DÖDENS KONVOJ

Den nors­ke kap­te­nen Lars Grot­næss vi­sa­de hjälte­mod i mö­tet med Ad­mi­ral Hip­per – ett av Hit­lers stål­mons­ter.

Sjökrig - - Innehåll - PER ERIK OL­SEN

Den 30 ja­nu­a­ri 1941 läm­na­de konvoj SLS 64 Fre­e­town, hu­vud­sta­den i Si­er­ra Le­o­ne, och ång­a­de lugnt norrut mot sitt mål – Stor­bri­tan­ni­en. Kon­vo­jen be­stod av 19 far­tyg från oli­ka al­li­e­ra­de och ne­utra­la na­tio­ner där tre av far­ty­gen, MS Bor­gestad, DS Bur och MT Va­rang­berg, var nors­ka. Kon­voj­le­da­re var MS Bor­gestad med den er­far­ne kap­te­nen Lars Grot­næss om­bord. De förs­ta el­va da­gar­na gick allt en­ligt plan, men den tolf­te dök ett av Hit­lers stål­mons­ter upp vid ho­ri­son­ten.

Sla­get om At­lan­ten ha­de ra­sat i gott och väl över ett år och den nors­ka han­dels­flot­tan var ut­spridd över sto­ra de­lar av värl­den. Över 1 000 nors­ka far­tyg or­ga­ni­se­ra­des in i det nors­ka stats­re­de­ri­et Nortras­hip och sat­tes i frakt­fart för de al­li­e­ra­de. Den förs­ta och vik­ti­gas­te upp­gif­ten var att för­se Stor­bri­tan­ni­en med ol­ja, bräns­le och nöd­vän­di­ga för­nö­den­he­ter. Ute på At­lan­ten här­ja­de de tys­ka ubå­tar­na un­der led­ning av amiral Karl Dö­nitz. Det förs­ta al­li­e­ra­de far­ty­get som sänk­tes tor­pe­de­ra­des re­dan den 3 sep­tem­ber 1939. Ba­ra tim­mar ef­ter att Eng­land och Frank­ri­ke för­kla­ra­de Tyskland krig smög den 26 år gam­le tys­ke ubåts­kap­te­nen Ka­pi­tän­leut­nant Fritz Ju­li­us Lemp sin U-30 nä­ra in­på SS Athe­nia och sänk­te hen­ne med två tor­pe­der. Det var illa­vars­lan­de för de al­li­e­ra­de när de in­såg att de nu ha­de ett nytt ubåts­krig att ut­käm­pa i det enor­ma havs­om­rå­det mel­lan Stor­bri­tan­ni­en och Ame­ri­ka. Fle­ra av de brit­tis­ka of­fi­ce­rar­na i amiralitetet kom väl ihåg hur de tys­ka ubå­tar­na näs­tan lyc­kats tvinga brit­ter­na på knä un­der förs­ta världskriget, och nu var det dags igen.

Från 1939 och fram till bör­jan av 1941 sänk­tes fle­ra hund­ra al­li­e­ra­de far­tyg, varav 121 var nors­ka. Fle­ra tu­sen al­li­e­ra­de sjömän om­kom. In­sat­ser­na mot de tys­ka ubå­tar­na in­ten­si­fi­e­ra­des, men 1940 och 1941 såg det fort­fa­ran­de ut som om ubå­tar­na ha­de över­ta­get. Nu var det in­te ba­ra ubåtar Hit­ler skic­ka­de ut på ha­vet för att stop­pa för­nö­den­he­ter­na till sin är­ke­fi­en­de i väst. Luft­waf­fe skic­ka­de si­na re­kog­no­se­rings- och bomb­flyg­plan för lång di­stans, Con­dor FW 200, ef­ter kon­vo­jer­na. De här flyg­pla­nen kun­de an­fal­la kon­vo­jer­na di­rekt med ma­sking­e­vär och bom­ber och ock­så rap­por­te­ra om po­si­tio­ner och vil­ken rikt­ning kon­vo­jer­na ha­de. Förutom ubåtar och flyg seg­la­de de sto­ra slag­skep­pen och krys­sar­na i amiral Ra­e­ders Kri­egs­ma­ri­ne ut för att sän­ka al­li­e­ra­de han­dels­far­tyg. De här enor­ma stål­ko­los­ser­na smet ut på At­lan­ten

via Nor­ge och tog rut­ten norr om Is­land, ge­nom Dan­markssun­det och ut på öp­pet hav. Den brit­tis­ka och ka­na­den­sis­ka ma­ri­nen gjor­de allt de kun­de för att hit­ta far­ty­gen men det var ett svårt jobb. Of­ta upp­täck­tes de av re­na till­fäl­lig­he­ter el­ler så fick de tips från den nors­ka mot­stånds­rö­rel­sens ra­di­osta­tio­ner längs kus­ten om att de nu var på väg ut.

