In­ter­vju: Dai­sy Rid­ley

Star Wars - - INNEHÅLL - Av: Jens Pe­ter­son Foto: Bri­an Bo­wen Smith

Lon­don. Det är Dai­sy Rid­leys förs­ta lång­film. En hu­vud­roll i en av film­histo­ri­ens mest äls­ka­de se­ri­er. Hon lär­de sig mas­sor. Om att gö­ra film. Men pas­sa­de ock­så på att öva till sitt kör­kort.

– Jag öv­nings­kör­de med John Boye­ga som lä­ra­re. Vi ha­de vå­ra Star wars-dräk­ter på, sä­ger Dai­sy Rid­ley till Star wars-bi­beln.

FAK­TA

NAMN: Dai­sy Jazz Iso­bel Rid­ley. FÖDD: 10 april 1992. BOR: Lon­don. SPE­LAR: Rey, skräp­sam­la­re på pla­ne­ten Jak­ku. En av hjäl­tar­na. ROL­LER: Tv­se­ri­er som ”Si­lent wit­ness” och ”Mr Sel­fridge”. Bort­klippt ur ”The in­betwee­ners 2”. GIL­LAR: Ta bil­der på sin hund. Ringa mam­ma. La­ga kött­färs­sås. Äta sus­hi. Fil­men ”Ma­til­da”.

Te­o­rin för kör­kor­tet var klar. Se­dan spe­la­de hon in ”The for­ce awa­kens”. Öva­de fick­par­ke­ring mel­lan tag­ning­ar­na med hjälp av John Boye­ga som spe­lar Finn. – Vi var kla­ra med fil­men i no­vem­ber. Ef­ter jul kör­de jag upp och fick mitt kör­kort i feb­ru­a­ri.

John be­rät­ta­de att ni öv­nings­kör­de i Har­ri­son Fords golf­bil.

– Ja, vi bu­sa­de li­te. Det är det en­da oly­di­ga jag gjort för jag är en snäll och or­dent­lig flic­ka. Jag ha­de kla­rat te­o­rin först, är det sam­ma i Sve­ri­ge?

Ja.

– Och se­dan stal jag en golf­bil. Jag öva­de att bac­ka och fick­par­ke­ra, det vi kal­lar ”th­ree point turn” när man ska vän­da en bil på en väg som är för smal för en u-sväng. Jag ha­de in­te kört ti­di­ga­re och John var min öv­nings­lä­ra­re. Vi ha­de en ko­stymör med som kol­la­de att vi var för­sik­ti­ga med dräk­ter­na.

23-åri­ga Dai­sy Rid­ley från Lon­don har gått från små tv-rol­ler till en plats mitt i ramp­lju­set. Hon är myc­ket glad över att spe­la Rey, en vik­tig fi­gur i sa­gan. Och li­te ner­vös.

– Hör du, jag kan va­ra då­lig i fil­men. För­hopp­nings­vis kom­mer folk gil­la mig, an­nars kom­mer jag att grå­ta i jul. Jag har sto­ra för­vänt­ning­ar på ”The for­ce awa­kens” och jag för­står om publi­ken har det, sä­ger hon. Hon kän­ner sig som en li­ten bit i puss­let. – Att va­ra med i Star wars är att var del i nå­got stör­re. Det känns skönt. Jag står på jät­tars skuld­ror.

Hur är det att ham­na i ett så­dant gi­gan­tiskt pro­jekt som förs­ta lång­film?

– Jag fat­ta­de in­te ti­di­ga­re hur många män­ni­skor som krävs för att gö­ra en film. Det bäs­ta var att job­ba med al­la. Jag bör­jar min film­kar­riär om­gi­ven av någ­ra av de skick­li­gas­te och mest be­gå­va­de i bran­schen. Hon vil­le lä­ra sig så myc­ket som möj­ligt. – Jag gick till in­spel­ning­en även när jag ha­de le­di­ga da­gar. Jag har gjort tv ti­di­ga­re, men då ba­ra kom­mit och gått. Det blev som din film­sko­la? – Ja, al­la lät mig prö­va. Jag fick slå klap­pan och stäl­la in skär­pan på ka­me­ran, kö­ra ka­mera­vag­nen och släp­pa ut rök som spe­ci­a­lef­fekt.

