En oförklarlig död och ett ändrat teStamente
Ibörjan av 1600talet var Shakespeare en förmögen man. Han var delägare i teatersällskapet Lord Chamberlain’s Men och ägde 12,5 procent av The Globe Theater. Han skaffade egendomar i London och Stratford, där han köpte stadens näst största hus, 107 tunnland jordbruksmark och en stuga. Efter drottning Elisabets död fick Shakespeares teatersällskap kungligt privilegium av Jakob I (Jakob
VI av Skottland) och kallade sig därefter för The King’s Men. Det var då han skrev Kung Lear om ett splittrat kungadöme, syftande på Jakobs nya välde, och Macbeth, förmodligen en hyllning till kungens skotska rötter. Shakespeare arbetade fortfarande som skådespelare i London år 1608, och 1609 publicerade han 154 sonnetter. Vid samma tid drog han sig tillbaka till Stratford, kanske för att pesten kom tillbaka. Efter år 1610 skrev han färre skådespel och de sista tre var samarbetsprojekt, förmodligen med John Fletcher som senare blev The King’s Mens husdramatiker. Shakespeare dog den 23 april 1616, vid 52 års ålder, mindre än en månad efter att han upprättat sitt testamente. I det skrev han att han hade ”utmärkt hälsa”. Det har lett till spekulationer om att hans död var plötslig och oväntad. 50 år senare skrev kyrkoherde John Ward i Stratford: ”Shakespeare, Drayton och Ben Jonson hade en munter sammankomst, och de tycks ha druckit för mycket, ty Shakespeare dog av en feber
som han drog på sig där.” Det kan stämma med samtida författarkollegers reaktion. En av dem skrev: ”Vi undrade över att du försvann så snart, Shakespeare/Från denna världens tiljor till gravens dystra rum.”
Hans hustru och två döttrar överlevde honom. Susanna ärvde det mesta av hans kvarlåtenskap, och han bestämde att hennes förstfödde son skulle överta den. Anne, som automatiskt hade rätt till en tredjedel av arvet, nämns knappt i hans testamente, utom när han skriver att hon ska få hans ”näst bästa säng”. Vissa ser det som en förolämpning, ett bevis på att deras förhållande var dåligt, medan andra hävdar att det nog var den äktenskapliga sängen (den bästa var alltid till för gäster), och därmed ett uttryck för kärlek.
Den 25 mars ändrade Shakespeare sitt testamente. Han hade fått veta att hans dotter Judiths make Thomas Quiney hade ett utomäktenskapligt barn med en viss Margaret Wheeler, som dog i barnsäng i mitten av mars 1616. Thomas beordrades av kyrkan att göra offentlig bot, vilket skulle ha dragit skam och nesa över familjen Shakespeare. I det första legatet i testamentet hade funnits en formulering om ”till min svärson”, men sedan ströks ordet ”svärson” och Judiths namn sattes in på samma ställe.
Shakespeare begravdes i koret i kyrkan Holy Trinity i Stratford två dagar efter sin död. Några år senare restes ett gravmonument till hans minne. I augusti 1623 avled Anne. Senare samma år utgavs ”den första folion” med 36 av Shakespeares skådespel, och även om ungefär 18 av dem redan hade utkommit tidigare var detta sannolikt den enda tillförlitliga versionen. I förordet skrev Ben Jonson: ”Han hörde inte till någon epok, utan till alla tider.” Till och med då var människor medvetna om att Shakespeares skådespel var tidlösa, och publik över hela världen uppskattar dem fortfarande. De har filmatiserats och visats på tv, och nya versioner för teatern har skapats, exempelvis de som Reduced Shakespeare Company har producerat och som är föreställningar med 37 av hans skådespel på bara 97 minuter. Shakespeare anses också ha påverkat det engelska språket mer än någon annan författare, och han myntade – eller populariserade – ord och uttryck som ännu används. Hans liv kanske förblir ett mysterium, men det är i så fall en del av det som gör hans verk så överjordiskt vackra som vi tycker att de är.