Im­pe­ri­um

Star Wars - - INNEHÅLL - Av: Jens Pe­ter­son

Sky­wal­ker ranch, ka­li­for­ni­en. Han chan­sa­de och vann stort med Star wars.

Han blev rik och an­vän­de peng­ar­na till att ska­pa ett fil­mim­pe­ri­um. Men Ge­or­ge Lucas har blan­da­de käns­lor in­för sitt livs­verk.

– Man kan in­te be­ta­la mig nog för att gå ige­nom det man mås­te gå ige­nom för att gö­ra en film. Det är fruk­tans­värt, sä­ger han till Star wars-bi­beln.

Vi åker ige­nom en grind vid sto­ra vägen, som av en slump he­ter Lucas val­ley ro­ad. En lång upp­fart in­nan man ser hu­vud­bygg­na­den. I en­trén står R2-D2. An­nars kun­de det va­ra vil­ken gård som helst i den här bör­di­ga de­len av Ka­li­for­ni­en. På Sky­wal­ker ranch od­las val­nöt­ter och vindru­vor i da­lar­na av det kul­li­ga land­ska­pet. Pi­not no­ir är dru­van på Sky­wal­ker vi­ney­ards.

Vi åker runt den lil­la sjön de an­lagt, Ewok la­ke, och ser kos­sor som be­tar fram­för de grö­na ber­gen. Flu­gor sur­rar. Ljud­tek­ni­ker­na an­vän­de fak­tiskt soun­det av flu­gor på Sky­wal­ker ranch i epi­sod II. Na­tur­ljud mö­ter hög­tek­no­lo­gi. Hu­vud­bygg­na­den är ri­tad i gam­mal stil, men Ge­or­ge Lucas köp­te mar­ken för peng­ar han tjänat på ”Stjär­nor­nas krig” och upp­föl­ja­ren. Han blev snabbt trött på Hollywood och vil­le ha så li­te som möj­ligt med de sto­ra film­bo­la­gen att gö­ra.

Sky­wal­ker ranch skul­le bli ett pa­ra­dis där han och and­ra fil­ma­re kun­de tän­ka fritt och job­ba i idyl­lis­ka om­giv­ning­ar.

Ge­or­ge Lucas be­stäm­de sig för att bli en oberoende fil­ma­re.

Det iro­nis­ka är att hans suc­cé­er bli­vit själ­va sin­ne­bil­den för Hollywood, för jät­te­fil­mer. Han är re­bel­len som snart led­de ett rymdim­pe­ri­um. En av film­värl­dens ri­kas­te makt­ha­va­re.

– Jag har bli­vit det jag för­sök­te be­käm­pa, sä­ger Ge­or­ge Lucas när jag träf­far ho­nom i maj 2002.

Först möts vi när Ge­or­ge Lucas ming­lar bland oss som ska se den då nya fil­men i bion på Sky­wal­ker ranch. Han ger ett för­sik­tigt och blygt in­tryck när vi småpra­tar om ran­chen och ar­be­tet med den nya tri­lo­gin.

Men även om han ver­kar va­ra en för­synt man som helst står i hör­net och tit­tar har Ge­or­ge Lucas un­der år­tion­den bli­vit en mäk­tig kraft i

un­der­håll­nings­värl­den.

– Det finns en re­plik i fil­mer­na som åter­kom­mer fle­ra gång­er så att folk ska för­stå. ”Du är på väg att bli det du för­sök­te be­käm­pa”, sä­ger Ge­or­ge Lucas.

– När jag in­såg att jag kun­de få eko­no­misk kon­troll steg jag åt si­dan som re­gis­sör och bygg­de upp mitt fö­re­tag. Jag vil­le in­te sty­ras av stor­bo­lag, men för att slip­pa det bygg­de jag upp ett eget. Och jag upp­täc­ker att jag styr över pre­cis en så­dan sak som jag svor att jag ald­rig skul­le bli in­blan­dad i.

