D

Solo - - SEX KÄRLEK -

in kropp är bun­den i en ovan po­si­tion med hjälp av oli­ka rep. Re­pen ska­ver mot hu­den och du kan in­te rö­ra dig, men det är ock­så det som är he­la po­äng­en med shi­ba­ri.

Den ja­pans­ka rep­kons­ten shi­ba­ri för tan­kar­na till BDSM. Med hjälp av rep binds krop­pen i oli­ka po­si­tio­ner av en el­ler fle­ra per­so­ner. Trots att det är en form av bon­dage be­hö­ver in­te kny­tan­det ut­fö­ras i sam­band med sex, utan kan an­vän­das bå­de som när­va­ro­öv­ning och som en konst­form.

Från bör­jan an­vän­des shi­ba­ri bland an­nat för att bin­da fång­ar. Det ploc­ka­des upp av porr­in­du­strin, men idag är shi­ba­ri myc­ket mer än en fe­tisch. Oav­sett om du an­vän­der shi­ba­ri som ett hett till­skott i ditt sex­liv, el­ler tyc­ker att det är kul med avan­ce­ra­de rep­möns­ter, lig­ger det en hel ve­ten­skap bakom rep­kons­ten.

Den gemensamma näm­na­ren in­om all slags shi­ba­ri är att fo­kus lig­ger på själ­va bin­dan­det. Men syf­tet med att ut­fö­ra shi­ba­ri va­ri­e­rar från per­son till per­son. För Di­a­na, 24, är det ing­et sex­u­ellt. Hon blev in­tro­du­ce­rad för rep­kons­ten un­der en Pri­de­fes­ti­val, där hon såg ett per­for­man­ce med fle­ra män­ni­skor som knöt ihop en per­son. Hon tyck­te att det såg häf­tigt ut och fick tips om ett event.

På even­tet satt hon se­dan och tit­ta­de på när kny­tan­det sked­de.

– Hor­mo­net ox­y­to­cin som ut­sönd­ras av att kny­ta varand­ra låg i luf­ten, allt var ba­ra så my­sigt och här­ligt. Jag be­stäm­de mig för att jag ock­så vil­le bör­ja, be­rät­tar hon. reg­ler för hur det ska gå till.

– Ef­tersom vi in­te har en sex­u­ell re­la­tion, tar hon mig var­ken på brös­ten, på skre­vet el­ler någon­ting an­nat up­pen­bart sex­u­ellt. För mig är shi­ba­ri en slags av­slapp­ning.

Det kan upp­stå spän­ning­ar mel­lan dem, men de är in­te sex­u­el­la, för­kla­rar Di­a­na.

– Då ha­de det va­rit svårt att fort­sät­ta. Det är mer som ett mö­te mel­lan två män­ni­skor, där vi le­ker till­sam­mans. Att vi är tryg­ga med varand­ra är en för­ut­sätt­ning. vi är ju dess­utom in­te nak­na, jag har trä­nings­klä­der på mig. hur går det till när ni träf­fas?

– vi bru­kar säl­lan ses ut­an­för vå­ra repträf­far, men när vi be­stämt att kny­ta ses vi och pra­tar i nå­gon tim­me in­nan vi sät­ter igång. vi be­stäm­mer of­ta hur hon ska kny­ta ut­i­från hur jag mår. Om jag är trött och el­ler led­sen kan det va­ra skönt att bli hop­knu­ten som en boll, det är väl­digt my­sigt med ex­tra rep runt en – li­te som en kram. Det kan ock­så kän­nas tryggt att bli knu­ten som att jag sit­ter i en gunga, med fast­knut­na ben och höf­ter. En van­lig miss­upp­fatt­ning gäl­lan­de ”att kny­tas” är att per­so­nen som blir bun­den är helt pas­siv och in­te har någon­ting att sä­ga till om. Det är sna­ra­re ett sam­spel mel­lan de två (el­ler fler) par­ter som med­ver­kar.

