D

Solo - - SEX KÄRLEK -

et finns stun­der då jag, som många and­ra sing­lar, kän­ner mig mer el­ler mind­re de­spe­rat ef­ter att hit­ta nå­gon. När det känns som att jag är dömd till att svaj­pa, gå på dej­ter, in­le­da en fling som ald­rig blir nå­got mer och svaj­pa vi­da­re i all oänd­lig­het. Än­då skul­le jag ald­rig sjun­ka så lågt som att ta till hjälp för att hit­ta kär­le­ken (an­nat än dej­ting­ap­par då…). Där­för kän­ner jag mig smått pa­te­tisk när jag tac­kar ja till att tes­ta en 30 da­gars on­li­ne­kurs som ska boos­ta mitt kär­leksliv.

”the Lo­ve zo­ne – get re­a­dy for lo­ve” pre­sen­te­ras som en kurs för unga, smar­ta sing­eltje­jer som är tröt­ta på ose­ri­öst dej­tan­de. Det är två brit­tis­ka tje­jer som le­der kur­sen och de skic­kar var­je dag mejl med va­ri­e­ran­de upp­gif­ter som del­ta­gar­na ska ta sig an. Syf­tet är att bli så för­be­redd som möj­ligt för kär­lek, så att den har lät­ta­re att kom­ma till en. Det lå­ter rätt flum­migt, men det ska­dar ju in­te att pro­va. Jag får ett väl­komst­mejl. ”träf­far du ock­så ba­ra sam­ma typ av kil­lar som det ald­rig fun­ge­rar med?” Check. Skönt att det in­te ba­ra är jag. Min räds­la för att kur­sen ba­ra ska hand­la om hur jag hit­tar ho­nom med stort h och le­ver lyck­lig i al­la mi­na da­gar däm­pas. Det står att fo­kus kom­mer att lig­ga på hur jag ska lä­ra kän­na mig själv bätt­re, gil­la mig själv mer och bli po­si­tivt in­ställd till att jag fak­tiskt kom­mer att hit­ta nå­gon. De för­kla­rar att mi­na stun­dan­de po­si­ti­va kär­leksvib­bar kom­mer att dra till sig bra kär­lek. Snart, till och med. De 30 oli­ka ste­gen, i form av frå­gor el­ler upp­gif­ter, ska skri­vas ner i en di­gi­tal dag­bok. Jag öpp­nar dag­bo­ken och kän­ner mig re­do. Det förs­ta ste­get går ut på att ska­pa en all­mänt po­si­tiv käns­la i sig själv. Jag får be­sva­ra någ­ra frå­gor om när jag har va­rit som lyck­li­gast och ska se­dan för­sö­ka åter­ska­pa den käns­lan. För att det ska bli lät­ta­re tip­sar de om att hit­ta en bild från ett till­fäl­le då jag var lyck­lig och ha den som pro­fil­bild på Fa­ce­book, så att jag of­ta blir påmind om det till­fäl­let. Jag hit­tar en bild där jag är sing­el och ut­om­lands med mi­na vän­ner. Jag är nöjd över att till­fäl­let in­te rå­ka­de in­ne­hål­la en pojk­vän. Idag ska jag skri­va ner hur mitt kär­leksliv har sett ut hit­tills och var­för mi­na re­la­tio­ner har ta­git slut. Att rann­sa­ka mig själv på det sät­tet får det att kän­nas som en te­ra­pi­ses­sion. Sista frå­gan är vad jag har lärt mig om kär­lek. Det är än­då en del när jag tän­ker ef­ter. Jag skri­ver att om jag in­te mår bra av el­ler är trygg i en re­la­tion, är det in­te värt att va­ra kvar i den. Jag får ock­så ska­pa ett val­fritt mål och skri­ver att min näs­ta re­la­tion mås­te va­ra på bå­das vill­kor. Den fem­te upp­gif­ten är så kly­schig att jag näs­tan strun­tar i att ge­nom­fö­ra den. För att bli så re­do som möj­ligt för kär­le­ken ska man tyd­li­gen rabb­la ett slags mant­ra högt för sig själv. Jag vän­tar än­da tills jag ska so­va in­nan jag snabbt och skam­set mum­lar någ­ra ra­der om att jag är re­do att hit­ta nå­gon och nju­ta av ett häl­so­samt och kär­leks­fullt för­hål­lan­de med den per­so­nen. När jag har del­ta­git i kur­sen i en vec­ka kom­mer jag till det förs­ta små­job­bi­ga mo­men­tet. Jag ska lå­ta min in­re ”shit­ty com­mit­tee”, i form av mi­na eg­na ne­ga­ti­va tan­kar, lis­ta an­led­ning­ar till var­för jag är sing­el. Det be­hö­ver in­te va­ra rim­li­ga tan­kar. Jag skri­ver ner att många kil­lar tyc­ker att det är läs­kigt med en re­la­tion och att jag ver­kar dras till just de kil­lar­na. Kanske ser and­ra mig ba­ra som en kom­pis ef­tersom jag le­ver väl­digt myc­ket sing­el­liv och gär­na pra­tar om det? Näs­ta steg är att skri­va ner motar­gu­ment till var­för jag är sing­el. An­gå­en­de att ”al­la” kil­lar är räd­da, vet jag ju fle­ra kill­kom­pi­sar som gär­na vill träf­fa nå­gon och knappt är räd­da av sig alls. Att de fles­ta ser mig som en kom­pis är in­te hel­ler sant, ef­tersom jag fak­tiskt vet någ­ra som har gil­lat mig men som jag ty­värr in­te har känt någon­ting för. Bra med ett mer po­si­tivt tan­ke­sätt! Nu är det dags att ra­se­ra mu­rar­na som jag har byggt upp för att skyd­da mig själv från kär­lek. Men har jag ens någ­ra så­da­na mu­rar? Jag tyc­ker själv att jag är gans­ka mot­tag­lig, har be­ar­be­tat gam­mal hjär­tesorg och så­dant, men kän­ner igen att hjär­tesorg kan ha på­ver­kat min syn på kär­lek. För att släp­pa de ne­ga­ti­va käns­lor­na kring re­la­tio­ner ska jag lä­ra mig att fo­ku­se­ra på det som jag trots allt är tack­sam för i li­vet och där­med ”he­la” mig själv. Jag skri­ver ner fem sa­ker som jag är tack­sam över och kän­ner mig fak­tiskt ge­nast lyck­li­ga­re.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.