Till­ba­kablick:

Star Wars - - INNEHÅLL - Mar­tin Pe­ter­son jour­na­list

Först är in­te all­tid bäst. Ibland krävs det en gro­grund för att någon­ting rik­tigt bra ska växa fram. Men i fal­let Star wars står den förs­ta fil­men fort­fa­ran­de som oför­bätt­rat fa­cit för hur en rymd­sa­ga ska be­rät­tas. “Stjär­nor­nas krig” ha­de ett svårt jobb. In­tro­du­ce­ra en mängd roll­fi­gu­rer, för­kla­ra vad Kraf­ten går ut på, eta­ble­ra vil­ka Rymdim­pe­ri­et är och visst, dra med publi­ken på ett his­nan­de även­tyr som kanske, kanske in­te, för­änd­rar de­ras liv.

Så hur gör man det? Äg­nar man en stund åt att för­kla­ra hur allt lig­ger till, en vi­su­ell pro­log som i “Sa­gan om ring­en”? Man lå­ter väl åt­minsto­ne roll­fi­gu­rer­na för­kla­ra li­te kort hur tek­nik och fy­sik fun­kar, som i “Start trek”? Nä, ing­et sånt. Ef­ter en hjärt­at­tacks­in­du­ce­ran­de fan­far, följt av en kort text som be­rät­tar att det finns ett Rymdim­pe­ri­um med en Döds­stjär­na och re­bel­ler och en prin­ses­sa, slung­as vi in i sa­gan me­delst ett li­tet rymd­skepp som ja­gas av ett jät­testort rymd­skepp. Sen fort­sät­ter det i ra­san­de fart, från rymd­skepp ner till Ta­too­i­ne, via Lu­ke Sky­wal­ker till År­tu­sen­de­fal­ken och till­ba­ka ut i rym­den.

Hjäl­ten är en oskyl­dig bond­poj­ke som vill gö­ra nå­got av sitt liv. Hans grå­hå­ri­ga men­tor är vis och fi­lo­so­fisk och klär sig som en sa­mu­raj. Skur­ken bär en lång svart man­tel och en mask som ser ut som en dödskal­le. Han stry­per folk med tan­ke­kraft. Frå­gor på det? Det är ef­fek­tivt be­rät­tan­de i sin re­nas­te form. Mu­si­ken får ta plats och un­der­byg­ger spän­ning och käns­lor på ett sätt som på­min­ner om stum­film el­ler Er­rol Flynn-även­tyr.

Man får säl­lan till­fäl­le att ifrå­ga­sät­ta någon­ting, för fil­men ut­ger sig ald­rig för att va­ra nå­got an­nat än den är.

Un­der de snart 40 år som gått se­dan “Stjär­nor­nas krig” fick pre­miär har myc­ket hänt. Fil­men blev en film­se­rie som blev en fran­chi­se som fak­tiskt blev gans­ka stor.

Men från bör­jan var det här allt vi ha­de.

Lu­ke blir en hjäl­te, lär sig an­vän­da kraf­ten och spräng­er Döds­stjär­nan. Och fil­mens slut­scen – som le­ver på John Wil­li­ams enormt pam­pi­ga “Thro­ne room”-mu­sik – ha­de kun­nat bli slu­tet på Star wars.

Det ha­de än­då va­rit rätt okej.

”Oför­bätt­rat fa­cit för ett rymdä­ven­tyr”

Star wars: Epi­sod IV – Nytt hopp Ori­gi­nal­ti­tel: ”Star wars”, änd­ra­des till ”Star wars epi­so­de IV: A new ho­pe” 1981. Svensk pre­miär: 16 de­cem­ber 1977. Längd: 121 mi­nu­ter. Bud­get: 11 mil­jo­ner dol­lar. Bio­in­täk­ter: 775 mil­jo­ner dol­lar. Re­gi & ma­nus:...

Foto: LUCAS­FILM

Va­rel­se vi minns Di­a­no­ga. Ka­li­for­ni­en (Ta­too­i­ne) Gu­a­te­ma­la (Ya­vin IV) Lon­don (stu­dio) Tu­ni­si­en (Ta­too­i­ne) Fri­tag­ning­en av prin­ses­san Leia tar en ovän­tad vänd­ning för de osan­no­li­ka vän­ner­na Lu­ke och Han. Viss­te du… … att ”Stjär­nor­nas krig” gick kvar...

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.