Hur trans­por­te­ra­des ste­nar­na?

Re­kon­struk­tio­ner har vi­sat att det går att för­flyt­ta ste­nar­na ut­an ma­ski­ner, men vis­sa är skep­tis­ka till att män­ni­skor kan ha rub­bat des­sa jät­te­block.

Spännande historia - - Imperier & Civilisationer -

» RUN­DA TIMMERSTOCKAR

» KULLAGER

» GLA­CIÄ­RER

» MAGI

Sandstens­bloc­ken, sar­sens, som bil­dar Sto­ne­heng­es ytt­re cir­kel är enormt sto­ra. Var­je block är cir­ka 4 me­ter högt, 2 me­ter brett och väger cir­ka 25 ton. Från bör­jan fanns det 30 så­da­na i cir­keln och 30 nå­got mind­re över­lig­ga­re ovan­på dem.

Men de tio ste­nar­na som bil­dar häst­skon i mit­ten är än­nu stör­re. Den mins­ta är 6 me­ter hög och den störs­ta drygt 7 me­ter, och des­sa sand­stens­block väger upp till 50 ton var­de­ra. San­no­likt kom de från ett sten­brott som lig­ger över tre mil från plat­sen. Blå­s­te­nar­na som väger fy­ra ton var kom­mer dock in­te från trak­ten. År 1923 fö­reslog geo­lo­gen Her­bert Henry att de kom från Pre­se­li­ber­gen i Pem­bro­keshi­re i Wa­les – drygt 22 mil från plat­sen. Hur en så pri­mi­tiv ci­vi­li­sa­tion kan ha trans­por­te­rat och rest des­sa ste­nar ut­an mo­der­na ma­ski­ner el­ler ens me­tall­verk­tyg är en frå­ga som har för­bryl­lat histo­ri­ker i fle­ra hund­ra år. Man för­står var­för me­del­ti­da be­sö­ka­re på plat­sen drog slut­sat­sen att magi var den en­da för­kla­ring­en.

I dag är den mest po­pu­lä­ra te­o­rin att blå­s­te­nar­na frak­ta­des på flo­den med flot­tar och på land med run­da timmerstockar – träd­stam­mar som hyv­la­des och la­des si­da vid si­da. And­ra me­nar att träslä­dar an­vän­des, kanske i kom­bi­na­tion med så­da­na stoc­kar. Sandstens­bloc­ken var för tunga att trans­por­te­ras på vatt­net, så man kan ba­ra ha an­vänt timmerstockar på land. Man räk­nar med att 500 män som an­vän­de lä­der­rep kun­de dra ett en­da sand­stens­block me­dan 100 män be­höv­des för att läg­ga de jät­te­li­ka tim­mer­stoc­kar­na längst fram.

Tek­ni­ken kräv­de att man kun­de be­ar­be­ta hår­da ytor och grä­va dju­pa di­ken, och man har in­te hit­tat någ­ra be­lägg för det. Man har emel­ler­tid hit­tat ett an­tal mys­tis­ka sten­klot nä­ra mo­nu­ment som lik­nar Sto­ne­henge i Aber­de­enshi­re i Skott­land.

De är un­ge­fär li­ka sto­ra som cric­ket­bol­lar och på mil­li­me­tern när li­ka sto­ra, vil­ket ty­der på att de var av­sed­da att an­vän­das till­sam­mans.

Fyn­det gör att vis­sa ar­ke­o­lo­ger me­nar att sandstens­bloc­ken flyt­ta­des med kullager som sat­tes in i rän­nor som gjor­des i tim­mer­plan­kor. När ste­nar­na la­des på en släd­lik­nan­de platt­form kun­de de dras och knuf­fas fram på plan­kor­na. Ett ex­pe­ri­ment som ut­för­des år 2010 vid Uni­ver­si­ty of Ex­e­ter vi­sa­de att det­ta fak­tiskt var möj­ligt.

Än­då har vis­sa are­ko­lo­ger fort­fa­ran­de svårt att tro att stenåldersmänniskor kan ha ge­nom­fört en så­dan in­gen­jörs­be­drift. Från 1970­ta­let har geo­lo­ger lagt fram and­ra te­o­ri­er som byg­ger på att sten­bloc­ken för­flyt­ta­des av is­ti­dens gla­ciä­rer och då ham­na­de nä­ra plat­sen för Sto­ne­henge.

Bort­sett från kon­tro­ver­ser­na kan vi va­ra gans­ka säk­ra på att sandstens­bloc­ken for­ma­des med ham­mar­ste­nar av flin­ta och sand­sten. Så­da­na finns i hund­ra­tal på plat­sen. De stör­re an­vän­des sä­kert för att slå spån från ste­nar­na, och de mind­re för att jäm­na till ytan. Högst upp på de res­ta ste­nar­na ha­de man hug­git tap­par. De väl­tes ner i hål som var två me­ter dju­pa och som gräv­des med hac­kor av horn. Man reste ste­nar­na med hjälp av träställ­ning­ar och rep. Hå­len ha­de en slut­tan­de och en rak si­da, och bot­ten pas­sa­de ex­akt till ste­nen. Mot­vik­ter av sten kan ha an­vänts för att få upp ste­nen. När den väl var på plats fyll­des hå­let med tätt pac­kad jord.

Även över­lig­gar­na for­ma­des med ham­mar­ste­nar, och på un­der­si­dan kar­va­de man ut hål som pas­sa­de i plug­gar­na som fanns på de res­ta ste­nar­nas ovan­si­dor. Kan­ter­na för­sågs med åsar och rän­nor som fo­ga­des ihop un­ge­fär som när man las­kar trä­fö­re­mål. När över­lig­gar­na var fär­di­ga his­sa­des de upp med hjälp av träplatt­for­mar el­ler sköts på plats längs ram­per av jord som ha­de skot­tats upp mot de res­ta ste­nar­na.

Man tror att slä­dar av trä och run­da timmerstockar an­vän­des för att för­flyt­ta ste­nar­na.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.