1 Tungt bombardemang
För att ta sig igenom taggtråden kring försvarslinjerna, förstöra skyttegravar och undergräva tyskarnas stridsmoral bombarderar brittiskt och franskt artilleri fiendens stridslinjer i åtta dygn fram till dagen för den stora offensiven. Över 1 800 haubitsar, kulsprutor, granatkastare och artilleripjäser deltar i det massiva bombardemanget, men generalerna vet inte att mycket av taggtråden är oskadd och att tyskarna bara väntar under jord på att eldstormen ska sluta. 2 Hawthorn-redutten sprängs
Omkring klockan 7.30 den 1 juli inleds det stora anfallet med att en rad minor detonerar bakom tyskarnas linjer. Den största finns under Hawthorn-redutten, ett tyskt fäste, och utlöses tio minuter före de övriga. 18 ton sprängmedel efterlämnar en 30 meter djup krater. 3 Framryckningen börjar De brittiska trupperna rycker fram ur skyttegravarna och bär med sig vapen, brädor för att ta sig över tyska skyttegravar och tunga redskap. Tyskarna kommer ut ur sina bunkrar och öppnar eld med kulsprutor mot de framryckande soldaterna. Den brittiska attacken försenas medan fransmännens framryckning söderut blir mer framgångsrik. Tyskarna inleder artillerielden bara några timmar före anfallet och är inte lika väl förberedda för fransmännens framryckning. 4 En tragisk slakt
I den brittiska armén stupar 58 000 under slagets första dag, de flesta faller offer för de väloljade tyska kulsprutorna. Få fördelar vinns den dagen, men den franska sjätte armén lyckas ta några av sina första mål, eftersom den har varit mer framgångsrik under sin inledande framryckning. 5 Tyska skyttegravar erövras Fiendens första skyttegravslinje erövras av general Rawlinsons fjärde armé den 11 juli, men snart anländer tyska förstärkningnar från fronten vid Verdun i samma trakt. 6 Långsamma framsteg Den hårdföre tyske befälhavaren Max von Gallwitz får ta över försvaret av den tyska frontlinjen den 19 juli. Den omorganiserade tyska armén lyckas förhindra brittiska framsteg med motattacker. Pozieres erövras av två australiensiska divisioner den 23 juli och i slutet av månaden har linjen flyttats fram, men få av de primära målen har tagits. 07 Stridsvagnarna Under första världskriget används stridsvagnar för första gången. Det sker den 15 september, vid ett anfall mot tyska linjer vid Flers-Courcelette som spänner över 12 kilometer. Bara ett femtiotal ”markstridsfordon” är tillgängliga, och flera går sönder innan de anländer till fronten. De övriga 22 dundrar fram mot tyskarnas ställningar under denna nya framryckning. Även om många tyska soldater blir skakade när de ser stridsvagnarna upphör offensiven den 22 september utan större vinster.
8 Britterna kryper framåt
Under den följande månaden ger anfall vid Morval, Thiepval, Ancre och på andra platser vissa vinster fram till oktober. Varje skyttegrav och varje framryckning slutar med stora förluster på båda sidorna. Fransmännen flyttar också fram positionerna i söder.
9 Det slutliga anfallet
Vintern närmar sig snabbt, vilket kommer att innebära slutet för alla effektiva anfall. Under den sista offensiven vid Somme rycker britterna fram mot Beaumont Hamel, nära floden Ancre. Britternas femte armé börjar med artillerield och anfaller den 13 november. I vissa områden blir anfallet framgångsrikt. Många tyskar tillfångatas, men snart tär de usla förhållandena hårt på britterna, och anfallet avbryts trots att bara några av de ursprungliga målen har tagits.
10 Offensiven avslutas
Efter anfallet vid Beaumont Hamel börjar offensiven vid Somme ebba ut och avstannar den
18 november.
Trots cirka 620 000 stupade britter och fransmän samt ungefär 500 000 tyskar har linjerna bara flyttats fram 12 kilometer.