Pi­ra­trid­da­ren

Wal­ter Ra­le­igh ut­nytt­ja­de sin gunst hos drott­ning­en för att ut­plå­na si­na spans­ka kon­kur­ren­ter.

Stora upptäckare - - Upptäckternas Tidsålder Tudortidens England -

Sir Wal­ter Ra­le­ighs livs­hi­sto­ria in­ne­hål­ler så­väl glitt­ran­de höj­der som för­kros­san­de da­lar. Hans livs­ö­de be­rät­tar för oss hur en per­sons liv kun­de för­änd­ras på ett ögon­blick i upp­täck­ter­nas tids­ål­der.

Han var den yngs­ta so­nen i en myc­ket pro­te­stan­tisk fa­milj som in­te till­hör­de den högs­ta adeln men som in­te hel­ler var all­de­les ut­an in­fly­tan­de. Ef­ter ut­bild­ning­en i Ox­ford ver­ka­de det som om han skul­le äg­na sig åt en aka­de­misk kar­riär. Men när de re­li­giöst fär­ga­de in­bör­des­kri­gen bröt ut i Frank­ri­ke läm­na­de han lan­det för att slåss till­sam­mans med hu­ge­not­ter­na mot den ka­tols­ke kung Karl IX av Frank­ri­ke. Men det var Des­mond-upp­ro­ren på Ir­land som för all­tid skul­le kom­ma att för­änd­ra hans liv.

När oro­lig­he­ter­na bröt ut i Muns­ter slogs Ra­le­igh med drott­ning­ens ar­mé för att kvä­sa upp­ro­ret. Hans hän­syns­lös­het vi­sa­de sig vid sla­get vid Smer­wick 1580 och de land­om­rå­den han till­de­la­des ef­ter sin in­sat­ser gjor­de ho­nom till en rik och mäk­tig man. Men vik­ti­gast av allt: det väck­te drott­ning­ens upp­märk­sam­het. Den char­mi­ge och be­le­va­de Ra­le­igh blev of­ta sedd som gäst vid ho­vet och snart var han Eli­za­bet­hs fa­vo­rit. Hon gav ho­nom fler och än­nu stör­re lante­gen­do­mar än de han re­dan ha­de och dub­ba­de ho­nom till rid­da­re. Hur stort hen­nes för­tro­en­de var för Ra­le­igh blev up­pen­bart för al­la när hon 1587 gjor­de ho­nom till kap­ten över drott­ning­ens liv­gar­de.

Så det var kanske in­te så kons­tigt att Ra­le­igh fick drott­ning­ens hel­hjär­ta­de stöd när han fö­reslog ko­lo­ni­se­ring av Ame­ri­ka. Hon till­de­la­de ho­nom de han­dels­pri­vi­le­gi­er han be­höv­de och mel­lan 1584 och 1589 led­de Ra­le­igh fle­ra ex­pe­di­tio­ner till Nya värl­den. Han ut­fors­ka­de om­rå­de­na mel­lan North Ca­ro­li­na och Flo­ri­da och gav dem nam­net Vir­gi­nia för att hed­ra jung­frud­rott­ning­en. Men hans för­sök att eta­ble­ra eng­els­ka ko­lo­ni­er miss­lyc­ka­des. Sär­skilt bo­sätt­ning­en han ha­de grun­dat vid Ro­ano­ke Is­land var en ka­ta­strof. He­la ko­lo­nin för­svann plöts­ligt

mys­tiskt ut­an ett spår, och än i den­na dag vet ing­en vad som hän­de med män­ni­skor­na som bod­de där.

Men ko­lo­nin i Ro­ano­ke var in­te det en­da som skul­le slu­ta med ka­ta­strof. Ra­le­ighs go­da för­hål­lan­de till drott­ning­en fick ett has­tigt slut när hon fick re­da på att han var hem­ligt gift med en av hen­nes hov­da­mer. En hov­dam som in­te ba­ra var el­va år yng­re än han ut­an som ock­så var gra­vid. Eli­za­beth blev ra­san­de över att han in­te in­häm­tat hen­nes till­stånd, och kanske ock­så li­te svart­sjuk. Hon sat­te ho­nom i fäng­el­se och hans unga hust­ru kas­ta­des ut från ho­vet.

När han kom ut igen var Ra­le­igh an­ge­lä­gen om att åter­upp­rät­ta si­na go­da re­la­tio­ner till drott­ning­en och gav sig iväg över ha­vet för att för­sö­ka hit­ta El Do­ra­do – den mytomspun­na sta­den som skul­le va­ra gjord av guld. Han hit­ta­de den in­te, även om han själv påstod mot­sat­sen, men han ut­fors­ka­de de­lar av nu­ti­da Guy­a­na och Ve­ne­zu­e­la. Hans an­fall mot den vik­ti­ga spans­ka ham­nen i Ca­diz och hans för­sök att omin­tet­gö­ra den ny­li­gen bil­da­de spans­ka ar­ma­dan hjälp­te till att åter­upp­rät­ta för­tro­en­det för ho­nom hos Eli­za­beth.