Sam­tyc­ke och kom­mu­ni­ka­tion är det vik­ti­gas­te in­om shi­ba­ri, me­nar Di­a­na.

– Att du pra­tar med den som bin­der dig in­nan och går ige­nom vad ni ska gö­ra och hur ni ska gö­ra det, vad du är okej med och om någon­ting känns osä­kert. Trots att det in­te är sex­u­ellt för mig är det vik­tigt med kod­ord.

De­ras knyt­pro­cess sker of­ta un­der tyst­nad, ut­om om det är nå­got som känns kons­tigt el­ler gör ont.

– Då sä­ger jag till. Det är vik­tigt att li­ta på den man kny­ter med, och att li­ta på att krop­pen sä­ger till om nå­got är fel.

Di­a­nas kil­le har in­te va­rit in­tres­se­rad av att tes­ta shi­ba­ri, men var­ken han el­ler Di­a­na ser det som ett pro­blem att hon kny­ter med Jo­han­na.

– Jag har vi­sat bil­der, be­rät­tat vad det är, vad vi gör och hur det känns för mig. Det är gans­ka skönt att ha det här in­tres­set för mig själv, det ger ett spa­ce. Jag träf­far Jo­han­na och ”re­par” i nå­gon tim­me un­ge­fär varan­nan vec­ka, sen går jag till­ba­ka till mitt van­li­ga liv. Där­e­mot ha­de det va­rit kul att bör­ja gö­ra det med ho­nom, an­ting­en som en slags trä­ning el­ler en sex­u­ell grej, men då mås­te nå­gon av oss lä­ra oss att kny­ta.

Det finns många grund­läg­gan­de reg­ler att ta hän­syn till när man kny­ter, be­rät­tar Di­a­na.

– Allt från hur många se­kun­der du kan hänga upp och ner till hur länge ar­mar­na kla­rar sig utan blod. Där­för mås­te man lä­ra sig på rik­tigt, ge­nom en kurs ex­em­pel­vis. Jo­han­na, som kny­ter Di­a­na, har en an­nan re­la­tion till att bin­da och bli bun­den. Hon bör­ja­de med shi­ba­ri för tre år se­dan, när hon och en av hen­nes part­ners var i upp­star­ten av en BDSM-för­e­ning. Jo­han­na in­tro­du­ce­ra­des då för rep­kons­ten och kän­de på en gång att det var någon­ting som hon vil­le pro­va.

– Jag blev knu­ten själv och sval­de se­dan all in­for­ma­tion jag kun­de kom­ma över om shi­ba­ri. Ef­ter det bör­ja­de jag gå på works­hops där män­ni­skor prak­ti­se­ra­de rep, för att lä­ra mig bå­de hur det går till att kny­ta och bli knu­ten. vad är det bäs­ta med shi­ba­ri?

– Att det känns som ett ”li­fe cheat”. Det är som att jag har hit­tat ett nytt sätt att mö­ta nå­gon på, kropps­ligt och själs­ligt på sam­ma gång. Dess­utom får jag ge ut­tryck för den jag är på ett nytt sätt, sam­ti­digt som jag får be­vitt­na den pro­ces­sen hos nå­gon an­nan. Det är helt otro­ligt att få ta del av nå­got så in­timt till­sam­mans med en an­nan män­ni­ska.

Idag är Jo­han­na med och ska­par so­ci­a­la träf­far in­om shi­ba­ri, där del­ta­gar­na får möj­lig­het att de­la er­fa­ren­he­ter och lä­ra sig om rep. Hon har ock­så eg­na ses­sio­ner med vän­ner som hon tyc­ker om att ska­pa re­pupp­le­vel­ser med.

– Du får ett otro­ligt hor­mon­påslag när du är i rep el­ler han­te­rar rep, vil­ket all­tid är trev­ligt. Men ni ska­par ock­så ett sär­skilt rum till­sam­mans, där al­la for­mer av käns­lor är ac­cep­te­ra­de. vi har ty­värr väl­digt få så­da­na rum idag.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.