Ett av de här stål­monst­ren var den su­per­mo­der­na krys­sa­ren Ad­mi­ral Hip­per, sys­ter­far­ty­get till Blücher som möt­te sitt öde när övers­te Erik­sen, fort­chef på fäst­ning­en Oscars­borg, sänk­te hen­ne med si­na Krupp­ka­no­ner och tor­pe­der ti­digt på mor­go­nen den 9 april 1940 i Drø­baksun­det.

Ad­mi­ral Hip­per stod re­do och klar för tjänst när kri­get bröt ut i sep­tem­ber 1939. Hon var med som marinstöd un­der an­fal­let mot Po­len och del­tog se­na­re un­der Ope­ra­tion Weserübung, an­fal­let mot Nor­ge. Hon gick in och land­sat­te tys­ka sol­da­ter i Trond­heim den 9 april ef­ter en kort strid med kust­for­tet på Hysnes. Hon slapp oskadd un­dan det mö­tet, men var re­dan ska­dad ef­ter strid med den brit­tis­ka ja­ga­ren HMS Glowworm väst­nord­väst om Trond­heim den 8 april då hon fått en 40 me­ter lång re­va i styr­bords si­da se­dan ja­ga­ren kört in i hen­ne i stri­dens het­ta. Ef­ter att ha land­satt sol­da­ter­na i Trond­heim mås­te hon där­för till­ba­ka till Tyskland för re­pa­ra­tion. I no­vem­ber 1940 gick hon ut på At­lan­ten igen, på en ny jakt ef­ter al­li­e­ra­de han­dels­far­tyg. Här spå­ra­de hon den 24 de­cem­ber upp en stor konvoj på 20 trupp­trans­port­far­tyg skyd­da­de av en stark eskort. Hip­per var in­te med­ve­ten om eskor­ten och gick till an­fall. Hon fick in skott på far­ty­get Em­pi­re Troo­per och or­sa­ka­de sto­ra ska­dor. Då an­föll eskor­ten hen­ne och det blev en hård eld­strid mel­lan Hip­per och den brit­tis­ka krys­sa­ren HMS Ber­wick, som fick in ett skott i bo­gen på Hip­per. Ber­wick ska­da­des själv svårt. Det kap­te­nen på Ad­mi­ral Hip­per fruk­ta­de mest var de brit­tis­ka ja­gar­nas tor­pe­der, och han av­bröt stri­den och drog sig till­ba­ka. Bräns­le­lag­ret bör­ja­de bli lågt och han mås­te så snabbt som möj­ligt till­ba­ka till Brest. På vägen hem sänk­te hon det al­li­e­ra­de han­dels­far­ty­get Jum­na. Ing­en över­lev­de sänkningen ef­tersom Ad­mi­ral Hip­pers kap­ten, Wil­helm Mei­sel, in­te vill stan­na för att ploc­ka upp någ­ra av de skepps­brut­na på grund av bris­ten på driv­me­del.

I bör­jan av 1941 gavs en or­der om att slag­skep­pen Scharn­horst, Gnei­se­nau och Ad­mi­ral Hip­per skul­le ut på en ny At­lant­jakt. Gnei­se­nau ha­de ska­dats i en storm ut­an­för Nor­ge och mås­te re­pa­re­ras och blev där­för lig­gan­de på verk­sta­den. Scharn­horst hölls kvar för att föl­ja med Gnei­se­nau se­na­re när hon var klar. Ad­mi­ral Hip­per skic­ka­des där­för ut på egen hand och gick till sjöss den 1 feb­ru­a­ri. Hon la­de ut från Brest med en nä­reskort be­stå­en­de av jagare och tor­ped­bå­tar förutom Con­dor-flyg. Hen­nes or­der löd som föl­jer:

An­fall fi­ent­li­ga han­dels­far­tyg i Nor­dat­lan­ten, norr om 30 gra­der norr.

