Svårt välja när man vill göra allt
Nu för tiden när jag pratar med främlingar går disskusionen automatiskt till mitt gymnasieval. Det är inte konstigt med tanke på att det är ett av de stora val i livet jag har framför mig. Även fast vuxna säger att det inte gör något om valet blir fel, och att det alltid går att välja om, är det ändå stort för mig. Frågor som Vilket gymnasium? Vilken linje? Vad vill du bli? Och Varför har du tänkt att välja si och så? ställs. Jag har aldrig något riktigt bra svar, och det gör mig frustrerad.
Större delen av terminen har jag gått hem och tänkt på valet jag ska göra. Jag har suttit hela eftermiddagar och kollat på gymnasium som verkar intressanta för att sedan ge upp för att de har för höga antagningspoäng, ligger för långt bort eller helt enkelt inte har de linjer jag är intresserad av. Att fråga någon har oftast inte hjälpt, utan svaren blir ”välj ett brett program” eller ”välj gymnasium efter dina intressen”.
Men problemet för mig är att jag tycker att de flesta linjer verkar roliga. Jag gillar de flesta ämnena i skolan och jag kan tänka mig att jobba inom många yrken när jag blir vuxen. Varför ska man behöva välja ett huvudämne på gymnasiet då?
Om jag skulle få välja skulle jag helst ha alla ämnen i tre år till och välja en inriktning sedan. Men tyvärr finns det inget sådant program. Nej du ska välja en inriktning. Vare sig du vill det eller inte. Det har gjort mig väldigt frustrerad, det är ju meningen att du ska veta vad du vill. Jag har blivit stressad, aldrig förut har jag varit så osäker på hur nästa år kommer se ut. Det är en ny känsla för mig.
Lösningen kom när jag och min mamma bestämde oss för att sätta oss ner och kolla igenom olika gymnasium. Till en början såg allt svart ut. Jag hade minsann haft rätt! På ytan hade de flesta gymnasium för höga antagningspoäng, låg för långt bort eller hade inte de linjer jag vill gå. Men när vi började söka på djupet fanns där gymnasium som jag mer än gärna kan tänka mig att gå. Det var kanske inte de största och kändaste, men min magkänsla sa att de var bra.
När jag väl såg hela bilden var det som om en tung vikt släppte från mina axlar. Att föreställa mig ett år i framtiden var plötsligt inte lika svårt.
Så klart är det inte som alla andra år – med samma gamla lektioner, samma kompisar och i samma miljö – men att kunna förstå att jag kan komma in på den linjen jag ville gå utan att behöva tokplugga eller flytta fick mig att få små inblickar i hur framtiden faktiskt skulle kunna se ut.
En framtid där jag faktiskt trivs med var jag är, och inte har behövt göra ett val utifrån något annat än min vilja.
Men när vi började söka på djupet fanns där gymnasium som jag mer än gärna kan tänka mig att gå.