Ro­bin är re­do för näs­ta rond

■■ Sist HuddingeDirekt träf­fa­de Vi­sätt­ra­box­a­ren Ro­bin Sa­far var må­let att flyt­ta till USA och fort­sät­ta proffskar­riä­ren där. Nu har dröm­men sla­git in.

SkärholmenDirekt - - SÖDRA SIDAN - Text och foto: Claudio Britos

Vi­sätt­ra, en ljus ef­ter­mid­dag. Ro­bin Sa­far sit­ter i bi­len och vän­tar på lil­la­sys­te rn in­nan de åker till trä­nings­lo­ka­len. För Ro­bin Sa­far är box­nings­trä­ning­en vik­ti­ga­re än nå­gon­sin.

– All­ting jag har off­rat och all tid jag lagt ner, det är det som fått mig att ham­na där jag är i dag. Och jag har ba­ra bör­jat. Jag har en lång och ljus väg till top­pen.

När­mast gäl­ler USA och Las Ve­gas där han kom­mer bo och trä­na i ett år, på sam­ma klubb som svens­ka världs­mäs­ta­ren Ba­dou Jack. En match är pla­ne­rad till slu­tet av no­vem­ber på Ca­si­no Rio i Las Ve­gas. Så fort ar­betsvi­su­met är klart så läm­nar han Sve­ri­ge.

– Tre må­na­der som max har jag va­rit bor­ta ti­di­ga­re. Det känns job­bigt att läm­na fa­milj och vän­ner, men jag vill ju nå mi­na mål. Det är värt det. Jag vi­su­a­li­se­rar att jag skall vin­na mat­chen, att jag kom­mer ha ett bra hem i USA och all­ting går bra in­för re­san. Och min trä­na­re föl­jer med mig.

Det bör­ja­de med tvångs­trä­ning

För Ro­bin bör­ja­de box­ning­en på be­hand­lings­hem­met på Got­land, där trä­ning­en var tvång.

– Ju mer jag mog­nat så har jag bör­jat pri­o­ri­te­ra bätt­re. På hem­met hit­ta­de jag and­ra dröm­mar och and­ra mål. Där bör­ja­de trä­ning­en på all­var, och ef­ter det kom mat­cher­na och box­ning­en. Det blev all­var­li­ga­re ef­ter det.

Där var det mest MMA-trä­ning på sche­mat, men för Ro­bin har box­ning­en all­tid le­gat när­mast hjär­tat.

– Det har gett mig fram­tid och sta­bi­li­tet, helt an­nat sätt att se på li­vet. Det har fått mig att må bätt­re. Det är det en­da jag har i mitt hu­vud.

Trä­ning­en först

Ce­mil Ka­ra­han, Vi­sätt­ra­kom­pi­sen och kamp­sport­skol­le­gan, går för­bi. Han stan­nar och frå­gar om han vill kom­ma över till en kom­pis. Men Ro­bin sä­ger med en tyd­lig röst att trä­ning­en vän­tar.

Som id­rotts­man är trä­ning­en en av­gö­ran­de del. Det är in­te all­tid ro­ligt att trä­na, be­rät­tar Ro­bin. Om man mår då­ligt ef­ter att ha druc­kit al­ko­hol, så är käns­lan när man in­ne på sjät­te, sjun­de vec­kan på trä­ningscam­pet dub­belt så job­big som en bak­fyl­la.

– Man har ång­est, är led­sen, hung­rig, ned­bru­ten. Al­la run­tom­kring får ta all skit, se en må då­ligt. Att de än­då pus­har en, det får en att fort­sät­ta fram­åt.

Ef­ter­ly­ser mer po­si­ti­vism

Ro­bin be­rät­tar om en dis­kus­sion han och en vän ha­de kring män­ni­skor som fal­lit fel men nu ta­git en bätt­re väg.

– Var­för ham­nar de in­te på ny­hets­mor­gon? Är där och pro­var vin och pra­tar om fram­ti­den och var­för de kan få and­ra män­ni­skor att bli gla­da, i stäl­let för att dra fram det mör­ka och fo­ku­se­ra på så­da­na frå­gor.

I rol­len som fö­re­bild är han fast be­slut­sam.

– Vem som helst kan lyc­kas, det vill jag vi­sa. Jag är in­te nå­gon spe­ci­ell. Men san­ning­en är den att jag tror jag gör mer nyt­ta om jag fo­ku­se­rar på min grej just nu. Al­la som ser det ser upp till det. Jag har pla­ner för kom­man­de ge­ne­ra­tio­ner läng­re fram, då kan jag fo­ku­se­ra på det hel­hjär­tat i stäl­let.

Vem som helst kan lyc­kas, det vill jag vi­sa. Jag är in­te nå­gon spe­ci­ell.

FOTO: CLAUDIO BRITOS

VÄX­ER DUB­BELT. Ju mer du ut­veck­las ut­an­för ring­en, desto mog­na­re blir du i ring­en, me­nar Ro­bin.

KLIP­PA. ”I dag har jag prin­ci­per, mo­ral och ka­rak­tär. Ing­en kan rub­ba mig. Ing­en kan få mig att bli nå­gon an­nan,” sä­ger Ro­bin Sa­far.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.