Gwen­do­li­ne Christie:

”Kap­ten Phas­ma är väl­digt häf­tig”

Star Wars - - INNEHÅLL - Av: Jens Pe­ter­son Foto: Bri­an Bo­wen Smith

Lon­don. Hon har sving­at svärd i ’’Ga­me of thro­nes’’ och lett re­bel­ler i ’’Hung­er ga­mes’’.

Nu blir Gwen­do­li­ne Christie Star wars förs­ta kvinn­li­ga skurk. – Jag har fe­no­me­nal tur. Jag trod­de ald­rig jag skul­le få va­ra med i tre så fan­tas­tis­ka pro­jekt, sä­ger hon till Star wars-bi­beln.

FAK­TA

NAMN: Gwen­do­li­ne Christie. FÖDD: 28 ok­to­ber 1978. BOR: Lon­don. SPE­LAR: Kap­ten Phas­ma, ett be­fäl för trup­per­na i The first or­der. ROL­LER: ”Ga­me of thro­nes”, ”Hung­er ga­mes”, ”Ze­ro the­o­rem”, ”Wi­zards vs ali­ens”. GIL­LAR: Dans, men fick slu­ta som 11-åring på grund av ryg­gen. Mo­de och de­sign.

’’Om jag tänk­te på he­la ar­vet kring Star wars skul­le jag läg­ga mig un­der en sten och ald­rig vå­ga kom­ma ut’’

Gwen­do­li­ne Christie är väl­digt lång, 191 cen­ti­me­ter, väl­digt blond och har ett väl­digt smit­tan­de och ekan­de skratt. Hon skrat­tar of­ta un­der in­ter­vjun. En klas­siskt sko­lad eng­elsk te­a­ter­skå­de­spe­la­re som gör den min­nesvär­da rol­len som Bri­en­ne of Tarth i ”Ga­me of thro­nes” och nu en av film­histo­ri­ens mest äls­ka­de se­ri­er. Vad kan du sä­ga om din roll? – Kap­ten Phas­ma? Hon är Star wars förs­ta kvinn­li­ga skurk. Hon är storm­troo­per-kap­ten och del av den mör­ka si­dan. Hon har ett skjut­va­pen. Jag tror det är allt jag kan sä­ga. Vad tyc­ker du om hen­ne? – Jag tyc­ker hon är väl­digt häf­tig, in­te ba­ra för att hon är den förs­ta kvinn­li­ga skur­ken. Det är mer än så, sä­ger Gwen­do­li­ne Christie.

– I den här gi­gan­tis­ka se­ri­en med iko­ner får vi en kvinn­lig roll­fi­gur som vi in­te dö­mer på van­ligt vis. In­te ef­ter de ele­ment som for­mar vårt ut­se­en­de och dik­te­rar hur vi upp­fat­tas.

Hon sä­ger att det är ett re­jält fram­steg att ska­pa en så­dan kvinn­lig roll,

– Vi be­dö­mer hen­ne ef­ter de val hon gör och hen­nes per­son­lig­het. In­te för att hon är kvin­na el­ler den ste­re­o­ty­pa bil­den av en kvin­na. Kap­ten Phas­ma är en skurk. Gwen­do­li­ne Christie be­rät­tar att pro­du­cen­ten Kathleen Ken­ne­dy frå­ga­de hen­ne om hon goog­lat ”kvinn­li­ga hjäl­tar”. Det ha­de hon in­te.

– Man får upp en väl­digt tra­di­tio­nell och sex­u­a­li­se­rad bild av kvin­nor. Jag tyc­ker kap­ten Phas­ma ser un­der­bar ut, men det är in­te en kon­ven­tio­nellt kvinn­lig look. Hur var det att spe­la in­ne i hjäl­men och dräk­ten? – Det var myc­ket häf­tigt och ett skäl att rol­len känns spe­ci­ell, sä­ger Gwen­do­li­ne Christie. Man in­ser att skå­de­spe­lan­de in­te en­bart hand­lar om ny­an­ser i an­sik­tet. Var­je sätt man rör krop­pen på sä­ger nå­got om ka­rak­tä­ren. Det skic­kar ett bud­skap till publi­ken.

Att fun­de­ra på hur man rör sig påmin­de om hen­nes år på te­a­tern.

–Det är in­tres­sant att kol­la det fy­sis­ka ut­tryc­ket, vad som är ne­utralt i kropps­språ­ket. Och vad som kan an­ty­da hen­nes kön. Var man

läg­ger tyngd­punk­ten i si­na rö­rel­ser.

Tänk­te du mest på din roll när du fil­ma­de, el­ler att du var en del i stör­re be­rät­tel­se som be­ty­der myc­ket för många?

– Rol­len. Ba­ra rol­len, sä­ger Gwen­do­li­ne Christie och skrat­tar högt. Man mås­te se på allt skå­de­spe­lan­de som ord skriv­na på en si­da och vad de för­sö­ker ut­tryc­ka och be­ty­der. Om jag tänk­te på he­la ar­vet kring Star wars skul­le jag läg­ga mig un­der en sten och ald­rig vå­ga kom­ma ut.