Han ser näs­tan för­vå­nad ut där han sit­ter i sin ru­ti­ga skjor­ta och jeans.

– Mitt liv tog lus­ti­ga vänd­ning­ar. Jag trod­de ald­rig att jag skul­le gö­ra lång­fil­mer på bio. Star wars är så långt ifrån vad jag egent­li­gen gör som man kan kom­ma. Jag skul­le gö­ra en för att se hur det var, men det tog över he­la mitt liv.

Ge­or­ge Lucas väx­te upp i en små­stad in­te långt här­i­från. Hans barn­dom i Mo­desto speglas i ge­nom­brotts­fil­men ”Sista nat­ten med gäng­et” som ut­spe­las 1962. Han var själv en så­dan ung man som helst kör­de bil och lyss­na­de på rock­mu­sik. Som än­nu yng­re äls­ka­de han rymd­hjäl­ten Blixt Gor­don. Tv-se­ri­en från 1938 gick i re­pris kloc­kan 18.15 var­je dag. Full fart i rym­den. Snab­ba for­don. Han skul­le täv­la med bi­lar.

Men ef­ter en olyc­ka den 12 ju­ni 1962 änd­ra­de hans fram­tids­pla­ner. Ge­or­ge Lucas slog runt fle­ra varv med sin spor­ti­ga Fiat Bi­an­chi­na och låg på sjuk­hus i två vec­kor. Han la ner si­na pla­ner på att bli ra­cer­fö­ra­re. Istäl­let plug­ga­de han hår­da­re för att få bra be­tyg och bör­ja­de an­vän­da den 8mm-ka­me­ra han fått av sin pap­pa.

Ge­nom bil­täv­ling­ar­na ha­de han bli­vit be­kant med film­fo­to­gra­fen Has­kell Wexk­ler och fick bli den­nes as­si­stent på en do­ku­men­tär. Ef­ter high school kom han in på film­sko­lan i Los Ang­e­les. Snart bör­ja­de Ge­or­ge Lucas gö­ra eg­na kort­fil­mer.

En pri­sa­des. 1967 vann Ge­or­ge Lucas en riksom­fat­tan­de täv­ling med sin ”THX 1138 4EB”, och i pri­set ingick att bli prak­ti­kant på film­bo­la­get War­ner Brot­hers. Där lär­de han kän­na re­gis­sö­ren Fran­cis Ford Cop­po­la som ef­ter sex må­na­ders prak­tik an­ställ­de Lucas på fil­men ”The rain pe­op­le”. De in­led­de ett sam­ar­be­te och star­ta­de film­bo­la­get Ame­ri­can Zo­etro­pe. Det led­de till Ge­or­ge Lucas förs­ta lång­film, en ny ver­sion av ”THX 1138”.

En rätt ky­lig och in­tel­lek­tu­ell sci­ence fic­tion histo­ria som flop­pa­de när den kom 1971. Lucas tyck­te att film­bo­la­get War­ner be­hand­la­de den il­la, tog hans film som giss­lan och tor­te­ra­de (läs: kor­ta­de) den. ”THX 1138” kom dock till fes­ti­va­len Can­nes, dit Ge­or­ge Lucas och då­va­ran­de hu­strun tog sig för eg­na peng­ar.

Han och Mar­cia gif­te sig 1969. Hon var film­klip­pa­re som ar­be­ta­de med Mar­tin Scor­se­se, och fick se­na­re en Oscar för ”Stjär­nor­nas krig” till­sam­mans med två and­ra klip­pa­re.

”THX 1138” be­tyd­de myc­ket för Ge­or­ge Lucas, och han la in häls­ning­ar till den i fle­ra av si­na se­na­re verk. Men till sin and­ra film be­stäm­de sig Ge­or­ge Lucas för att gö­ra nå­got helt an­nolun­da. Han vil­le be­rät­ta om kär­lek, hopp och gläd­je och tog från si­na egen ung­domsupp­le­vel­ser till ”Sista nat­ten med gäng­et”.

