MA­DA­ME MAO INGRIPER

Spännande historia - - Maos Kulturrevolution -

Om­kring år 1960 vil­le Ma­os ti­di­ga­re kom­mu­nis­tis­ka bunds­för­van­ter, till ex­em­pel Deng Xi­a­o­ping, kny­ta när­ma­re kon­tak­ter med Ryss­land – och bli av med Mao, men det var omöj­ligt att stör­ta re­vo­lu­tio­nens af­fisch­namn. Man för­sök­te i stäl­let tränga un­dan ho­nom och gö­ra ho­nom till en sym­bol­fi­gur ut­an re­ell makt.

Men Mao var slug och be­räk­nan­de. Han vil­le in­te släp­pa ta­get. Re­vo­lu­tio­nen ha­de gett ho­nom mak­ten, och re­vo­lu­tio­nen skul­le hjäl­pa ho­nom att be­hål­la den – den här gång­en skul­le det ut­bry­ta en kul­tur­re­vo­lu­tion. Mao bad sin (fjär­de) hust­ru Ji­ang Qing, även känd som Ma­da­me Mao, om hjälp.

Ji­ang Qing var fö­re det­ta film­stjär­na och all­män­he­ten be­und­ra­de hen­ne. Äk­ten­ska­pet var dock kär­leks­löst och for­mellt, och hon ha­de ett häf­tigt hu­mör. Men Mao li­ta­de på hen­ne, och ef­tersom hon äg­na­de sig åt kul­tur fick hon iscen­sät­ta kul­tur­re­vo­lu­tio­nen. I maj 1966 till­kän­na­gav Mao att al­la konstar­ter skul­le bli po­li­tis­ka, och ut­såg Ma­da­me Mao till ar­méns konst­när­li­ga råd­gi­va­re. Hon bör­ja­de ge­nast för­dö­ma konst­nä­rer och verk som hon an­såg va­ra ka­pi­ta­lis­tis­ka.

I tio år ut­sat­tes ki­ne­ser­na för Ma­da­me Ma­os cen­sur och pro­pa­gan­da­kam­pan­jer. All ut­ländsk konst för­bjöds, och en mil­jard män­ni­skor upp­ma­na­des att se de få pro­pa­gan­dis­tis­ka fil­mer och pjä­ser som hon tillät. Des­sa soc­ker­sö­ta verk ha­de al­la sam­ma bud­skap – det är en stor ära att off­ra sig för re­vo­lu­tio­nen. För en hel ge­ne­ra­tion ki­ne­sis­ka barn var det­ta det över­väl­di­gan­de bud­skap som ham­ra­des in i dem. De pro­gram­me­ra­des till att dö­da och dö för kul­ten av ord­fö­ran­de Mao.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.