Fi­ent­li­ga dis­po­si­tio­ner: Det är myc­ket san­no­likt att brit­tis­ka sjö­strids­kraf­ter av stor­lek från jagare och stör­re far­tyg är i om­rå­det. För att und­vi­ka ska­da på far­tyg och man­skap får ni in­te in­le­da stri­der med över­lägs­na al­li­e­ra­de flott­styr­kor. Upp­dra­get går ut på att sän­ka så myc­ket al­li­e­rat

"AD­MI­RAL HIP­PER STOD RE­DO OCH KLAR FÖR TJÄNST NÄR KRI­GET BRÖT UT I SEP­TEM­BER 1939. HON VAR MED SOM MARINSTÖD UN­DER AN­FAL­LET MOT PO­LEN OCH DEL­TOG SE­NA­RE UN­DER OPE­RA­TION WESERÜBUNG, AN­FAL­LET MOT NOR­GE."

han­del­s­ton­nage som möj­ligt.

Stöd: Du kom­mer få stöd från vå­ra eg­na ubåtar och dess­utom av ita­li­ens­ka ubåtar i om­rå­det. Vå­ra ubåtar är sta­tio­ne­ra­de i Saint- Na­zai­re och de ita­li­ens­ka i Bor­deaux. Vi vill upp­märk­sam­ma dig på att de ita­li­ens­ka ubå­tar­na kan vårt an­rops­sy­stem och är lätt igen­känn­ba­ra ge­nom att de har ett stör­re torn än vå­ra tys­ka ubåtar och kan på­min­na mer om en li­ten patrull­båt när de går upp till yt­po­si­tion.

Vå­ra tys­ka ubåtar kom­mer ge dig vä­der­rap­por­ter och po­si­tions­an­gi­vel­ser för al­li­e­ra­de han­dels­kon­vo­jer. Dess­utom är ”fis­ke­bå­ten” Sach­sen­wald i om­rå­det mel­lan 48–53 gra­der N och 18–35 gra­der V.

Nä­reskort­stöd ges av befälhavaren för Es­kort­grup­pe West och ska föl­ja Hip­per så långt de kan till­ba­ka till Wis­sant fö­re mid­natt. Ad­mi­ral Hip­per ska sty­ra syd el­ler syd­ost till 46 gra­der N och seg­la ut på öp­pet far­vat­ten i At­lan­ten. Hon ska gå till om­rå­det väs­ter om Kap Fi­nis­ter­re och hind­ra al­li­e­ra­de han­dels­far­tyg från att kom­ma in till Eng­land sö­der­i­från.

Luft­waf­fes FW-200 Con­dor-plan och and­ra lång­di­stans­plan skul­le ge re­kog­no­se­rings­stöd och flyg­för­svars­stöd un­der ope­ra­tio­nen in­om flyg­pla­nens ope­ra­tions­om­rå­de.

Förs­ta mö­te­s­punk­ten, 34 N 47 V, har kod­namn Ger­da. Ad­mi­ral Hip­per ska gå till den av­ta­la­de punk­ten ut­an att ha kon­takt med fi­en­dens styr­kor. Här ska hon mö­ta tank­far­ty­get Spichern för på­fyll­ning.

Ope­ra­tio­nen in­leds

Från den 4 till 10 ja­nu­a­ri seg­la­de Hip­per tillsammans med tank­far­ty­get Spichern i när­he­ten av Azo­rer­na in­nan hon fick or­der om att ge­nom­fö­ra ope­ra­tio­ner­na mot de al­li­e­ra­de han­dels­far­ty­gen i om­rå­det mel­lan Azo­rer­na och Gi­bral­tar. Kloc­kan 14 den 11 feb­ru­a­ri tog hon den lil­la brit­tis­ka frakt­bå­ten Ice­land och sänk­te hen­ne. Samma dag kloc­kan 15.37 fick Mei­sel or­der om att kon­vo­jen HG 53 var på väg mot Gi­bral­tar. Mei­sel ha­de fått ve­ta

av kap­te­nen på Ice­land att den här kon­vo­jen es­kor­te­ra­des av två brit­tis­ka jagare.