–”THX 1138” var min mest per­son­li­ga film, sä­ger Ge­or­ge Lucas när vi ses. Men ”Sista nat­ten med gäng­et” gjor­de jag mest re­se­arch in­för. Jag bi­la­de runt i åt­ta år och för­sök­te träf­fa tje­jer.

Film­bo­la­get Uni­ver­sal trod­de in­te alls på ”Sista nat­ten med gäng­et” och lät den vän­ta på pre­miär. Men när ko­me­din väl gick upp blev den en gi­gan­tisk suc­cé. Ge­or­ge Lucas tjä­na­de själv 7 mil­jo­ner kro­nor på fil­mens fram­gång, men ha­de ock­så lärt sig att va­ra skep­tisk mot Hol­ly­woods film­bo­lags­di­rek­tö­rer. Som fort­sat­te fat­ta kor­ka­de be­slut.

Där­för vil­le han bli sin egen. Där­för star­ta­de han Lucasfilm, och se­na­re fö­re­tag som In­dust­ri­al

light and ma­gic. Så fort han kun­de flyt­ta­de han si­na bo­lag från Los Ang­e­les till San Fran­ci­sco­om­rå­det.

Han ha­de fle­ra fil­mer på gång pa­ral­lellt i bör­jan av kar­riä­ren. I en in­ter­vju i svens­ka film­tid­ning­en Chaplin hös­ten 1973 sä­ger Ge­or­ge Lucas så här om sin nya film som han re­dan då kal­lar ”en rymdo­pe­ra el­ler ast­ro­lo­gisk väs­tern”.

– ”Star wars” är en bland­ning av ”Law­rence av Ara­bi­en”, Ja­mes Bond-fil­mer­na och ”2001”. Rymd­va­rel­ser­na är hjäl­tar­na och Ho­mo Sa­pi­ens gi­vet­vis skur­ken. Ing­en har gjort nå­got lik­nan­de se­dan se­ri­en ”Blixt Gor­don er­öv­ra­de uni­ver­sum”. Det är förs­ta gång­en Ge­or­ge Lucas be­rät­tar om Star wars i en in­ter­vju. I det lä­get fanns in­te alls nå­got ma­nus likt fil­men som ha­de pre­miär 1977.

I in­ter­vjun i Chaplin 1973 sä­ger han ock­så så här:

– Jag gör film en­bart för att jag tyc­ker om att gö­ra film och det kanske är unikt. Man kan in­te be­ta­la mig nog för att gå ige­nom det man mås­te gå ige­nom för att gö­ra en film. Det är fruk­tans­värt. Man blir fy­siskt sjuk. Jag får all­tid en svår för­kyl­ning med hos­ta när jag re­gis­se­rar. (...) Jag mår py­ton. Det är som en bergs­be­stig­ning: Man skär sig, får blå­mär­ken, det är is­kallt, man för­lo­rar tår och all­ting, men sen når man top­pen och det är värt allt­sam­mans.

Han ver­kar ha tyckt det va­rit fort­satt job­bigt. Al­la de tre in­spel­ning­ar­na till fil­mer­na 1977, 1980 och 1983 blev plåg­sam­ma och ka­o­tis­ka. In­te minst jak­ten på tro­vär­di­ga il­lu­sio­ner. Ge­or­ge Lucas var be­svi­ken när han såg den fär­di­ga fil­men.

Än­da se­dan förs­ta ”Stjär­nor­nas krig” 1977 har de här fil­mer­na ut­veck­lat tek­nik och spe­ci­a­lef­fek­ter. En del ser en mot­sätt­ning mel­lan konst och tek­nik.