Hon tyc­ker myc­ket om de ti­di­ga­re fil­mer­na.

– Det är spän­nan­de att va­ra en del av nå­got som be­tytt så myc­ket för mig och and­ra. De fles­ta män­ni­skor har en ren kär­lek till fil­mer­na, som ett barn. Det finns nå­got unikt med dem. Man kan tit­ta på dem när som helst och bli på gott hu­mör. Gwen­do­li­ne Christie är född 1978 och var barn på 1980-ta­let.

– Jag väx­te upp med Star wars. Jag minns den förs­ta ju­len när ”Stjär­nor­nas krig” skul­le vi­sas på tv. Det var mer fan­tas­tiskt än nå­got ti­di­ga­re. Fil­men pre­sen­te­ra­des för mig som nå­got ma­giskt och som al­la and­ra blev jag kär. Jag äls­ka­de hur allt såg ut, ett fa­sci­ne­ran­de sätt att be­rät­ta en histo­ria om gott mot ont.

Och det fanns en fan­tas­tisk roll­fi­gur att iden­ti­fi­e­ra sig med.

– Jag äls­ka­de att prin­ses­san Leia var en stark kvin­na som viss­te vad hon vil­le och gjor­de. Dess­utom var fil­men ro­lig. Jag glöm­de ald­rig hur den såg ut. ”Stjär­nor­nas krig” har en en­kel­het som ser li­ka bra ut nu som den gjor­de då. Hon be­kla­gar att hon in­te får sä­ga nå­got om ”The for­ce awa­kens”. Men hon har va­na från de se­nas­te åren i en tv-se­rie som ock­så har över­rask­ning­ar för publi­ken.

– Jag har kun­nat hål­la tyst om hem­lig­he­ter i många år. ”Ga­me of thro­nes” har lärt mig det, och myc­ket an­nat. Den se­ri­en har gett mig en fe­no­me­nal platt­form som jag all­tid kom­mer att va­ra tack­sam för.

En sak ”Ga­me of thro­nes” och Star wars har ge­men­samt är pas­sio­ne­ra­de fans. Som gär­na ut­tryc­ker syn­punk­ter på vad oli­ka roll­fi­gu­rer gör och hur de ser ut.

– Jag stu­de­ra­de på klassisk dra­ma­sko­la i Lon­don. Att lä­sa om mig själv el­ler bry sig om vad and­ra tyc­ker är ra­ka mot­sat­sen till vad jag lär­de mig där och trä­ning­en vi fick.

Än­da se­dan ”Stjär­nor­nas krig” 1977 har Ge­or­ge Lucas fil­mer va­rit fyll­da med brit­tis­ka skå­de­spe­la­re.

– Jag vet in­te var­för de väl­jer så många brit­ter. Men al­la skå­de­spe­la­re här i lan­det blev väl­digt upp­rym­da av tan­ken på nya fi­na fil­m­jobb.

Re­dan i ”Stjär­nor­nas krig” ha­de ve­te­ra­nen Alec Gu­in­ness den tunga rol­len som Obi-wan Ke­no­bi, och ge­nom se­ri­en har det fort­satt va­ra brit­ter i bå­de stör­re och mind­re rol­ler. Gu­in­ness kol­le­ga och vän Se­basti­an Shaw fick spe­la Darth Va­der ut­an mask i ”Jedins åter­komst”. Bå­de Ewan Mcg­re­gor och hans mor­bror har gjort tre fil­mer var.

Gwen­do­li­ne Christie föd­des och väx­te upp i Sus­sex i söd­ra Eng­land. Hon var gym­nast som barn. Hon tog ex­a­men från den myc­ket krä­van­de Dra­ma Cent­re i Lon­don 2005, och ha­de skå­de­spe­la­ren Si­mon Cal­low (”Fy­ra bröl­lop och en be­grav­ning”) som men­tor. Hon spe­la­de i

pjä­ser av oli­ka slag. Från Sha­kespe­a­re till ”Fru­kost på Tif­fa­nys” till rol­len som Me­fisto­feles i 1600-tals­pjä­sen ”Faust”.hon fick så små­ning­om mind­re film­rol­ler, bland an­nat två gång­er för Ter­ry Gil­li­am i ”The ima­gi­na­ri­um of doctor Par­nas­sus” och ”Ze­ro the­o­rem”.

Gwen­do­li­ne Christie sä­ger att det hon lär­de sig på te­a­tern har va­rit nyt­tigt för film­rol­ler­na.