Men Dai­sy Rid­ley upp­lev­de in­te in­spel­ning­en som gi­gan­tisk.

– Det kän­des in­te att vi job­ba­de på en stor­film. Al­la li­tar på JJ Abrams som re­gis­se­rar och det var en un­der­bart varm stäm­ning. Det var först när vi var fär­di­ga som det ver­ka­de som en stor grej med all upp­märk­sam­het. Hon ha­de ald­rig ti­di­ga­re rest hem­i­från för att fil­ma. Nu togs hen­nes förs­ta sce­ner i Abu Dha­bi, som får fö­re­stäl­la pla­ne­ten Jak­ku.

– Det var my­sigt att åka iväg till­sam­mans och

’’Jag ha­de tre må­na­ders fy­sisk trä­ning fö­re in­spel­ning­en’’

um­gås he­la ti­den. In­te att var och en åker hem till sig när ar­bets­da­gen är slut. Jak­ku är Reys hem­pla­net, hen­nes histo­ria star­tar där. En bra plats att bör­ja. – Det är smut­sigt och dam­migt och skrä­pigt. En rik­tig Star wars-käns­la. Och hett. – Vär­men var helt van­sin­nig. Men när man vant sig kän­des det spe­ci­ellt på ett bra vis. En dag när jag var trött och häng­ig på grund av vär­men sa JJ: ”Tänk så många som vill va­ra här i di­na klä­der idag”. Då skärp­te jag mig. Fil­man­det kräv­de ut­hål­lig­het. – Det var tufft i ök­nen. Vi fil­ma­de om och om igen när vi spring­er från en ex­plo­sion i 50 gra­ders vär­me. San­den var ojämn och hård.

Hon gjor­de så många stunts själv som de lät hen­ne gö­ra.

– Jag ha­de tre må­na­ders fy­sisk trä­ning fö­re in­spel­ning­en. Bygg­de musk­ler, klätt­ra­de, öva­de att slåss med stav och springa så det ser na­tur­ligt ut. Dess­utom tänk­te jag myc­ket på Rey. Jag fick ve­ta var hon kom ifrån. JJ sa till mig att in­te läg­ga ner för myc­ket kraft in­nan. Man vill gö­ra det bäs­ta job­bet fram­för ka­me­ran. Vad får du be­rät­ta om Rey? – In­te myc­ket. Hon är ing­en kri­ga­re, men hon kan för­sva­ra sig. Hon är skrot­sam­la­re på Jak­ku. Där träf­far hon Finn och de ger sig av på även­tyr. Hon på­min­ner in­te om Pad­mé Ami­da­la, som växt upp väl­bär­gad. Hon är mer lik Lu­ke. Men Rey är in­te van att le­va med and­ra – Lu­ke Sky­wal­ker har en fa­milj i in­led­ning­en av sin be­rät­tel­se. Reys histo­ria bör­jar här. Hon är helt en­sam. Vad gil­lar du med hen­ne? – Hon är en­sam, men öp­pen för folk hon mö­ter. Hon går in­te med­ve­tet in i även­tyr, hon dras in i det, men hon är ly­hörd för vad som hän­der. Som van­lig flic­ka från Lon­don kan jag kän­na igen mig i det. Att va­ra stark ibland och se­dan sår­bar och tro man in­te kla­rar av sa­ker. Stund­tals arg och led­sen.

Finns det sam­band mel­lan Rey och fi­gu­rer vi kän­ner från de ti­di­ga­re fil­mer­na?