–Så­da­na män­ni­skor är för­vir­ra­de. Konst är tek­no­lo­gi och har all­tid va­rit det, sä­ger Ge­or­ge Lucas. Konst är kom­mu­ni­ka­tion av käns­lor. Det är att an­vän­da ljud och bil­der för att sä­ga nå­got. Konst gör en glad el­ler led­sen el­ler upp­het­sad el­ler får en att vil­ja gå ut och stri­da. Grott­mål­ning­ar­na

’’Konst är tek­no­lo­gi och har all­tid va­rit det’’

är konst. De vi­sar in­te bil­der av an­ti­lo­per, de vi­sar vad en an­ti­lop be­ty­der för den som må­la­de.

– Och nå­gon mås­te ha räk­nat ut hur man gjor­de det även då. Nå­gon tek­ni­ker, nå­gon ve­ten­skaps­man, mås­te tän­ka och sä­ga hmmm, röd kri­ta, blå kri­ta – om jag ba­ra kun­de hit­ta grön kri­ta.

Ge­or­ge Lucas jäm­för Miche­lang­e­los fres­komål­ning­ar med en film­in­spel­ning.

– Freskomå­lar­na mås­te ha ett stort team, un­ge­fär som ett film­team. Al­la var ex­pert på sin de­talj, på sin färg, så att det blev helt per­fekt när det tor­ka­de. Det var in­te Miche­lang­e­lo som gjor­de det en­sam, det var Miche­lang­e­lo och hans tek­nis­ka team av med­ar­be­ta­re. 30 per­so­ner. Tek­nik är en för­ut­sätt­ning för konst. Film­ma­ka­ren Ge­or­ge Lucas har bli­vit li­ka upp­märk­sam­mad som skick­lig af­färs­man. Hans av­tal för ”Stjär­nor­nas krig” var unikt. Han tog ett lågt gage och fick i stäl­let pro­cent på in­täk­ter­na. Dess­utom be­höll han rät­tig­he­ter­na att gö­ra upp­föl­ja­re och gjor­de upp med Twentieth century Fox om att han skul­le få hälf­ten av in­koms­ter­na från lek­sa­ker, klä­der och al­la tänk­ba­ra pry­lar.

Fox, som in­te trod­de på fil­men, kun­de in­te tän­ka sig att det skul­le bli upp­föl­ja­re. Och även om det hän­de så gick så­da­na all­tid då­ligt. Och vem skul­le kö­pa lek­sa­ker till en rymd­film? Ing­en, trod­de Fox. De trod­de väl­digt fel. ”Stjär­nor­nas krig” blev en suc­cé och spe­la­de in mer peng­ar än nå­gon ti­di­ga­re film. Dess­utom sål­de den lek­sa­ker och an­nat i så­da­na oer­hör­da mäng­der. Al­la ung­ar som lek­te med Lu­ke Sky­wal­ker och de and­ra plast­fi­gu­rer­na gav Lucas nog med peng­ar för att på egen hand kun­na fi­nan­si­e­ra ”Rymdim­pe­ri­et slår till­ba­ka”. Fox fick en­bart dis­tri­bu­e­ra.

Av­ta­let för Lucasfilm såg ut så här för upp­föl­ja­ren till ”Stjär­nor­nas krig”: Lucas tog 52 pro­cent av vins­ten på de förs­ta 20 mil­jo­ner­na dol­lar. 70 pro­cent av de näs­ta 40 mil­jo­ner­na, och se­dan 77 pro­cent av vins­ter på allt över det.

Till sist blev vins­ten för Lucasfilm 92 mil­jo­ner dol­lar. Ge­or­ge Lucas an­vän­de myc­ket av peng­ar­na till att byg­ga Sky­wal­ker ranch.

Där har gjorts mer än Star wars. Tv-se­ri­en ”In­di­a­na Jo­nes även­tyr” ha­de en lust­fylld till­komst på Sky­wal­ker ranch, och för den ut­veck­la­des vik­tig tek­nik.

