D

Solo - - TESTAR -

e fles­ta som jag föl­jer på Instagram har snyg­ga och sty­la­de bil­der. Fil­ter väljs med stor om­sorg och skå­len med chi­a­pud­ding är no­ga put­sad från fin­gerav­tryck och kladd. Allt för att in­te fru­kosten ska se osmak­lig ut när den de­las i so­ci­a­la me­di­er.

Mitt flö­de är fullt av per­fekt bäd­da­de säng­ar som ser ut att va­ra häm­ta­de från en sajt för lyx­ho­tell. Se­mester­bil­der­na är idel vack­ra vy­er och brun­brän­da män­ni­skor, inga rö­da, flag­nan­de nä­sor el­ler mygg­bit­na ben.

Jag er­kän­ner att jag in­te är an­norlun­da än nå­gon an­nan. Jag flyt­tar un­dan sa­ker när jag ska in­stagram­ma så att det in­te ser stö­kigt ut. Jag läg­ger all­de­les för myc­ket tid på att stäl­la kaf­fe­kop­pen snyggt bred­vid gla­set med apel­sin­juice när jag ska ta en bild på min ”lyx­i­ga fru­kost”. Jag bru­kar ta un­ge­fär 15 sel­fi­es in­nan jag väl­jer en som känns bra. Jag an­vän­der all­tid fil­ter, fa­vo­ri­ter­na just nu är aden el­ler x-pro II.

Idag har jag har över 11 000 föl­ja­re på Instagram och när jag be­stäm­de mig för att le­va fil­ter­fritt i 10 da­gar, och vi­sa upp li­vet pre­cis som det är, mås­te jag er­kän­na att jag var liv­rädd för att tap­pa föl­ja­re. Tänk om folk skul­le tyc­ka att mitt liv ver­ka­de trå­kigt och stö­kigt ut­an fil­ter? FO­LO, fe­ar of li­fe off­li­ne, in­ne­bär en räds­la för att vi­sa li­vet som det verk­li­gen är i so­ci­a­la me­di­er – helt ut­an för­skö­nan­de fil­ter. Jag mås­te er­kän­na att jag ab­so­lut är rädd för att le­va fil­ter­fritt, och jag tror in­te att jag är en­sam om det. so­ci­a­la me­di­er, åt­minsto­ne in­te i he­la hu­set. Jag väl­jer själv­klart vil­ken del av hu­set jag fo­tar och läg­ger ut. Den här bil­den som jag la upp på Instagram var rik­tigt stö­kig, det var ka­os i hör­nan där Alice satt och läs­te en bok. Jag vän­ta­de med skräck­blan­dad för­tjus­ning på hur många som skul­le av­föl­ja mig. Det var ing­en som slu­ta­de föl­ja mig, jag fick 483 li­kes och många kom­men­ta­rer om hur gul­lig bil­den var. För­vå­nan­de? Ja, fak­tiskt. En van­lig syn hem­ma hos oss är ett berg av sopp­å­sar i hal­len. Kan jag verk­li­gen ta en bild på det och läg­ga ut? Är in­te det li­te väl äck­ligt? Jag gjor­de det med bild­tex­ten: ”Jag släng­er so­por­na sen! vad här­ligt det är när hal­len för­vand­las till ett sop­rum. #närär­sen #jags­ka­ba­ra #sopru­mi­hal­len.” Jag tap­pa­de inga föl­ja­re ef­ter den här bil­den ut­an över­ös­tes istäl­let med kom­men­ta­rer om att föl­jar­na kän­de igen sig. Nå­gon tyck­te att det var skönt att se att de in­te var en­sam­ma om att ha det så hem­ma. En an­nan tag­ga­de sin part­ner och pi­ka­de ho­nom att han skul­le slänga so­por­na of­ta­re. Ro­ligt och in­tres­sant!

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.