Strax ef­ter kloc­kan 6 på mor­go­nen den 12 feb­ru­a­ri upp­täck­te Ad­mi­ral Hip­pers man­skap en konvoj. Al­la trod­de till att bör­ja med att det hand­la­de om HG 53 men det vi­sa­de sig va­ra SLS 64, som be­stod av 19 far­tyg på väg från Fre­e­town till Eng­land med mo­tor­far­ty­get Bor­gestad som kon­voj­le­da­re. Kon­vo­jen var för­de­lad på fle­ra ko­lon­ner med någ­ra ef­ter­slänt­ra­re ett bra styc­ke bakom. Två av far­ty­gen som häng­de ef­ter var de nors­ka far­ty­gen DS Bur (från Ber­gen) och MT Va­rang­berg (från Oslo) me­dan de and­ra var Em­pi­re Ener­gy, Nail­sea Lass och Kal­li­o­pi.

MS Bor­gestad

1924–25 in­led­de far­tygs­re­de­ri­et Bor­gestad i nors­ka Pors­grunn en stor och om­fat­tan­de för­ny­el­se av sin flot­ta. Det skul­le nu sat­sas på mo­tor­far­tyg. Fle­ra av re­de­ri­ets nya far­tyg bygg­des på det sto­ra och mo­der­na skepps­var­vet Bur­mes­ter & Wai­ne i Kö­pen­hamn. Re­de­ri­ets förs­ta mo­tor­far­tyg upp­kal­la­des ef­ter re­de­ri­et och var ett last­far­tyg på 6 750 ton död­vikt. Far­ty­get kos­ta­de 2,7 mil­jo­ner kro­nor men seg­la­de mest i USA un­der de förs­ta åren och tjä­na­de bra med peng­ar. Drift­sö­ver­skot­tet det förs­ta året rap­por­te­ras till 151 620 kro­nor. Las­ten var hu­vud­sak­li­gen korn, malm, trä och ka­i­nit.

Då kri­get bröt ut blev MS Bor­gestad, som al­la and­ra nors­ka han­dels­far­tyg, in­för­li­vat i Nortras­hip. Mot slu­tet av 1940 var kap­ten Lars Grot­næss fö­ra­re av far­ty­get. På väg från Ös­tern låg de en kort stund i Port Eli­za­beth i Syd­af­ri­ka och fick där en 4-tums­ka­non på­mon­te­rad på ak­ter­däck. Ka­no­nen skul­le an­vän­das i själv­för­svar mot tys­ka ubåtar och mind­re far­tyg.

Den 30 ja­nu­a­ri 1941 gick MS Bor­gestad, las­tad med bo­mull, ut från Fre­e­town i Si­er­ra Le­o­ne som kon­voj­le­da­re för SLS 64. I kon­vo­jer­na fanns det 19 far­tyg. Som kon­voj­le­da­re (någ­ra käl­lor upp­ger att det in­te var Grot­næss som var ledare för kon­vo­jen ut­an i stäl­let kap­ten Mur­ray på det brit­tis­ka far­ty­get War­la­by) var det hans upp­gift att fram­för allt se till kon­vo­jens sä­ker­het. Det var ba­ra på hans or­der som kon­vo­jer­na kun­de änd­ra kurs el­ler spri­da ut sig om de blev an­fall­na.

Kon­vo­jen be­stod av: War­la­by (BR), Mar­got (BR), Sh­rews­bu­ry (BR), Ear­la­by (BR), Bor­gestad (NO), Em­pi­re Ener­gy (BR), Clu­ne­park (BR), Blai­rat­holl (BR), Nail­sea Lass (BR), Bur (NO), An­na Ma­zara­ki (GR), Per­seus (BR), Vol­tur­no (BR), Va­rang­berg (NO), Lor­nas­ton (BR), Po­lyk­tor (GR), Oswestry Grange (BR), Kal­li­o­pi (BR) och Der­ry­na­ne (BR) (Br=brit­tiskt, Gr=gre­kiskt och No=norskt).

Kon­vo­jen ång­a­de sak­ta och lugnt norrut mot sitt mål i Eng­land. Det he­la för­sig­gick i lugn och ro till och med den 11 feb­ru­a­ri. Ti­digt på mor­go­nen den 12 feb­ru­a­ri upp­täck­te det främs­ta far­ty­get i kon­vo­jen, Mar­got, ett stort krigs­far­tyg vid ho­ri­son­ten. Man hop­pa­des na­tur­ligt nog att det här skul­le va­ra ett av den brit­tis­ka ma­ri­nens slag­skepp. Konvoj SLS 64 gick ut­an eskort och ha­de ba­ra sig själv att li­ta till. Dess po­si­tion var nu 37-12 N–21-20 V.

