Krö­ni­ka: Apro­på Aka­de­mi­en

SkärholmenDirekt - - SIDAN 1 -

Bland vec­kans hög­sko­le­fus­kan­de ele­ver, knyt­blu­sar och er­i­ge­ra­de till­stånd har jag nå­got oer­hört vik­tigt att sä­ga till er, all­män­he­ten på den rö­da lin­jen: kvin­nors ut­satt­het un­der­känns fort­fa­ran­de av det mot­sat­ta kö­net, #me­too-ti­der­na till trots.

Det syns fram­för allt i det var­dag­li­ga sam­ta­let. Av en slump är jag med i en grupp om IT på Fa­ce­book där mäns ton hörs högst - vil­ket ab­so­lut in­te för­vå­nar mig, då nä­tet är en speg­ling av det fak­tis­ka till­stånd vi kvinnor le­ver dag­li­gen med. Jag gick in i grup­pen da­gar­na ef­ter att den mest om­ta­la­de kvin­nan just nu, Sa­ra Da­ni­us, läm­nat Svens­ka Aka­de­mi­en.

Jag viss­te in­te om jag skul­le skrat­ta el­ler grå­ta över det övers­ta in­läg­get. Snub­bar­nas snub­be ha­de kom­mit på en ge­ni­al idé. Ni vet han som dric­ker all­de­les för myc­ket, fast han ba­ra ta­git ”en öl” på he­la kväl­len och som skri­ker högst på hem­ma­fes­ten och drar oer­hört då­li­ga skämt sam­ti­digt som snu­set rin­ner i käf­ten. Nu ha­de han seg­lat in i grup­pen och blev mot­ta­gen i en bädd av ro­sor av de and­ra män­nen.

Den här snub­ben bryd­de sig noll om det fak­tis­ka. Här skul­le ett no­bel­pris i IT tas fram! Helst igår, då dom and­ra män­nen skrek i kör ”JA!” Skit i att 18 kvinnor ut­stått våld från sam­ma in­sti­tu­tion som är del­ak­ti­ga i just det­ta pre­stige­fyll­da pris. Det var en fis i rym­den.

An­de­me­ning­en i Sa­ra Da­ni­us hand­ling gick dem to­talt för­bi. Otur­ligt nog lyss­na­de jag på Jen­ni­fer Lo­pez låt ”Ain’t your ma­ma” just då, där­för blev det ing­en upp­fost­ran den da­gen. Istäl­let tilläg­nar jag snub­ben den här krö­ni­kan. Tack! Du är be­vi­set på att Sve­ri­ge in­te kun­de bry sig mind­re om kvin­nors ut­satt­het när det gäl­ler sex­u­ellt våld.

Jag ska in­te läg­ga kol­lek­tivt an­svar på er ef­tersom män ha­tar att klum- pas ihop. Men när ni är så många in­di­vi­der som läg­ger vik­ten vid pri­set, mås­te jag kom­men­te­ra den kol­lek­ti­va ig­no­rans som upp­stod i den här grup­pen och det in­läg­get. Vil­ket un­der­bart pri­vi­le­gi­um ni har som kan för­bi­se det våld som är var tred­je svensk kvin­nas var­dag.

Den här okäns­lig­he­ten är så skratt­re­tan­de att jag bax­nar. Var­för mås­te ni langa dom här i idéer­na just nu? Var­för mås­te ni sy­nas mest i svå­ra ti­der?

Fast fo­kus bor­de va­ra på det Sa­ra Da­ni­us gjor­de. För många är vi som kän­ner igen oss i att gå emot ström­men på en arbetsplats och otur­ligt nog de­lar sam­ma öde som de 18 off­ren.

Det här hand­lar om nå­got stör­re än no­bel­pris och knyt­blu­sar. Sa­ra Da­ni­us gjor­de det jobb som rätt­sy­ste­met bor­de gjort för länge se­dan. Hon tviv­la­de ald­rig på vitt­nesmå­len. Att ka­pi­ta­lis­men för­sö­ker ri­da på den vå­gen, ska in­te hon be­las­tas för!

Du är be­vi­set på att Sve­ri­ge in­te kun­de bry sig mind­re om kvin­nors ut­satt­het när det gäl­ler sex­u­ellt våld.

Att dom som fus­ka­de på hög­sko­le­pro­vet in­te kom­mer in.

Mång­fal­den ly­ser med sin från­va­ro i fe­mi­nis­tis­ka sam­man­hang.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.