När Eli­za­beth dog 1603 och Ja­mes I be­steg tro­nen bör­ja­de Ra­le­igh in­se att hans tid var ute. Hans strid­ba­ra at­ti­tyd och hans för­ödan­de charm ha­de vun­nit en plats i drott­ning­ens hjär­ta, men den nye skots­ke kung­en tyck­te in­te alls om ho­nom. Ra­le­igh greps och sat­tes i To­wern i Lon­don inom ett år ef­ter att Ja­mes be­sti­git tro­nen. Han be­fanns skyl­dig till för­rä­de­ri men döm­des in­te till dö­den ut­an till livs­tids fäng­el­se. Men re­dan 1616 släpp­tes han av den peng­a­hung­ri­ge kung­en för att än en gång ge sig ut och sö­ka ef­ter El Do­ra­do, guld­sta­den som Ra­le­igh ha­de be­rät­tat att han be­sökt ti­di­ga­re. Hans be­rät­tel­ser ha­de hjälpt till att gö­ra ho­nom till en le­van­de le­gend.

Un­der ex­pe­di­tio­nen strun­ta­de han i kung­ens or­der och an­föll en spansk po­ste­ring. Span­jo­rer­na blev ra­san­de och för att blid­ka dem ha­de Ja­mes ing­et an­nat val än att be­straf­fa den upp­ro­ris­ke även­ty­ra­ren. Ra­le­igh blev gri­pen igen och den här gång­en döm­des han till dö­den. Orädd in i det sista ska han ha sagt till bö­deln: ”Det är för­vis­so stark me­di­cin, men det bo­tar sjuk­do­mar. Vad är du rädd för, män­ni­ska? Hugg nu, hugg!”

Ra­le­igh och hans sol­da­ter an­fal­ler en spansk fäst­ning. Det på­stås att Ra­le­ighs än­ka bar hans bal­sa­me­ra­de huvud med sig i en sam­mets­väs­ka i fle­ra år ef­ter hans av­rätt­ning.

Logg­bok och det har bli­vit Råt­tor har in­va­de­rat skep­pet på däck. Ef­ter än­nu svå­ra­re att för­sö­ka so­va seg­len la­gats går­da­gens hår­da vin­dar har var blev mitt och vat­ten pum­pats. Som tur back­gam­mon in­te ska­dat. är Mat­för­rå­den börjar ta slut. Skepps­skor­por­na ing­et an­nat att äta. fyll­da av mask men det finns så de fles­ta Vatt­net går in­te att dric­ka läng­re kvar av ölet. över­le­ver på vad som finns skör­bjugg. Många i be­sätt­ning­en har fått myc­ket för att Skeppslä­ka­ren kan in­te gö­ra ram­lar ut lind­ra de­ras plå­gor. De­ras tän­der sår över he­la ur mun­nen på dem och de har Vi kas­ta­de de­ras krop­pen. Någ­ra har re­dan dött. krop­par över­bord. upp­ro­risk. En Be­sätt­ning­en är miss­nöjd och pis­kad som straff. sa­de emot en of­fi­cer och blev bands fast i ett En an­nan blev köl­ha­lad – han och drogs rep un­der bå­ten, kas­ta­des över­bord Hav­stul­pa­ner­na skar runt skro­vet un­der vatt­net. en arm. ho­nom så att han blev av med en an­nan Sik­ta­de idag li­te driv­ved och sett en mås. Vi kan of­fi­ce­ra­re be­rät­ta­de att han den kar­ta va­ra nä­ra land. Vil­ket helt mot­sä­ger gäl­ler. Om vi vi ska föl­ja. Or­dern är att kar­tan nya in­struk­tio­ner. sik­tar land kom­mer vi att få Tudor­ti­dens far­tyg ut­fors­ka­de men värl­den i jakt på ri­ke­do­mar, lyx­i­ga. själ­va re­sor­na var lång­t­i­från 7 feb­ru­a­ri 1595 15 mars 1595

Eng­els­ka ör­logs­far­tyg mö­ter spans­ka ar­ma­dan i au­gusti 1588

RA­LE­IGHS RE­SOR

■ RE­SOR TILL NOR­DA­ME­RI­KA

■ ÅTERRESOR TILL ENG­LAND

Vad fanns om­bord? Ett se­gel­far­tyg med en be­sätt­ning på 200 man be­höv­de för en vec­ka till sjöss… 635 kg skepps­skor­por 1 katt (svart el­ler vit) 726 kg sal­tat kött el­ler fläsk 1 om­byte klä­der per man 200 råt­tor 54 kg ost 34 kg smör 20 djur (in­klu­si­ve get­ter, höns, kyck­ling­ar, svin och lamm) 5 300 li­ter öl 68 kg fisk

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.