– Jag får in­te sä­ga var­i­från Rey kom­mer. Vet vi det när vi sett fil­men? – Ja! Allt av­slö­jas. Ut­om vad som hän­der i de två näs­ta fil­mer­na för­stås…

Fick du ar­be­ta myc­ket med green screen och spe­ci­a­lef­fek­ter?

– Gans­ka li­te. Det mesta är rik­tigt upp­byggt, med mil­jö­er man kan rö­ra sig i och märk­li­ga va­rel­ser. Det hjäl­per. Det är lät­ta­re att spe­la mot nå­got man ser istäl­let för ut i tom­ma luf­ten. Vad lär­de du dig som skå­de­spe­la­re? – Jag lär­de mig myc­ket, men jag kan in­te sä­ga ex­akt vad. Jag var ner­vös i bör­jan, men man ploc­kar upp sa­ker på vägen. Jag fick lät­ta­re att nå rätt käns­la snabbt. Jag blev mer själv­med­ve­ten.

Hon be­rät­tar att hon blev för­vå­nad när hon läs­te ma­nus.

– Jag är glad att en ung kvin­na står i cent­rum av fil­men, sä­ger Dai­sy Rid­ley. Jag viss­te in­te när jag gjor­de au­di­tion hur vik­tig Rey är. Förs­ta gång­en jag läs­te ma­nus för­stod jag hur stort job­bet är och hur myc­ket hon är med. Rey har ing­en guld­bi­ki­ni som prin­ses­san Leia? – Nej, ab­so­lut in­te. Det finns ing­et sex­igt kring hen­ne. Fil­men har en ny kvinn­lig skurk. –Kap­ten Phas­ma? Ja, det är kul ef­tersom Gwen­do­li­ne Christie som spe­lar hen­ne är värl­dens gul­li­gas­te. Vi har ock­så Car­rie Fi­scher som åter­vän­der som Leia och Lupita Nyong’o i en in­tres­sant roll. Har du skri­vit på för fler fil­mer? – Jag ska va­ra med i epi­sod VIII, men vet in­te hur det blir med IX. Men jag hop­pas och ber att jag är med där ock­så. De för­be­re­der i åra­tal. I ja­nu­a­ri ska vi bör­ja fil­ma epi­sod VIII.

Dai­sy Rid­ley sä­ger att det in­te kän­des som att job­ba på en Hollywood-film.

– Star wars är väl­digt brit­tiskt, även om det är ska­pat av en ame­ri­kan. Al­la fil­mer­na har till stor del spe­lats in här och fil­m­ar­be­tar­na är eng­els­ka.

När möt­te du John Boye­ga förs­ta gång­en?

