Tra­ge­din på Ti­ta­nic

Histo­ri­en om de män och kvin­nor som mi­ra­ku­löst räd­da­des el­ler blev olyc­kans of­fer den kal­la april­nat­ten år 1912.

Spännande historia - - Imperier & Civilisationer -

om­bord på RMS Ti­ta­nic.

Det är en van­lig miss­upp­fatt­ning att far­ty­get Ti­ta­nic skul­le ha kal­lats ”osänk­bart” in­för sin jung­fru­re­sa. Det var först ef­ter olyc­kan som det blev känt som så­dant. Det var ”prak­tiskt ta­get osänk­bart”, men det­sam­ma gäll­de al­la lyx­far­tyg från sam­ma tid. De skul­le helt en­kelt in­te sjun­ka – punkt, slut. Ti­ta­nic var ing­et un­dan­tag. Det var på grund av den­na all­män­na käns­la av oö­ver­vin­ne­lig­het på ha­ven som Ti­ta­nic ba­ra ha­de liv­bå­tar som räck­te för hälf­ten av pas­sa­ge­rar­na om­bord, och ing­en av be­sätt­nings­med­lem­mar­na viss­te hur man skul­le age­ra i en kris­si­tu­a­tion. Be­fä­len, som se­na­re kri­ti­se­ra­des för att de släpp­te iväg halv­ful­la liv­bå­tar, ha­de ing­en aning om hur många pas­sa­ge­ra­re som rym­des i var­je liv­båt. Ing­en kun­de fö­re­stäl­la sig att far­ty­get nå­gon­sin skul­le kun­na sjun­ka.

Ut­an ru­ti­ner för att skyd­da pas­sa­ge­rar­na och ett far­tyg som var oför­be­rett för eva­ku­e­ring mås­te al­la kla­ra sig själ­va när far­ty­get kroc­ka­de med ett is­berg den 12 april 1912. För vis­sa var dö­den ound­vik­lig, för and­ra var den själv­vald – som den hän­giv­na hust­run som väg­ra­de att över­ge sin man, och som ka­pel­let som fort­sat­te spe­la in i det sis­ta. På mind­re än tre tim­mar ha­de hund­ra­tals liv för­änd­rats för all­tid, och än­nu fler av­slu­tats. Från fat­ti­ga in­vand­ra­re till mul­ti­mil­jo­nä­rer ha­de al­la om­bord, var­je man, kvin­na och barn, sin egen histo­ria, sitt eget liv och sitt eget öda. Be­rät­tel­ser­na om hjälte­mod, of­fer­vil­ja och över­lev­nad fa­sci­ne­rar oss än i dag.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.