John Han­ning Spe­ke

Han upp­lev­de svå­ra ytt­re för­hål­lan­den, in­tern­po­li­tik och yr­kes­mäs­si­ga kon­flik­ter — det var en högoddsa­re att John Spe­ke skul­le lo­ka­li­se­ra Ni­lens käl­la.

Stora upptäckare - - Innehåll -

Spe­ke blev den som mot al­la odds först nåd­de fram till käl­lan till värl­dens längs­ta flod.

Islu­tet av 1800-ta­let gick so­len ald­rig ner över det vid­sträck­ta brit­tis­ka im­pe­ri­et. Det sträck­te sig över så sto­ra de­lar av jor­den att so­len all­tid sken nå­gon­stans. Trots att det var så stort ha­de eng­els­män­nen än­nu mer kvar att upp­täc­ka. I Egyp­ten ha­de Ni­len möj­lig­gjort ex­istens­vill­ko­ren för män­ni­skor i tu­sen­tals år, men än­då viss­te ing­en var den mäk­ti­ga flo­den ha­de sin käl­la. Alex­an­der den Sto­re ha­de frå­gat sig var den kun­de va­ra, den ro­mers­ke kej­sa­ren Ne­ro ha­de skic­kat ut en ex­pe­di­tion för att för­sö­ka fin­na den, men frå­gan om Ni­lens käl­la var än­nu obe­sva­rad. Ef­ter tre vec­kors svå­ra um­bä­ran­den un­der sin färd ge­nom Afri­kas in­re ha­de John Spe­ke fun­nit käl­lan till värl­dens längs­ta flod. Idag vet vi att det är John Spe­ke som ska ha äran för den­na upp­täckt, men un­der sin livs­tid blev blev han hå­nad och för­löj­li­gad.

Spe­ke gick med i brit­tis­ka ar­mén när han var 17 år. På per­mis­sion ut­veck­la­de han sin även­tyr­li­ga si­da ge­nom att del­ta i bergs­be­sti­gar­ex­pe­di­tio­ner i Hi­ma­laya. Hans även­tyrs­lust tog ho­nom 1854 till Afri­ka där han del­tog i en ex­pe­di­tion ledd av Ri­chard Bur­ton. De kom bra över­ens till att bör­ja med, men ef­ter en väp­nad kon­flikt mot 200 män från en stam i ur­be­folk­ning­en i So­ma­li­land an­kla­ga­de Bur­ton ho­nom helt orätt­vist för att sak­na mod och va­ra rädd­håg­sen av sig. Ex­pe­di­tio­nen var över­hu­vud­ta­get miss­lyc­kad och det en­da bi­drag till ut­ö­kat ve­tan­de den åstad­kom var de bo­ta­nis­ka pro­ver som Spe­ke sam­lat in längs vägen. Det­ta var in­te så över­ras­kan­de, att fär­das i Afri­kas in­re var verk­li­gen in­te en­kelt. Ef­tersom dro­me­da­rer kun­de drab­bas av sjuk­do­mar fick del­ta­gar­na själ­va bä­ra myc­ket av pro­vi­ant och ut­rust­ning, men dessvär­re var ju även ex­pe­di­tions­del­ta­gar­na mot­tag­li­ga för sjuk­do­mar. Att de skul­le du­ka un­der och dö var in­te myc­ket mind­re san­no­likt än att pack­dju­ren gjor­de det.

Med för­ny­a­de kraf­ter åter­upp­tog Spe­ke be­kant­ska­pen med Bur­ton och till­sam­mans gav de sig iväg på en and­ra ex­pe­di­tion i Öst­af­ri­ka 1856. Den spons­ra­des av Royal Geo­grap­hi­cal So­ci­e­ty och ha­de ett en­da mål: att hit­ta Ni­lens käl­la.

När de lan­da­de i Zan­zi­bar i ju­ni 1857 var bå­de

Spe­ke och Bur­ton sju­ka, men de fort­sat­te sin ex­pe­di­tion. I feb­ru­a­ri 1858 ha­de de upp­täckt Tang­a­ny­i­ka­sjön men nu bör­ja­de de hår­da stra­pat­ser­na att tä­ra på de bå­da män­nen på all­var. Spe­ke ha­de dock åter­häm­tat sig bätt­re än Bur­ton, som fick ge upp det fort­sat­ta sö­kan­det. Han re­kom­men­de­ra­de Spe­ke att un­der­sö­ka de ryk­ten som fanns om en stör­re sjö i nord­öst­lig rikt­ning från där de be­fann sig.

Ef­tersom ing­en av dem ha­de kun­nat hit­ta någ­ra be­lägg för att Tang­a­ny­i­ka­sjön skul­le kun­na va­ra Ni­lens käl­la, var Spe­ke iv­rig att föl­ja upp tip­set om den be­ryk­ta­de vid­sträck­ta sjön. Den 30 ju­li 1858 fann han den och han gav den nam­net Victo­ri­a­sjön ef­ter den re­ge­ran­de brit­tis­ka mo­nar­ken. Spe­ke an­tog med all rätt att Victo­ria­­sjön var Ni­lens käl­la men det var svårt att be­vi­sa. Spe­ke ha­de näs­tan för­lo­rat sy­nen i en tro­pisk sjuk­dom och det mesta av hans ut­rust­ning ha­de gått för­lo­rad. Allt han kun­de gö­ra var grova upp­skatt­ning­ar av sjöns stor­lek. Men ge­nom ex­pe­ri­ment där han mät­te ex­akt vid vil­ken tem­pe­ra­tur vatt­net bör­ja­de ko­ka kun­de han dra slut­sat­sen att Vik­to­ri­a­sjön be­fann sig på hög­re höjd än Tang­a­niy­ka­sjön.