Be­vi­set för att det in­te var ett brit­tiskt slag­skepp fick de kloc­kan 06.18 då Ad­mi­ral Hip­per öpp­na­de eld på 2 500 me­ters av­stånd med sitt grövs­ta artilleri, ka­no­ner på 20,3 cm och dess­utom se­kun­där­ka­no­ner på 10,5 cm.

Om­bord på Ad­mi­ral Hip­per

Andre­ka­non­jä­ren på Hip­per, Kor­vet­ten­ka­pi­tän Bus­se, skrev i strids­rap­por­ten att de fick or­der om att be­skju­ta de närms­ta far­ty­gen i kon­vo­jen kloc­kan 06.10. Han de­la­de upp Flak­bat­te­ri­er­na (10,5 cm) i oli­ka grup­per så att de in­te al­la skul­le be­skju­ta samma mål. Om Flak­bat­te­ri­er­na upp­täck­te att de sköt på samma mål som hu­vud­bat­te­ri­er­na skul­le de by­ta mål. Hip­per seg­la­de upp och ner längs kon­vo­jen och av­fy­ra­de al­la si­na ka­no­ner – först på ba­bords si­da och se­dan i näs­ta om­gång på styr­bords si­da. Av­stån­det var mel­lan 5,5 och 2 kilo­me­ter till att bör­ja med men krymp­te till un­der 200 me­ter mot slu­tet av stri­den. Det sto­ra far­ty­get ha­de en for­mi­da­bel eld­kraft, och när må­let var ett lång­sam­gå­en­de han­dels­far­tyg som när­mast var helt oskyd­dat mås­te det slu­ta med mas­sa­ker. Bus­se kan rap­por­te­ra att al­la må­len träf­fa­des av minst två till fy­ra skott var. Kloc­kan 06.43 tog de en eld­pa­us och far­ty­get ha­de då av­fy­rat to­talt 760 run­dor med 10,5 cm-flak-am­mu­ni­tion, förutom 207 run­dor med 20,3 cm-gra­na­ter. Un­der 33 mi­nu­ters strid av­fy­ra­de de ock­så tolv tor­pe­der mot de för­svars­lö­sa far­ty­gen och an­mäl­de att tre far­tyg sjönk. Den sista tor­pe­den av­fy­ra­des kloc­kan 07.00 mot ett last­far­tyg som re­dan var träf­fat.

Al­la ka­no­ner­na om­bord ha­de or­der om att skju­ta i vat­ten­lin­jen på far­ty­gen för att få dem att sjun­ka så snabbt som möj­ligt. Mot de närms­ta far­ty­gen sköts det ock­så med 37 mm- och 20

mm-ma­skin­ka­no­ner för att slå ut manskapet på bryg­gan el­ler ka­non­man­ska­pen vid ka­no­ner­na, som någ­ra av han­dels­far­ty­gen var ut­rus­ta­de med.

Kloc­kan 06.43 gav Mei­sel som nämnts or­der om eld upp­hör för att in­te an­vän­da onö­dig am­mu­ni­tion på far­tyg som re­dan höll på att sjun­ka. Han styr­de Hip­per mot de kvar­va­ran­de han­dels­far­ty­gen och gav or­der om eld med en­kel­va­pen för att sän­ka de sista far­ty­gen i när­he­ten.

Mei­sel skrev i sin dag­bok: ”Hit­tills har vi sänkt tolv ång­bå­tar och ska­dat sex, en­dast två har slup­pit un­dan. Två el­ler tre av de sex lig­ger stil­la i vatt­net med osyn­li­ga ska­dor, an­ting­en med slagsi­da el­ler i brand. Ett av dem sjun­ker och vi kan se och vi an­tar att ett av de and­ra ock­så kom­mer sjun­ka. Min upp­skatt­ning är att 13 ång­a­re har sänkts, to­talt 78 000 ton … På grund av att det finns en stor risk att det dy­ker upp fi­ent­li­ga krigs­far­tyg kan jag in­te stan­na läng­re. Det skul­le ta fle­ra tim­mar att seg­la runt och ploc­ka upp al­la liv­bå­tar som är i vatt­net.” Mei­sel sig­na­le­ra­de där­för till Lor­nas­ton: ”Bär­ga man­skap!”