I ef­ter­hand kan det ver­ka som om Ge­or­ge Lucas ha­de en plan, men till­koms­ten av fil­mer­na som ha­de pre­miär 1977, 1980 och 1983 vi­sar att han fam­la­de sig fram. In­tri­gen för­änd­ra­des, vik­ti­ga ide­er dök upp un­der vägen och and­ra män­ni­skor be­tyd­de myc­ket för det slut­li­ga re­sul­ta­tet.

Det gäl­ler ma­nus­för­fat­ta­re som hjälp­te till, men ock­så and­ra re­gis­sö­rer och skå­de­spe­lar­na som gjor­de för­änd­ring­ar. Ljud­ge­ni­et Ben Burtt.

Och in­te minst de pam­pi­ga to­ner­na som bli­vit li­ka min­nesvär­da som bil­der­na.

Mu­si­ken till Star wars är stark. Hur vik­tig har kom­po­si­tö­ren John Wil­li­ams va­rit för dig?

– Ex­tremt vik­tigt. För de här fil­mer­na är dels tänk­ta som lör­dags­ma­ti­ne­er, dels som stum­fil­mer. Jag vill be­rät­ta histo­ri­en vi­su­ellt och med mu­sik och lju­def­fek­ter, sä­ger Ge­ro­ge Lucas. Det är bil­der­na och sound­trac­ket som har mest tyngd. Di­a­lo­gen finns där för att fyl­la ut tom­rum­men, som text­skyl­tar­na i stum­film.

Fil­mer­na har fått kri­tik för den hög­tid­li­ga di­a­lo­gen och det träiga skå­de­spe­le­ri­et.

– Det är ju me­ning­en, sä­ger Ge­or­ge Lucas. Det ska va­ra trä­igt. Det ska va­ra som min barn­doms ma­ti­ne­er. Histo­ri­en är tänkt för 12-åring­ar. Jag har en son i den ål­dern nu. I ena ögon­blic­ket är han som 20, i näs­ta 10 år. Det träiga skå­de­spe­le­ri­et har va­rit där he­la ti­den. Jag led­sen att sä­ga det, men det är fak­tiskt me­ning­en. Ha­de du he­la histo­ri­en på 1970-ta­let? – Jag ha­de hal­va histo­ri­en. Den väx­te myc­ket. Det var tänkt som en

film. Det skul­le va- ra av­snitt fy­ra av en lör­dags­ma­tiné. Man kom in i mit­ten, för jag gil­lar in­te lång­sam­ma star­ter. Det bör­jar med Darth Va­der som ett mons­ter med stor makt som i slu­tet av fil­men stör­tar kej­sa­ren och blir hjäl­ten, en sorg­lig fi­gur i en tra­gisk sa­ga.

En del av fi­gu­rer­na fick ett an­nat liv och en an­nan makt än han trott.

–När det splitt­ra­des i tre fil­mer som gjor­des med tre års mel­lan­rum fick Darth Va­der som ikon myc­ket stör­re kraft än vad jag trott. Han överskug­ga­de all­ting.

Och då såd­des ett frö till det som blev epi­so­der­na I-III.

– Det upp­munt­ra­de mig att gå till­ba­ka och be­rät­ta bak­grunds­hi­sto­ri­en. Den fanns egent­li­gen ba­ra där för mig, som en ka­rak­tär­stu­die för att vi­sa var­i­från fi­gu­rer­na kom. Och hur Rymdim­pe­ri­et blev till. Men det var in­te tänkt som en film. Jag träf­far Ge­or­ge Lucas två gång­er för att pra­ta om fil­mer­na. I sam­band med att ”Klo­ner­na an­fal­ler” är klar, och se­dan när det är dags för ”Mörk­rets hämnd” 2005.

– Star wars är ett bi­sarrt fe­no­men. Det är en histo­ria som lik­som ba­ra väx­te och väx­te på min bak­gård och jag kun­de in­te stop­pa den. Det bör­ja­de som en film som väx­te till tre. Och då trod­de jag att jag var klar med den. Men så tänk­te jag vi­da­re och vi ha­de ut­veck­lat tek­ni­ken så myc­ket att det fanns ett sätt att skild­ra de här värl­dar­na. Det var tek­ni­ken för di­no­sau­ri­er­na i ”Ju­ras­sic park” som blev ge­nom­brot­tet.

