språkpolisen

”Vi kommer att kalla till sammanträde i närtid.” ”Vi måste fatta ett beslut i närtid.” Varför inte säga snart eller

inom kort – eller ännu hellre precisera inom två veckor? Allt oftare hör man uttrycket

i närtid i myndighetsvärlden. Använder man hellre ett otympligt och oklart uttryck för att kompensera att man inte kan ange ett mer preciserat tidsintervall? – Peter

Ta bort de och dem och ersätt med dom som det uttalas. Jag stör ihjäl mig på folk som skriver fel, så snälla polisen ta bort dessa två från vårt språk.

– Ullrich

Det är oerhört olyckligt att någon bestämt att grafen ska skrivas utan accent. Kan vi inte sittstrejka någonstans tills de ger med sig?

– David

Jag är nog en som ofta har agerat språkpolis, präglad av 1940-talets realskola med dess stränga språkregler. Nog måste språket få förändras. Jag ska bättra mig. Ändå. Vi kan fortfarande ha behållning av August Strindbergs och Selma Lagerlöfs verk. Men kommer man om hundra år att förstå Kerstin Ekman och Klas Östergren, om vi låter ungdomens växlande språkmode få så snabbt som nu förändra vårt språk? – Carl Gunnar

Deckaren Arvet av Yrsa Sigurðardóttir, som jag lånat på biblioteket, hade prydliga rättelser i texten. Vartenda upp till någon var genomstruket och ändrat. ”Det är inte upp till mig att ta in dig till förhör” hade ändrats till ”det är inte min sak att ta in dig till förhör”. På ett annat ställe hade ”... så det var helt upp till honom ...” ändrats till ”... så det hängde helt på honom ...”. Jag blev så glad över dessa förbjudna förbättringar. – Inger