Bus­se be­rät­tar vi­da­re att någ­ra av han­dels­far­ty­gen i stri­dens het­ta kom­mer så nä­ra som 200–300 me­ter. Då an­vän­der de si­na 37 mm- och 20 mm-ma­skin­ka­no­ner. Han be­rät­tar att någ­ra av far­ty­gen skju­ter till­ba­ka men att skot­ten in­te fal­ler närm­re än 100 me­ter. An­tag­li­gen är det någ­ra av skot­ten från MS Bor­gestad som Bus­se be­rät­tar om.

Det sköts, som ti­di­ga­re nämnts, ock­så en del tor­pe­der. Tor­pe­dof­fi­ce­ren på Ad­mi­ral Hip­per kan be­rät­ta att de träf­fa­de med i stort sett al­la tor­pe­der. De ha­de två som bom­ma­de och en som in­te de­to­ne­ra­de. Det sista far­ty­get han rap­por­te­rar att de ha­de sänkt var ett frakt­far­tyg på 5 500– 6 000 ton. Tor­pe­den träf­fa­de far­ty­get mid­skepps och det gick itu. Det är myc­ket möj­ligt att det här var MS Bor­gestad. På bil­den kan vi se att MS Bor­gestad träf­fas mid­skepps, an­tag­li­gen av en tor­ped. Det sägs ock­så att hon gick i två el­ler tre de­lar in­nan hon snabbt sjönk.

Det tog knappt en tim­ma för den enor­ma Ad­mi­ral Hip­per att när­mast ut­ra­de­ra he­la SLS 64. Full­stän­digt över­läg­sen an­föll hon med allt hon ha­de av artilleri. Att hon gav eld med sitt störs­ta artilleri utö­ver se­kun­där­bat­te­ri­er­na på 10,5 cm var in­te ovan­ligt i så­da­na stri­der, men att man ock­så be­sköt far­ty­gen med ma­skin­ka­no­ner sked­de in­te så of­ta. Vi kan anta att de ha­de an­led­ning att gö­ra det. De här vap­nen är in­te i stånd att sän­ka ett far­tyg, ba­ra dö­da be­sätt­ning­en och even­tu­ellt hål­la den ne­re. När vi vet att fle­ra av far­ty­gen, in­klu­si­ve Bor­gestad, ha­de en ka­non på ak­ter­däck är det rim­ligt att tro att de här ka­lib­rer­na togs i bruk för att för­hind­ra att de skul­le få in skott mot Hip­per.

Ad­mi­ral Hip­per vän­de bo­gen hemåt och an­kom till Brest den 12 feb­ru­a­ri till ett stort väl­kom­nan­de med horn­mu­sik och fest. Wil­helm Mei­sel till­de­la­des Rid­dar­kor­set för sin in­sats. Tys­kar­na fi­ra­de att de ha­de för­or­sa­kat de al­li­e­ra­de ett stort nederlag och det här var de­ras störs­ta se­ger – vun­net av en­dast ett krigs­far­tyg.

Far­ty­gen som sänk­tes el­ler ska­da­des

var: War­la­by (36 om­kom­na), Sh­rews­bu­ry (20 om­kom­na), Bor­gestad (31 om­kom­na), West­bu­ry (fem om­kom­na), Clu­ne­park (ska­dat), Nail­sea Lass (fem om­kom­na), Per­seus (14 om­kom­na), Oswestry Grange (fem om­kom­na), Kal­li­o­pi (ska­dat), Lor­nas­ton (ska­dat) och Der­ry­na­ne (al­la om­kom­na, okänt an­tal). (Käl­lor­na spre­tar nå­got när det gäl­ler in­for­ma­tion om vil­ka far­tyg som ska­da­des.)

Om­bord på MS Bor­gestad

Det fanns inga över­le­van­de från MS Bor­gestad. Hon ha­de, förutom kap­ten Lars Grot­næss, ett man­skap på 30–29 män och en kvin­na.