Du dy­ker upp själv i en scen i epi­sod III, på ope­ran där Ana­kin Sky­wal­ker mö­ter Pal­pa­ti­ne.

– Jag är ba­ra sta­tist, sä­ger Ge­or­ge Lucas. Det var mi­na dött­rar som in­si­ste­ra­de att jag skul­le va­ra med. De är med där på ope­ran och de tja­ta­de på mig att jag mås­te sy­nas ock­så. Som barn bru­kar gö­ra.

Var är det då för fi­gur han fö­re­stäl­ler? Ba­ron

”Star wars är ett bi­sarrt fe­no­men. Det är en histo­ria som lik­som ba­ra väx­te och väx­te på min bak­gård och jag kun­de in­te stop­pa den’’, sä­ger Ge­or­ge Lucas.

Pa­pa­noi­da har blå hud, är en pjäs­för­fat­ta­re från pla­ne­ten Pan­to­ra som haft fle­ra fram­gång­ar och bli­vit mäk­tig in­om un­der­håll­nins­gin­du­strin. Han är po­li­ti­ker i Co­ruscant, mot­stån­da­re till Pal­pa­ti­ne och ba­ron Pa­pa­noi­da har fle­ra barn.

För­äld­rar och barn, ladd­ning­en mel­lan mäs­ta­re och ele­ver bär my­to­lo­gin i Star wars.

– Epi­sod III hand­lar om att pap­pa blir ond, sä­ger Ge­or­ge Lucas. Det är rätt hårt för barn. Jag såg en 8-åring som di­rekt ef­ter vis­ning­en vän­de sig till sin pap­pa och sa ”det kom­mer att bli okej pap­pa, han räd­dar sin son i slu­tet”. Ge­or­ge Lucas har fått myc­ket kri­tik ge­nom åren. Re­dan med ”Rymdim­pe­ri­et slår till­ba­ka” var många fans be­svik­na, nå­got som glömts bort nu när den bli­vit en av fa­vo­rit­fil­mer­na. Sam­ma sak med ”Jedins åter­komst” och ewo­ker­na som en hel del tyck­te il­la om.

När Lucas se­dan gjor­de änd­ring­ar i de tre fil­mer­na in­för nypre­miä­rer­na 1997 blev många för­ban­na­de. Själv an­ser han att de till sist blev som han ha­de tänkt sig från bör­jan. Upp­rör­da fans tyc­ker att bå­de ori­gi­na­len och de re­stau­re­ra­de ver­sio­ner­na bor­de fin­nas till­gäng­li­ga.

Ge­or­ge Lucas an­ser att han har rätt att för­bätt­ra si­na fil­mer hur många gång­er som helst. Jäm­fö­rel­sen har gjorts med Ge­or­ge Lucas livs­långa in­tres­se för snab­ba bi­lar. Han ser det som att by­ta re­serv­de­lar och lac­ka om.

Många upp­rör­da käns­lor. Men ing­et lik­nar kri­ti­ken som en del fans kom med ef­ter ”Det mör­ka ho­tet”, 1999.

– Den förs­ta ak­ten är all­tid trå­kig, sä­ger Ge­or­ge Lucas. Jag viss­te att många skul­le ha svårt för ett även­tyr med en 8-årig poj­ke som hu­vud­per­son.

”Klo­ner­na an­fal­ler” blev bå­de hår­da­re och vux­na­re. För­bju­den kär­lek mel­lan Ana­kin och Ami­da­la, och bru­ta­la stri­der.

– Två­an är mer som ”Rymdim­pe­ri­et slår till­ba­ka”, sä­ger Lucas. Sa­gan blir allt mör­ka­re. Epi­sod III in­ne­hål­ler 60 pro­cent av bak­grunds­hi­sto­ri­en, epi­sod I och II un­ge­fär 20 pro­cent var­de­ra.