– Trä­ning­en på dra­ma­sko­lan var väl­digt fy­sisk. Hur man rör sig och vad krop­pen ut­tryc­ker. Bri­en­ne av Tarth bär rust­ning he­la ti­den, det på­ver­kar hur man står och hur man rör sig. Jag lär­de mig hur man slåss på ett sätt som ver­kar ut­tryc­ka styr­ka. Gwen­do­li­ne Christie gap­skrat­tar igen. – Jag tyc­ker det är väl­digt in­tres­sant att spe­la de här rol­ler­na där man sä­ger li­ka myc­ket med krop­pen som med rös­ten och re­pli­ker­na. Är kap­ten Phas­mas dräkt svår att ta på? – Den gick ovän­tat fort. Du får in­te glöm­ma att jag var så över­väl­di­gad och för­tjust att va­ra med att jag in­te tänk­te på om det var be­kvämt el­ler in­te. Det är väl­digt in­tres­sant att få si­na van­li­ga sin­nen av­skur­na, i syn­ner­het som kvinn­lig skå­de­spe­la­re. När man in­te ser el­ler hör per­fekt för­stärks and­ra sin­nen. Det på­ver­kar vad roll­fi­gu­ren gör.

Du är med i tre upp­märk­sam­ma­de se­ri­er som på oli­ka vis kan kal­las fan­ta­sy. Är det nå­got med gen­ren som fa­sci­ne­rar dig?

– Jag ar­be­ta­de in­om te­a­tern i fem år in­nan jag fick någ­ra fil­m­jobb. På te­a­tern gjor­de jag klas­sis­ka pjä­ser och rol­ler så det hand­la­de in­te om att väl­ja gen­re. Men när fan­tas­tis­ka pro­jekt som de här tre dy­ker upp vill man va­ra med. Jag tyc­ker al­la tre är väl­digt spe­ci­el­la. Hon ser ge­men­sam­ma näm­na­re mel­lan ”Ga­me of thro­nes”, ”Hung­er ga­mes” och ”The for­ce awa­kens”.

– De gör nå­got mer, nå­got mo­dernt, de ut­veck­lar gen­ren, sä­ger Gwen­do­li­ne Christie. Det är tre bril­jan­ta be­rät­tel­ser. I syn­ner­het nya Star wars känns pro­gres­siv. De hed­rar ar­vet från de ti­di­ga­re fil­mer­na plus att de läg­ger till nå­got nytt. De­ras be­slut att väl­ja mig, som kanske in­te är den förs­ta man tän­ker på för en så­dan roll, vi­sar hur fan­ta­si­ful­la de är.

Fan­ta­sy kan hand­la om and­ra värl­dar, men än­då be­skri­va sa­ker vi kän­ner igen.

– Jag tror det finns nå­got med en tyd­lig ori­gi­nell es­te­tik ut­an­för vå­ra van­li­ga re­fe­ren­ser som kan få oss att en­ga­ge­ra oss i män­ni­skor­nas öden i en stark be­rät­tel­se, sä­ger Gwen­do­li­ne Christie. Plus att det är häf­ti­ga bil­der. Gil­lar du att spe­la skurk? – Ja, det är trev­ligt som om­väx­ling. Bri­en­ne av Tarth är en väl­digt god män­ni­ska som för­sö­ker gö­ra de rät­ta va­len. I ”Hung­er ga­mes” spe­lar jag en ti­di­ga­re seg­ra­re i Hung­er­spe­len, Ly­me, som blir en le­da­re för re­bel­ler­na i di­strikt 2. Att se­dan få bli skurk i Star wars är un­der­bart.

I ju­li 2015 hölls Co­mic-con, den sto­ra mäss­san för fans i San Di­e­go. Gwen­do­li­ne Christie och de and­ra från ”The for­ce awa­kens” var där.

– Det var en oför­glöm­lig upp­le­vel­ser. Då för­stod jag vad Star wars be­ty­der för folk. Jag blev helt över­väl­di­gad för jag viss­te in­te vad som skul­le hän­da.

Hon satt i en pa­nel till­sam­mans med de and­ra skå­de­spe­lar­na och re­gis­sö­ren JJ Abrams.

– JJ sa till publi­ken ”jag vet att någ­ra av er har cam­pat i fy­ra da­gar för att kom­ma in här. Vi vill ge er nå­got till­ba­ka. Vill nå­gon gå på en kon­sert?” Då skrek jag och 7 000 and­ra YES.

De led­des av storm­troo­pers in i ett an­nat rum där sym­fo­ni­ker vän­ta­de.

– Or­kes­tern spe­la­de och de vi­sa­de klipp från den kom­man­de fil­men och al­la fick ett la­ser­svärd och se­dan tän­de de av det häf­ti­gas­te fyr­ver­ke­ri jag sett i he­la mitt liv. Folk var lyck­li­ga, helt eu­fo­ris­ka. Det är en av de bäs­ta hän­del­ser jag va­rit med om.

Hon pra­ta­de ef­teråt med JJ Abrams om vad det var som fick al­la att kän­na så. Var­för Star wars ska­pa­de en spe­ci­ell käns­la.

– Han sa ”det är hopp”. Det lå­ter som en kly­scha, men jag tror det är sant. Det är in­te hy­ste­ri, det är mer eu­fo­ri. Det ver­kar som om Star wars in­spi­re­rar män­ni­skor och får dem att kän­na hopp.

’’Nya Star wars känns pro­gres­sivt’’

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.