Vad som fak­tiskt sked­de om­bord på far­ty­get då Ad­mi­ral Hip­per upp­täck­tes kan vi ba­ra gis­sa oss till. Kap­ten Grot­næss var känd som en myc­ket plikt­tro­gen kap­ten som tog sitt an­svar på störs­ta all­var. Han var av den gam­la sko­lan som in­te to­le­re­ra­de nå­gon form av lat­het el­ler vekt upp­fö­ran­de. När det stod klart att det var ett stort tyskt krigs­far­tyg som kom emot dem med dund­ran­de ka­no­ner vet vi att kap­ten Grot­næss gav or­der om full ut­sprid­ning av kon­vo­jen. Det här var en van­lig pro­ce­dur när man blev an­fal­len. På

"DET ÄR RIM­LIGT ATT ANTA ATT KAP­TEN GROT­NÆSS FÖR­STOD ATT HANS FAR­TYG, MS BOR­GESTAD, OCH TRO­LIGT­VIS ÄVEN DE AND­RA SOM LÅG FRÄMST I KON­VO­JEN, SKUL­LE HA LI­TEN CHANS ATT SLIP­PA UN­DAN HIP­PERS DÖDSBRINGANDE GRA­NA­TER."

så sätt ha­de de fles­ta far­ty­gen möj­lig­het att und­kom­ma den an­fal­lan­de jät­ten. Ef­tersom Ad­mi­ral Hip­per höll en fart på näs­tan 28 knop mås­te hon ha när­mat sig myc­ket snabbt. Dess­utom kun­de hen­nes ka­no­ner be­skju­ta far­ty­gen i kon­vo­jen på långt av­stånd. Det är rim­ligt att anta att kap­ten Grot­næss för­stod att hans far­tyg, MS Bor­gestad, och tro­ligt­vis även de and­ra som låg främst i kon­vo­jen, skul­le ha li­ten chans att slip­pa un­dan Hip­pers dödsbringande gra­na­ter.

Allt som sker ef­ter att han ger or­der om full ut­sprid­ning ty­der på att han snabbt be­stäm­mer sig för att gå till an­fall mot Ad­mi­ral Hip­per. Var och en kan för­stå att det är helt omöj­li­ga odds, och det vet ju Grot­næss ock­så, men an­tag­li­gen hop­pas han där­med kun­na dis­tra­he­ra ka­non­man­ska­pen om­bord på Hip­per så myc­ket att någ­ra av de and­ra far­ty­gen i hans konvoj kan slip­pa un­dan. Det sägs att ka­no­nen på ak­ter­däck fy­ra­des av he­la ti­den, och det kan ock­så tor­pe­dof­fi­ce­ren på Hip­per be­kräf­ta. Ar­til­le­ri­et be­stod ba­ra av en 4-­tums­ka­non som stod öp­pet på han­dels­far­ty­gen. Kap­ten Grot­næss själv­mords­ma­nö­ver tog up­pen­bar­li­gen tys­kar­na li­te på säng­en, då de mås­te rik­ta eld mot det här far­ty­get som styr­de mot dem med en eldspru­tan­de ka­non.

Om bryg­gan och ka­non­platt­for­men be­ströks med 37 mm- och 20 mm-ma­skin­ka­no­ner är det gans­ka sä­kert att det in­om kort in­te skul­le fin­nas någ­ra över­le­van­de kvar. På ba­ra någ­ra få hund­ra me­ter är det när­mast omöj­ligt att in­te träf­fa, och far­tyg som Bor­gestad ha­de ing­et pan­sar el­ler an­nan form av skydd. Med of­fi­ce­rar­na på bryg­gan dö­da och ka­non­man­ska­pen sat­ta ur spel blev Bor­gestad ett lätt byte för Hip­pers tor­ped­bat­te­ri.

Lig­gan­de när­mast stil­la i vatt­net sköts en tor­ped som fick hen­ne att gå i två el­ler tre de­lar och sjun­ka på någ­ra mi­nu­ter. Det är na­tur­ligt att anta att manskapet som up­pe­höll sig på far­ty­get gick ner med hen­ne. Det är ock­så tro­ligt att liv­bå­tar­na ska­da­des av el­den som slog ut bryg­gan och ka­non­man­ska­pet. Det fanns inga över­le­van­de från MS Bor­gestad, och hon gick ner med he­la sin be­sätt­ning.