Ge­or­ge Lucas och hans oli­ka fö­re­tag var med om att ta fram ban­bry­tan­de tek­nik. För­u­tom ILM star­ta­de han THX för att få bätt­re ljud på bi­o­gra­fer­na. Lucasfilm tog fram THX till pre­miä­ren av ”Jedins åter­komst” 1983 och det har se­dan dess bli­vit stan­dard på bi­o­gra­fer.

Till ”Rymdim­pe­ri­et slår till­ba­ka” ha­de ka­me­ra­tek­ni­ken ut­veck­lats så att de sto­ra AT-AT rör sig smi­di­ga­re än i ti­di­ga­re stop mo­tion med mo­del­ler. Ge­or­ge Lucas var ock­så ti­digt ute med att film kun­de re­di­ge­ras på da­to­rer.

En del av In­dust­ri­al light and ma­gic blev så små­ning­om Pix­ar, nu be­römt för si­na da­to­ra­ni­me­ra­de fa­mil­je­fil­mer. Ge­or­ge Lucas sam­ar­be­ta­de med Ste­ve Jobs som just fått spar­ken från App­le, och 1986 stod Pix­ar på eg­na ben när Lucas sålt sin del.

Lucas be­höv­de peng­ar ef­ter sin skils­mäs­sa när pry­lin­täk­ter­na mins­ka­de någ­ra år ef­ter ”Jedins åter­komst”. Hans fru Mar­cia ha­de bli­vit ihop med en man som sat­te in glas­mo­sa­ik på Sky­wal­ker ranch. Hon var en av grun­dar­na av Lucasfilm och ha­de rätt till myc­ket, myc­ket peng­ar. 1984 blev skils­mäs­san klar. En de­pri­me­rad Ge­or­ge Lucas fort­sat­te byg­ga sitt film­ri­ke norr om San Fran­ci­sco. Många bo­lag sam­la­des kring Sky­wal­ker ranch.

Ge­or­ge Lucas blev en pi­on­jär i ef­fek­ter. I att få bätt­re ljud och bild på bi­o­gra­fer­na.

– Jag är fak­tiskt in­te pryl­fix­e­rad. Jag ham­na­de i en gen­re, sci­ence fic­tion, där de slu­tat att för­sö­ka spränga grän­ser­na. De slu­ta­de gö­ra stor­fil­mer med myc­ket sta­tis­ter och på­kos­ta­de mil­jö­er på 1960-ta­let. Det fanns hår­da be­gräns­ning­ar.

Det var bris­ten på peng­ar som gjor­de att Lucas och hans med­ar­be­ta­re mås­te an­stränga sig mer.

–”Stjär­nor­nas krig” pla­ne­ra­des väl­digt no­grannt för att hål­la sig in­om de tek­nis­ka be­gräns­ning­ar­na och kanske ut­veck­la dem nå­got. Ba­ra att gö­ra den förs­ta pa­no­re­ring­en på rymd­skep­pet i in­led­ning­en var en stor, stor ut­ma­ning. I ”Rymdim­pe­ri­et slår till­ba­ka” var det otro­ligt svårt att få doc­kan Yo­da att ver­ka le­van­de. Med den di­gi­ta­la tek­ni­ken till nya tri­lo­gin fanns det inga be­gräns­ning­ar. Det var som när lju­det kom till fil­men. Bland Ge­or­ge Lucas and­ra in­tres­sen är konst­nä­ren Nor­man Rockwell (1894-1978), och han har en stor sam­ling av den­nes hu­mo­ris­tis­ka verk. Rockwell gjor­de re­por­ta­ge­bil­der och re­klam som fång­a­de den ame­ri­kans­ka små­sta­den, bil­der av en hu­mo­ris­tisk idyll i sam­ma an­da som ”Sista nat­ten med gäng­et”.