– Vi prov­spe­la­de mot varand­ra. Vi klic­ka­de bra di­rekt. Vi är väl­digt go­da vän­ner och har myc­ket ro­ligt till­sam­mans. Jag blev väl­digt glad när JJ ring­de och sa att John fått rol­len som Finn. Vi har haft ett häf­tigt även­tyr till­sam­mans. John och jag har del­vis gjort sam­ma re­sa som Finn och Rey. Du har tyd­li­gen id­rot­tat myc­ket? – Nja, det är att ta i. Jag påstod att jag trä­nat dans och sim­mat på min cv för att få fler rol­ler och nu står det på nä­tet. Men jag kan sim­ma bröst­sim. Var­för vil­le du bli skå­de­spe­la­re? – Jag vet in­te. Det känns som att jag ba­ra ram­la­de in i det. Jag val­de te­a­ter i sko­lan och ha­de en bra dra­malä­ra­re, men jag minns in­te var­för jag vil­le. Grad­vis kän­de jag mig mer be­kväm i rol­ler och blev bätt­re. Det var ing­en film el­ler pjäs som på­ver­ka­de dig? – ”Ma­til­da” är min fa­vo­rit­film och jag tyck­te det var så coolt att hon kan fly­ga. Jag vet in­te om jag vil­le bli skå­de­spe­la­re ut­an en li­ten flic­ka med su­per­kraf­ter. Vad ha­de du för för­hål­lan­de till Star wars ti­di­ga­re? – Jag har sett fil­mer­na, men jag viss­te in­te att det fanns så en­ga­ge­ra­de fans. Nu är jag med­ve­ten om det och för­står det mer. Men jag har ald­rig va­rit så­dan själv. Ald­rig ve­lat träf­fa någ­ra film­stjär­nor. Kan du för­stå fan­sen? – Nu har jag va­rit på mäs­sor och kon­vent och ser hur myc­ket folk äls­kar det. Jag kan in­te rik­tigt för­stå det ef­tersom jag in­te är så­dan själv, men det känns spe­ci­ellt att va­ra en del av det. Hur var Co­mic con? – Det är spe­ci­ellt att mö­ta 7 000 fans som skri­ker en­tu­si­as­tiskt. Vi såg trai­lern till­sam­mans med dem och det var en fan­tas­tisk mix av hopp och kär­lek rik­tad mot den­na en­da sak. Det är kul att folk bryr sig så myc­ket och att det för­e­nar många män­ni­skor. Det lik­nar ing­et an­nat. Kanske de som gil­lar Tol­ki­ens be­rät­tel­ser? – Ja, ab­so­lut. Jag gil­lar maske­ra­der och att klä ut mig så den bi­ten för­står jag. Vad skul­le du klä ut dig till på en maskerad? – Jab­ba the Hutt. Även för tre år se­dan? – Allt är möj­ligt, det be­ror på te­mat. Se­nast var jag He­lan och Hal­van, jag har va­rit Ur­su­la i ”Lil­la sjöjung­frun”, jag har va­rit en dai­sy (Tu­sen­skö­na).

Hur känns det att bli lek­sak?

– Häf­tigt. I förs­ta hand är jag skå­de­spe­la­re och vill job­ba med duk­ti­ga män­ni­skor, men allt det and­ra som hän­der kring Star wars är coolt. Vad var svå­rast att gö­ra?

– Att fly­ga År­tu­sen­de­fal­ken, för det rör sig så myc­ket och man mås­te se ut som om man fly­ger ett rymd­skepp. Vad gör du när du in­te fil­mar?

– Jag är en väl­digt trist per­son. Jag tit­tar på ”He­la Eng­land ba­kar” och ”Doctor Who”. Det är det en­da jag kan hål­la mig va­ken till. Jag är för­vå­nad över hur myc­ket jag gil­lar ”Doctor Who”. Jag är an­nars in­te en som nör­dar in mig.

Dai­sy Rid­ley be­rät­tar att hon ny­li­gen va­rit i Stock­holm. Hen­nes kom­pis är sång­ers­ka och sjöng på en båt mel­lan Fin­land och Sve­ri­ge.

– Vi gjor­de mat­chan­de ta­tu­e­ring­ar i Stock­holm, åt lunch och vand­ra­de om­kring en halv dag in­nan vi flög hem. Det var myc­ket vac­kert.

Du är un­ge­fär li­ka gam­mal som hu­vud­per­so­ner­na i förs­ta ”Stjär­nor­nas krig” var när den kom.

– Jag kän­ner mig väl­digt ung som 23, jag kan in­te tän­ka mig hur Car­rie kän­de sig. Det mås­te va­ra märk­ligt att bli en ikon som 19-åring.

Är du rädd att rol­len som Rey gör det svårt att få and­ra rol­ler?

– Det är spän­nan­de ti­der och folk gör häf­ti­ga fil­mer. Rey är en otro­lig roll och jag är ing­en cy­ni­ker. Jag tror in­te jag ham­nar i ett fack och gör jag det ska jag käm­pa mig ur det.

’’Jag viss­te in­te att det fanns så en­ga­ge­ra­de fans’’

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.