Ef­ter­mä­le

Far­ty­gen som kla­ra­de sig var: DS Bur, an­kom till St. Mi­gu­el den 18 feb­ru­a­ri; An­na Ma­zara­ki, an­kom till Fun­chal tillsammans med konvoj HG 54; Blai­rat­holl an­kom till Fun­chal; Po­lyk­tor an­kom Fun­chal tillsammans med konvoj HG 54; Kal­li­o­pi an­kom till Gi­bral­tar tillsammans med konvoj HG 55; Va­rang­berg an­kom till Gi­bral­tar tillsammans med konvoj HG 54 den 17 feb­ru­a­ri; Em­pi­re Ener­gy an­kom till Bar­ry Ro­ads den 27 feb­ru­a­ri; Mar­got an­kom till Fun­chal tillsammans med konvoj HG 54 och Vol­tur­no an­kom till Fun­chal med konvoj HG 54.

Då de kom i land kun­de de be­rät­ta om stri­den som ägt rum. I slag som det här är si­tu­a­tio­nen ka­o­tisk, och med de sto­ra av­stån­den kan det va­ra svårt att ve­ta vad som sker. Det som är helt sä­kert är att det var gängse upp­fatt­ning att kap­ten Grot­næss or­der om att de­la upp kon­vo­jen sam­ti­digt som han la­de kursen rakt mot Ad­mi­ral Hip­per gjor­de att fle­ra av far­ty­gen kla­ra­de sig.

Kap­ten Lars Grot­næss till­de­la­des postumt Krigs­kor­set för sin in­sats un­der sla­get om konvoj SLS 64.

I ef­ter­hand är det na­tur­ligt att hy­sa en stark be­und­ran för en så­dan hand­ling. Att väl­ja att ta upp stri­den med ett krigs­far­tyg som Ad­mi­ral Hip­per är lik­ty­digt med att dö. Det för­stod nog Lars Grot­næss men hans plikt­käns­la och fast­het gjor­de att han hand­la­de som han gjor­de. En så­dan hand­ling kan na­tur­ligt­vis ock­så ses från oli­ka håll. Hans man­skap på 30 blev ett of­fer för hans be­slut. Det har in­te va­rit så lätt att ac­cep­te­ra i ef­ter­hand. Många fa­mil­jer i Pors­grunn och Gren­lands­om­rå­det i Nor­ge mis­te en far, son, bror el­ler far­bror då MS Bor­gestad gick un­der, och de kän­de na­tur­ligt­vis en stor sorg och bit­ter­het över det.

Ef­ter­klok­he­ten är den säk­ras­te vetska­pen i värl­den. Vi vet hur det gick men in­te hur det skul­le ha gått om kap­ten Grot­næss hand­lat an­norlun­da. Kanske ha­de han kla­rat sig, kanske in­te. Vi vet att MS Bor­gestad kun­de gö­ra 10 knop. Far­ten var re­dan 8 knop då Ad­mi­ral Hip­per an­föll. Med det tys­ka far­ty­gets for­mi­dab­la eld­kraft är det in­te så tro­ligt att Bor­gestad skul­le ha kla­rat sig ef­tersom hon var så nä­ra. Med un­dan­tag av Mar­got var de far­tyg som kla­ra­de sig läng­re bort från Hip­per när hon av­los­sa­de de förs­ta skot­ten.

Vad som var det rik­ti­ga att gö­ra är in­te upp till un­der­teck­nad att be­dö­ma. Det vi vet med sä­ker­het är att kap­ten Lars Grot­næss på MS Bor­gestad val­de att sty­ra sitt far­tyg rakt mot den tys­ka jät­ten och skju­ta så många skott som möj­ligt. Hans av­sikt kan vi ba­ra anta var att dis­tra­he­ra tys­kar­na så att så många som möj­ligt i hans konvoj kom un­dan. Om så var fal­let kan vi av­slu­ta med att han upp­nåd­de det han vil­le. Det är med stor san­no­lik­het vi kan sä­ga att fler far­tyg skul­le ha sänkts om han in­te ha­de hand­lat som han gjor­de. I brit­tis­ka sam­man­hang ses den här epi­so­den som en av de mest hjälte­mo­di­ga hän­del­ser­na un­der stri­der­na på At­lan­ten. Den lik­nas vid sä­ge­nom­su­sa­de sam­man­drabb­ning­ar som med Ra­wal­pin­di (som 1939 an­föll Scharn­horst och Gnei­se­nau ut­an­för Is­land i stäl­let för att rym­ma) och Jer­vis Bay (som 1943 gick till an­fall mot Ad­mi­ral Sche­er – även det ut­an­för Is­land – men som själv sänk­tes).

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.