Lucas konst­sam­ling be­räk­nas va­ra värd över åt­ta mil­jard kro­nor. Han sam­lar ock­så på se­rie- tid­ning­ar och har köpt många av or­gi­nal­teck­ning­ar­na där tid­skrif­ten Mad dri­ver med Star wars. Tit­tar du själv myc­ket på film? – Jag äls­kar dvd. När jag gick på film­sko­lan på 1960-ta­let var lek­tio­ner­na en­da sät­tet att se en del fil­mer. He­la po­äng­en med att gå på film­sko­la var att kun­na se äld­re fil­mer. Jag väx­te upp i lil­la Mo­desto på lan­det, det fanns in­te en chans att se Fel­li­ni där. Det kun­de jag på film­sko­la. Och ”En sen­sa­tion”, som gick på bio in­nan jag föd­des. Nu kan man kö­pa de här fil­mer­na på dvd. Och de har re­gis­sö­rers kom­men­tar och bakom­fil­mer.

Han har för­sökt gö­ra li­ka­dant när hans eg­na fil­mer getts ut, med kom­men­tarsspår och ex­tra­ma­te­ri­al.

– Till min film­sko­la kom John Ford och Or­son Wel­les och pra­ta­de, och många and­ra in­tres­san­ta fil­m­ar­be­ta­re. Det var vad vi gjor­de på min film­sko­la. Nu kan man få så­da­na film­lek­tio­ner på dvd. En re­gis­sör som gjor­de starkt in­tryck på den unge Ge­or­ge Lucas var ja­pa­nen Aki­ra Ku­ro­sa­wa. ”Stjär­nor­nas krig” bör­ja­de som en ny ver­sion av den­nes ”Den vil­da flyk­ten”. Lucas såg till att Ku­ro­sa­was ”Ka­ge­mus­ha - spök­ge­ne­ra­len” fick fi­nan­sie­ring i slu­tet av 1970-ta­let.

– Jag vil­le hjäl­pa ho­nom. Att en del re­gis­sö­rer får job­ba be­ty­der myc­ket för oss al­la. Det är vik­tigt att de får fort­sät­ta, sä­ger Ge­or­ge Lucas. Woody Al­len kom­mer all­tid att få gö­ra film. Det var lä­ro­rikt att va­ra Ku­ro­sa­was lär­junge.

Han har fort­satt att kol­la vad and­ra gör, och sä­ger att han är im­po­ne­rad av Pe­ter Jack­sons ”Sa­gan om ring­en”-tri­lo­gi och hur de fört film­be­rät­tan­det fram­åt.

– Jag äls­kar film. Ser myc­ket film. Al­la sor­ters film. Ut­ländsk, in­de­pen­dent, al­la gen­rer och tv. Ju äld­re jag blir, desto mind­re in­tres­se­rad av då­lig film är jag. När jag var film­stu­dent såg jag all­ting. Nu ser jag ett par fil­mer i vec­kan. Vad be­ty­der Kraf­ten för dig? – Jag vet in­te. En sam­man­smält­ning av al­la re­li­gi­o­ner som finns. Al­la har sin mör­ka si­da,

Hur tror du att folk kom­mer att se på dig framö­ver?

– Jag har för­li­kat mig med att jag all­tid kom­mer att för­knip­pas med Star wars. In­nan dess trod­de jag att jag skul­le va­ra ”Sista nat­ten med gäng­et”-lucas. Men att va­ra Star wars-lucas är väl bätt­re än ingen­ting.

Foto: AF­TON­BLA­DET

Sky­wal­ker ranch lig­ger om­gär­dat av vin­od­ling­ar i Ka­li­for­ni­en.

Jens Pe­ter­son möt­te Ge­or­ge Lucas på hans Sky­wal­ker ranch.

Foto: SCANPIX

Ge­or­ge Lucas och Mark Ha­mill un­der in­spel­ning­en av den förs­ta fil­men.

Plats: Tu­ni­si­en.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.