Rymdkapplöpningen

Under senare delen av 1900-talet deltog Sovjetunionen och USA i en intensiv kapplöpning om herraväldet i rymden. Båda länderna ville vara först med en satellit i omloppsbana runt jorden. Rymdkapplöpningen började sommaren 1955 då Sovjetunionen besvarade USA:S tillkännagivande om att de ”inom en nära framtid” tänkte skjuta upp en rymdfarkost. Rivaliteten mellan de båda supermakterna började efter andra världskriget och drevs av politiska motsättningar och militära spänningar mellan de två länderna.

Sovjetunionen vägrade att låta sig besegras och sköt upp rymdfarkosten Sputnik 1 i omloppsbana runt jorden i oktober 1957. Sputnik var en 58 centimeter stor obemannad farkost som skulle bana väg för Sputnik 2, som hade med sig det första djuret upp i rymden – en gathund som hette Laika.

USA blev mycket bekymrat över Sovjets framgångar och sjösatte sitt satellitprogram Project Vanguard mycket tidigare än de hade tänkt. När satelliten skulle skjutas upp i rymden följdes händelsen av miljoner tv-tittare runtom i USA – och vad de fick se var ett fullständigt misslyckande. Direkt efter starten exploderade satelliten flera gånger, vilket fick amerikanerna att se löjliga ut när tidningarna rapporterade om saken.

Lärdomarna av ”Flopnik” gjorde att USA skyndade på arbetet med sin Juno I-raket. Den 31 januari 1958 kunde USA för första gången få upp en satellit i bana runt jorden.

Rymdkapplöpningens nästa steg vanns av Sovjetunionen som skjöt upp den första människan – Gagarin – i omloppsbana runt jorden.

Utan denna pionjärgärning hade vi kanske inte idag kunnat skicka obemannade farkoster till månen, Venus och Mars och vidare i solsystemet, och bemannade rymdfärder hade kanske aldrig hänt.