’’DET AR DE STORA MATCHERNA MAN VILL SPELA’’
Säsongens nyförvärv: Sundström flyttar hem
GÖTEBORG. När Frölunda vann SM-guld 2016 utsågs han till slutspelets VIP.
Efter två skadefyllda säsonger i Ryssland och Kina är Frölundas Johan Sundström nu tillbaka på hemmaplan.
En stjärna till i ett lag som redan i fjol vann både SM-guld och CHL.
– Förväntningarna är desamma i år. Vi vill vinna allt vi ställer upp i, säger han.
Klockan är kvart i åtta på morgonen när Johan Sundström släntrar in i Frölundaborg. En inte helt vanlig tid för en intervju, men med en dag som är fulltecknad med olika träningsmoment gäller det att vara morgonpigg.
– Jag kommer hit vid åttasnåret varje morgon. Det är lagsamling klockan nio, men ofta har jag grejer jag vill göra innan. Som att vara i gymmet och förbereda mig, säger han.
Klockan nio drar de gemensamma aktiviteterna i gång med samling, följt av träning på is, videogenomgång, ny träning på is, lunch, och sen en eftermiddag som är mer individanpassad, men ändå full av träning.
– Här inne körs det, och det körs länge. Det är ett koncept som vi tror ska förbereda oss på bästa sätt. Nu tycker jag inte att det är konstigt, vi har gjort det i många år så det blir en livsstil.
”SLUTSPEL I GÖTEBORG ÄR NÅT SPECIELLT – DET ÄR JU DE STORA MATCHERNA MAN VILL SPELA”
Han har inte glömt sina rutiner, trots att han varit borta i två år. Och träna kan han. Det har dock varit värre med matchandet. Efter att ha vunnit SM-guld med Frölunda 2016 och sen gjort ny succé säsongen därpå (12 mål, 26 assist) gick färden vidare till KHL. Men en skada satte stopp för det mesta av spelet den första säsongen i Avangard Omsk. Efter bara tolv matcher bar det av till kinesiska KHL-klubben Kunlun Red Star, men där hann han bara med 26 matcher innan en ny skada satte stopp. Väl tillbaka hade Kunlun redan missat slutspelet och säsongen var över.
”Otroligt taskig tajmning”
Sundström kan inte hålla tillbaka ett smått uppgivet leende när han pratar om de två åren.
– Vad ska jag säga? Det var en otroligt taskig tajmning. Jag gick igenom två fulla försäsonger i KHL, träningsläger, turneringar, men sen har det bränt till i serien och jag har missat mycket. Det är klart att det har varit tufft mentalt. Jag vill ju spela hockey, det var därför jag var där. Jag ville ju visa att jag var där av en anledning.
Efter 38 matcher på två säsonger valde Sundström i somras att flytta hem till Göteborg och Frölunda igen. Klubben där han växte upp, klubben som definitivt ligger honom varmast om hjärtat. Och supportrarnas förväntningar på honom är enorma. Ändå finns det en osäkerhet kring hur bra han faktiskt är numera.
Känner du att du vet exakt vilken nivå du håller, eller delar du vår känsla?
– Nej, jag är inte osäker. Och utåt sett kommer det alltid att vara förväntningar på mig, men jag är väldigt trygg i mig själv. Jag har gått igenom två år i Ryssland – det har absolut varit lite hackigt, men jag tycker att jag har lärt mig mycket som person och kunnat hantera det på ett bra sätt.
Hur tacklar du folks förväntningar?
– Jag tycker det är kul att människor bryr sig, att de har koll på mig. Att de har höga förväntningar ser jag bara en som rolig utmaning.
Men är du en bättre hockeyspelare i dag än när du lämnade Frölunda?
– Ja, det tycker jag. Framför allt mentalt har jag mognat och blivit äldre. Jag har tagit med mig livserfarenheter och på isen har jag fått med mig ett annat spel också från KHL.
Med Johan Sundström tillbaka i klubben får Frölunda inte bara en rejält sportslig boost. Centern symboliserar också något mer. Under ordförande Mats Grauers och tränare Roger Rönnbergs ledning har Frölunda byggt upp en kärngrupp av spelare med lokal förankring och/eller många år i föreningen. Detta för att föra klubbens anda vidare. Det har gett resultat, både sportsligt och ekonomiskt, med två SM-guld och tre CHL-titlar de senaste åren. Med Sundström i klubben täcker Frölunda dessutom upp för den dag då Joel Lundqvist väljer att hänga upp skridskorna på kroken för sista gången.
För han är i klubben för att stanna. Fyraårskontraktet är påskrivet och några planer på en ny vända utomlands finns inte.
– Jag är inställd på att spela fyra år här, det är det längsta kontrakt jag har skrivit i mitt liv och det märks att föreningen verkligen tror på mig. Det har blivit förändringar i sättet som föreningen tänker. Det är mer långsiktigt, ett kontinuerligt tänk på spelarna och ledarna som de tror på.
Plötsligt sitter han där …
I rollen som kärnspelare ingår det också att lotsa in framtidens spelare i föreningen. Något som Sundström gjort redan sen unga år. Han har haft en fin vänskap med supertalangen Lucas Raymond ända sedan han själv tog sig in i A-laget, och Raymond säger att det känns ”overkligt att de nu spelar tillsammans”.
Sundström skrattar:
– Jag lärde känna hela familjen Raymond på ett bra sätt, vi spelade ihop på gatan, jag gav bröderna lite tips. De var på väg upp i Frölunda båda två då. Sen försvann jag till Ryssland i två år, och så sitter han plötsligt där i omklädningsrummet! Det har gått jättesnabbt. Det känns inte så länge sen som vi satt där hemma på gården och han var en liten kille med krulligt hår. Jag är inte förvånad, men … Det går fort.
Två otursförföljda år är nu till ända. Sundström har direkt under försäsongen gått in och visat att han vill ha en viktig roll i laget. Nu gäller det bara att hålla sig skadefri.
– Jag är inte alls rädd för att bli skadad igen, jag kan inte tänka så. Det är en del av sporten, det är närkamper varje dag, varje träning. Så jag förbereder mig på samma sätt som jag gjort i alla år, det är det som tagit mig hit. Det är tillfälligheter som gjort att jag blivit skadad. Så jag lutar mig framåt, tränar så hårt jag kan och förbereder mig för matcherna.
Vad är det du speciellt ser fram emot nu? Det som hållit dig uppe under rehabträningen i Kina?
– Slutspel är något speciellt. Jag satt och kollade matcherna på tv där i fjol, och även tidigare år. Slutspel i Göteborg, det är något speciellt. Det är toppen av isberget. Men sen även resan i CHL, att gå steg för steg där. Jag såg finalen på tv och njöt av inramningen i Scandinavium. Det är ju de stora matcherna man vill spela, i det laget man bryr sig om mest. Och för mig är det Frölunda.