När han var till­ba­ka i Eng­land bör­ja­de Spe­ke ta­la om att Ni­lens käl­la in­te läng­re var ett myste­ri­um. Det­ta led­de till en öp­pen fi­en­de­skap mel­lan ho­nom och Bur­ton. Bur­ton, som själv nått fram till Victo­ri­a­sjön vid ett se­na­re till­fäl­le, häv­da­de att de två ha­de va­rit över­ens om att hål­la sa­ken hem­lig. Nu vil­le han att de bå­da skul­le fö­re­slå hans egen te­o­ri om att Tang­a­ny­i­ka­sjön var Ni­lens käl­la. Att han ha­de fel hjälp­te in­te. Klyf­tan män­nen emel­lan väx­te yt­ter­li­ga­re när Royal Ge­o­lo­gi­cal So­ci­e­ty gav Spe­ke i upp­drag att le­da en ny ex­pe­di­tion för att be­kräf­ta te­o­rin om Victo­ri­a­sjön som käl­lan till Ni­len.

I april 1860 be­gav sig Spe­ke än­nu en gång till Öst­af­ri­ka. De ara­bis­ka slav­hand­lar­nas mång­å­ri­ga verk­sam­het i om­rå­det ha­de gjort lo­kal­be­folk­ning­en miss­tänk­sam mot främ­ling­ar. Spe­ke fick ge dem gå­vor och be­dri­va stän­di­ga för­hand­ling­ar för att kun­na kom­ma fram­åt. Det­ta för­se­na­de ex­pe­di­tio­nen.

Till sist, i ju­li 1862, hit­ta­de Spe­ke Vi­ta Ni­lens flö­de vid Victo­ri­a­sjön. Det­ta be­vi­sa­de hans te­o­ri och gjor­de att han vun­nit över sin ri­val Bur­ton. Vad som där­ef­ter hän­de är in­te rik­tigt klar­lagt, men på nå­got sätt mis­sa­de Spe­ke att föl­ja upp sin upp­täckt ge­nom en full­stän­dig kart­lägg­ning av sjön. En för­kla­ring till det kan ha va­rit att den stra­pats­ri­ka re­san ta­git ut sin rätt och att ex­pe­di­tio­nen var gans­ka ut­mat­tad.

Spe­ke åter­vän­de istäl­let, se­ger­viss och fullt över­ty­gad om att sa­ken nu var av­gjord. Han med­de­la­de Royal Geo­grap­hic So­ci­e­ty om sin upp­täckt och be­skrev den i boken The Jour­nal of the Disco­ve­ry of the Sour­ce of the Ni­le, som kom ut 1853. Spe­ke var ing­en aka­de­mi­ker och boken upp­fat­ta­des som ar­ro­gant i över­kant. Hans näs­ta bok, What Led to the Disco­ve­ry of the Sour­ce of the Ni­le, pub­li­ce­ra­des föl­jan­de år och be­skrev den and­ra ex­pe­di­tio­nen i ett för­sök att över­ty­ga mot­stån­dar­na, in­klu­si­ve Bur­ton. Även den boken blev en mot­gång och istäl­let blev Spe­ke ut­ma­nad på de­batt av Bur­ton – en de­batt han me­na­de en gång för al­la skul­le av­gö­ra sa­ken.

Da­gen in­nan de­bat­ten dog Spe­ke tra­giskt i en jak­to­lyc­ka. Han ha­de skju­tit sig själv i arm­hå­lan me­dan han klätt­rat över en mur med ett lad­dat ge­vär över ax­eln. Bur­ton gick då ut och sa att Spe­ke be­gått själv­mord ef­tersom han in­te vå­ga­de de­bat­te­ra och er­kän­na att han in­te kun­de be­vi­sa si­na på­stå­en­den.

Fle­ra år se­na­re skul­le Hen­ry Stan­ley tyd­ligt be­kräf­ta att Victo­ri­a­sjön verk­li­gen var Ni­lens käl­la. John Spe­ke skul­le få upp­rät­tel­se ef­ter sin död och hans plats i upp­täck­ter­nas histo­ria kun­de in­te läng­re ifrå­ga­sät­tas.

”Spe­ke an­tog helt rik­tigt att Victo­ri­a­sjön var Ni­lens käl­la.”

Mil­stol­pe Fly el­ler il­la fäk­ta Un­der Spe­kes förs­ta Afri­ka­ex­pe­di­tion blev he­la föl­jet at­tac­ke­rat av lo­ka­la stam­mar i So­ma­li­land. Spe­ke tog skydd bakom ett tält för att ska­pa sig bätt­re över­blick över ka­o­set. Det­ta tol­ka­des av Ri­chard Bur­ton som att han...

Mil­stol­pe Olyck­lig af­ri­kansk kär­lek Un­der sin and­ra ex­pe­di­tion ham­na­de Spe­ke i mu­te­sa-fol­kets ter­ri­to­ri­um. Mu­te­sa-fol­ket gav dem två flic­kor ur sin drott­nings föl­je i gå­va. Spe­ke blev kär i en av flic­kor­na, men hans käns­lor var in­te be­sva­ra­de. Spe­ke...

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.