möte med sin teamchef och verkställande direktör Martin Whitmarsh. Alonso hotade att offentliggöra en serie med e-postmeddelanden som visade att ledningen visste om att Stepney läckte. Efter att Alonso gått försökte Dennis föregå honom genom att ringa Mosley och hävda att han hade blivit utpressad och att han först sett meddelandena i Ungern. Men Fia-chefen trodde att Dennis känt till dem mycket längre än han sa. WMSC kallades till en utfrågning i september och när Mosley erbjöd amnesti till alla förare som hade information om “Spygate” skickade Alonso honom datorn med konversationerna. Tärningen var kastad.

Ecclestone sa åt Dennis att erkänna. Mosley trodde emellertid att Dennis ljög för att skydda mörkläggningen. När fallet togs upp framför rådet förblev hans åsikt densamma. Resten av rådet enades enhälligt och Mosley ville stänga av Mclaren från F1 i två år. Men Ecclestone, som kände att beslutet skulle avlägsna Ferraris enda riktiga konkurrent och dämpa intresset för själva sporten, fick till en kompromiss. Böterna var fortfarande 100 miljoner dollar (motsvarande 850 miljoner kronor) och Mclaren blev av med sina mästerskapspoäng för 2007. Det var ett dubbelt bakslag, de ledde med 23 punkter i titelloppet efter att ha slagit Ferrari på deras hemmabana i Monza.

Dennis var förbannad. Han tyckte det var extremt orättvist och att Mosley hade fört en personlig attack mot honom, medan bötesnivån verkade grovt oproportionerlig. Men så småningom erkände Mclaren att ”Ferrari-informationen var mer utspridd inom Mclaren än vad som tidigare kommunicerats”.

Mclaren och Ferrari försökte visa upp en enad front för världen. Mclaren erbjöd sig att betala vissa utgifter, medan italienarna sa att det kommer att gå till välgörenhet. Men saken var fortfarande inte avslutad. Åtalen mot de mest seniora hos Mclaren, inklusive Coughlan, las ner. Stepney förhandlade fram en uppgörelse och dömdes till 20 månader i fängelse och böter på 500 pund (motsvarande 5 300 kronor). Tack vara Italiens rättssystem behövde han aldrig sitta i fängelset. Han fortsatte att arbeta inom motorsport men dog tragiskt i en bilolycka vid 55 års ålder.

”[Alonso] satt på bevis som skulle öppna Fia-utredningen igen och var redo att använda det.”