RÄKNA MED ATT DET BLIR KVAL IGEN, LEKSAND

Det är femte gången Leksand går upp sedan de åkte ur SHL första gången 2000/2001.

Fram till dess hade de aldrig flyttats ner sedan starten 1975/1976.

Men resten är historia.

Sedan millennieskiftet stort sett varje säsong har slutat i någon form av nervpåfrestande kval och enda undantagen är de två gånger Leksand lyckats hålla sig kvar i högsta serien mer än en säsong.

Det har varit rena jojoeffekten.

Det gör det till en mardröm att tippa hur det ska sluta för det här gänget.

Det finns få fans i hela sportvärlden som åkt sådan bergochdalbana som Leksandssupportrarna.

Ingen värld har varit så svart eller vit. Det är antingen himmel eller helvete och inget däremellan.

Leksands återtåg blev lika dramatiskt den här gången som den förra och lika svårförklarligt mirakulös.

Tänk om sportchefen Thomas Johansson hållit fast vid sin vägran att sparka tränaren Leif Carlsson i vintras? Det var först efter en mediastorm och styrelsens ingripande som Roger Melin, 63, gjorde comeback och än en gång blev hjälte. Nu har han plockat in sin gamla parhäst Gunnar Persson, 60. Rutinen går det inte att klaga på hos SHL:s äldsta tränarpar.

De basar dessutom över ett lag med SHL:s högsta medelålder.

De tre tyngsta nyförvärven, backarna Johan Fransson, 34, och Jonas Ahnelöv, 31, och forwarden Patrik Zackrisson, 32, hjälper till att dra upp snittet. Fransson och Zackrisson på långa fyraårskontrakt dessutom. Det vill till att de håller och har hungern kvar. Då kan Leksand hänga kvar.

Men jag tror det kommer att krävas ett lyckosamt kval till i så fall.

Jag har svårt att se att masarna ska ha några andra gäng än Oskarshamn bakom sig i tabellen en säsong då resten av lagen ser oförskämt bra ut.

Leksand är tillbaka i SHL.

Men är de där för att stanna den här gången?

Det är den stora frågan för en klubb som har ett oslagbart rekord i att kvalspela.